Det nya året

Hej vänner, det är mitt i natten och jag har lyxen att kunna blogga i sängen :D. Minns ni att jag förra gången talade om hopp och ett varmt välkomnande av det nya året, läs nedan mitt horoskop för denna vecka:

Året avslutas på bästa sätt, och mer än något annat tecken är du den som verkligen kan fullborda avsluta processer lagom till det nya året. En viss oro över ekonomin kommer du inte ifrån, och efter nyår krävs betydande insatser på området. Det finns dock utsikter för dig att kunna vidta de åtgärder som måste till för att du skall återfå kontrollen över ekonomin. Det finns dock all anledning att välkomna det nya året med öppna armar, inte minst eftersom du lär tillbringa en hel del tid med någon som inte bara förstår dig väl, utan också är beredd att slå följe med dig vad du än tar dig för. Det skulle kunna bli början på ett lönande samarbete eller ett nytt äventyr.

Mål för nästa år
1. Få kontroll över ekonomin igen
2. Omge mig med lyckliga, framåtsträvande och energigivande människor
3. Göra aktiviteter som gör mig glad
4. Fortsätta testa på och öppna upp för kärlek
[jag har faktiskt en speciell person i mitt liv just nu]
5. Jobba mindre o leva mera

ut med 2008 och in med 2009

Nu är det gamla året slut snart och in med det nya måste också lite nya planer. Mina är att fortsätta vara ärlig mot mig själv och andra. Det är slut med mystifieringen nu (om det ens är ett ord), nu är det jag som ställer frågor och jag som förväntar mig svar. Jag är redo att sluta gömma mig själv bakom skydd för jag vill möta självaste livet även om det ibland gör ont. Jag vet nu att det inte är något som jag dör av. Obehagliga känslor är vidriga men resultatet av att ha stått upp för sig själv och sin sak gör det hela värt det tusen miljoner gånger om. :)

När jag tänker på nästa år är det med värme inom mig trots finanskris och överkonsumtion känns det som att detta år bara kan bli bättre. Året som har varit har på många sätt varit ett fruktansvärt år för mig, men väldigt nödvändigt och jag är glad att jag inte sköt upp det ytterligare. Kris och utveckling heter det med all rätta. När jag tänker tillbaka på den tiden för snart ett år sedan då jag i princip grät varje dag, både hemma och på jobbet och bara mådde skit känns det som jag vunnit nobelpriset i att må bra idag. Det är så stor skillnad att det inte går att jämföra.

Nåja. I kriser prövas vännen och vad vore livet utan mina kära vänner som ställt upp för mig. Ni har lyssnat, låtit mig snora ner era tröjor, låtit mig krama bort min ångest och bara funnits där. Stort och helt ovärderligt har det varit för mig. All kärlek till er, ni vet vilka ni är.

Det finns hopp kära vänner! Jag ser ljust på framtiden!

Jul, jul, strålande jul...

Och nu är de tre dagarna förbi som orsakar stress i hela vårt avlånga land. Julen var innovativ med sällskapsspel och allsång (inte jusånger).

Juldagen avnjöts i bästa sällskap med knytis och ölpimpleri innan krogen hägrade. Det var en fantastisk kväll, sådana som vi oftast har när vi samlas! Lyckan i bröstet är stor. Bestämde mig på ett tidigt stadie att kvällen skulle bli skitbra och det blev en. Alla höll låda och inga sura miner.

... men lite ångest dan efter eftersom jag av okänd anledning boxat min bästa male-friend i magen. :S jag har redan sagt förlåt typ 1000 gr. Så jag tror inte ett till gör någon skillnad.

Igår var det släktmiddag med farbror, kusinerna och farmor. Det var supertrevligt. Men undertecknad var ganska seg så jag kom aldrig upp i mitt vanliga snuskiga varv, vilket kommenterades. ;D

Nu har jag målat naglarna röda och ska snart ut i hysterin. shopping outfit: extra tjocka strumpbyxor, kjol, bh utan axelband, linne och kofta. Och jag lovar billigt och heligt att jag ska hålla mig till min mentala shoppinglista. en axelbandslös klänning till nyår och några toppar och ev ett par byxor. :D

:D jo då jag e pretty nöjd idag

Ikväll har jag suttit och läst min blogg får början till slut och jag inser att jag vuxit. I början använde jag mig mycket av bildspråk och liknelser. Jag var jävligt hemlighetsfull och nu det senaste året har jag blivit myket bättre att utrycka mig själv. Men på ett sätt tycker jag det är tråkigare texter jag skriver idag än de som jag skrev under 2006 och 2007.

Jag inser dock att priset har varit ett större lugn och en mer bestående lycka som jag inte skulle byta bort för någonting. Men som jag sagt tidigare som kommer dumhet på köpet med kunskap. Det är inte alltid jag på bästa sätt kan använda mig av den kunskap som jag lärt mig.

Men det är ett Stort liv, inte sant?

Plötsligt händer det...

... att exet poppar upp på msn som en objuden gäst och önskar en god jul och ett gott nytt år. Var fick han luft ifrån. Och trots att jag inte minns särskilt mycket av min tid tillsammans med honom så vill jag liksom prata med honom. Han sitter på en pusselbit om mig som jag ännu inte har förstått, men att ställa frågan till honom känns så avlägset.

Det är oceaner mellan nutid och dåtid och jag minns faktiskt bara fragment, vad minns du?

Ärligt talat så är jag rädd för vad han skulle säga för jag vet att jag inte var någon lätt person att leva med. Jag förklarar mig med att jag inte ens visste vem jag själv var på den tiden. Och kan man inte älska sig själv så kan man inte älska någon annan. Jag var nog rätt svår. Nej jag var svår.

Jag skriver en mening, suddar ut den, skriver igen och funderar över om han sitter och tittar på hur jag skriver men aldrig skickar något. Sparsamt skriver han till mig och jag undrar vad som gjorde att han fick infallet av att skicka en hälsning eftersom jag inte fått någon julhälsning sedan det tog slut. Jag undrar om hans tankar snuddar vid mig ibland och jag undrar var han tänker.

Ibland känner jag ett stort behov av att säga förlåt till honom men jag kan aldrig riktigt precisera varför. Kanske känner han det också, att han borde. Jag vet inte.

Tiden med honom hanterade jag på ett sätt som jag hanterat andra saker i mitt liv, jag grävde ner minnena och förträngde allt det som var vi. Nu känns det som att vi aldrig fanns.

SPA och annat själsligt

Jag har varit på spa i helgen och det var helt fantastiskt för både kropp och själ. Just idag känner jag mig alldeles för uppe i det blå för att pränta ner några ord här, men ha tålamod, snart kommer nog en släng av ordbajseri igen.

Jag vill bara slänga ut en mening som jag inte vill utveckla:

Ju äldre man blir desta klokare blir man men desto mindre fattar man

Om att bryta sina mönster

I helgen har jag umgåtts med F i 27 timmar utan större panikkänslor. Framsteg så det skriker om det. Jag har känt lite press men den har inte hindrat mig från att njuta av stunden att bara umgås utan avbrott. Vi har kollat på matrix, ätit tacos o glass :D och slötittat på tv. Diskuterat allt från gud till....

Att jag kände mig som ett äckligt bakfyllemonster hindrade mig inte från att stanna längre än vad jag tänkt. Jag sjöng lite singstar medan han var o handlade. Tog flest poäng till Poison (7650p), final count down (7190p) och Karma Chamilleon (6500p).

Det var en supertrevlig fest igår med blandat folk. Hela helgen har gått i ett. Jag har inte varit ensam i sammanlagt mer än 1 timme o en kvart sedan lördag kl: 13:00. Men jag ångrar inget. Massa trevliga besök hade jag i lördags och idag var jag o hälsade på M o barnen. :D

Och snart börjar en ny vecka.

I lägenheten kan alla höra dig skrika.

Hur kunde jag höra så fel. Festen som var fullt igång vid 23:00 när jag kom hem var en tvåmansfest. Och det där stampandet i golvet var nog inte glada danssteg, nej. För när musiken tystnade så hördes den hetska diskussionen allt tydligare. Och den mina vänner slutade inte förrän kl 03:00. Runt ett gick de ut med hunden och jag hann somna men när de väl kom hem igen vaknade jag av något som lät som lussesånger, men jag tror att jag tolkade in staffan var en stalledräng eftersom det passade bra ihop med min dröm. När jag sakta började vakna så stämde nämligen inte deras ord in med musiken i mitt huvud. Som om det inte var nog att somna med bråk som sista intryck så vaknar jag till fågelkvitter o dagsljus men också bråk.

Get real liksom, vem fan har ett vanligt parbråk miss i nassen??

Nej nu är det träning som gäller. Bye!

inget speciellt

För ovanlighetens skull har mina grannar inte hysteriskt sex ikväll utan fest. Och JA, jag biter ihop med tanke på den stundande julfesten som jag ska håwsta. Men ärligt talat är jag svintrött efter all spänning under idolfinalen. Men rätt artist vann, rätt röst, rätt rumpa.. Jag har knaprat saltlakrits apor hela kvällen och magen mår därefter, men jag ska inte klaga. Det var ju gått och min vän lagade thaimat :D Tre dagar i rad har jag ätit thaimat den här veckan, man skulle ju kunna tro att man var i thailand, men den drömmen krossas av snöslask.

Imorgon skall jag upp tidigt och träna sen ska jag besöka en julmarknad. Resten av dagen skall jag ta det lugnt och träffa L och på kvällen stundar fest, rödtjutet är inhandlat och festblåsan framhängd. Men nu ska jag dra mig tillbaka med Linda Olssons andra bok.

Pussogram från mig till er alla!

Trygghet

Om man skalar bort allt det poetiska och allt bildspråk kan jag meddela att det som gör mig trygg är om personen är ärlig, utger sig för att vara trygg och accepterar mig utan invändningar. Om det finns två så finns det fler och jag är glad för jag känner att jag inte är bortom bot! Men det betyder inte att paniken inom mig har minskat.

Men någon dag vill jag vakna upp brevid någon. Ingen som jag kan lova att älska livet ut, men någon som jag kan välja att vara tillsammans med även de dagarna jag kommer vara utled på honom och mitt liv.

Att dansa tango med en ål

- Att komma mig nära är som att dansa med en elektrisk ål.
(säger jag varpå jag samtidigt gör några rörelser i sidleds med kroppen och konstiga ljud som bara ålar gör)

- Okej, så om man är för nära då får man en stöt och för långt bort då förlorar du intresse.

- Något i den stilen. Det är en jävla svår dans helt klart.

Hallelujah! Tänk att kropp och själ, huvud och hjärta, tankar och känslor hänger ihop på ett så fiffigt sätt att om jag pratar om mina farhågor så vågar jag känna lite mer. Konstigt att han fick påminna mig om att jag är viktigast i mitt liv.

Nej jag är inte skyldig honom någonting, men däremot mig själv. Jag är skyldig att ge mig själv en chans. Han vågar utmana mig i en tango.

Söndagsfunderingar

Någonstans tror jag att att jag hade ett behov av att visa för omvärlden att jag förändrats. Under det senaste halvåret har jag förändrats mycket inombords, men det syns ju inte utanpå för de som inte känner mig. Jag har blivit starkare, lite klokare och mycket duktigare på att ta hand om mig själv. Jag ville inte förknippa mig själv med den blondie jag var och det som fanns inombords då därför blev det naturligt att hylla denna nya period i mitt liv med att bli brownie. En dag när blondie inte längre är förknippat med ångest kommer jag nog konvertera igen.

Blondes have more fun - och jag har haft jäkligt kul de senaste tre åren!

Brownies have more brain - and with brains you can have a real good time!

Hur mycket folk än kan förneka det eller bortförklara tecknen så är vår utsida en spegling av vår insida och just nu är min insida mer brownie än blondie men det betyder inte att jag är mindre galen XD. Jag kommer fortfarande skratta åt snuskskämt och inte kunna låta bli att fnissa när någon säger prutt, bajs eller bajsprutt. Men sån är jag.

Brownie is the beast

Idag blev jag brownie och jag är så nöjd!
Jag valde en intensiv mörk choklad färg
som hette något med coffee. :D

Frida Y

Veckorna går mycket fort nu. Men jag njuter ändå av varje dag. Tänker innan jag somnar på en bra sak med dagen som gått.

ps
Underskattade sak: SB12
ds

I no nada about prada

Ibland när nytt är läskigt och det okända inte går att hantera drar jag mig baklänges som en skamsen katt som klättrar upp på väggarna. Jag vänder ansiktet ifrån dig i hopp om att du inte skall se min skräck. Jag sträcker upp armar och låtsas gäspa för vad finns det annars att göra. Till och med kan jag be dig att gå och det betyder inte mer än det att jag vill att du just nu ska lämna mig ifred.

Jag vet inte vad som händer, men plötsligt förvandlas min kropp till en myrstack och alla miljoner myror gör sig påminda bara genom att finnas. Jag behöver akut luft, utrymme och ensamhet. Jag är parmaterial, jag är parmaterial, jag är parmaterial. Jag börjar med ett mantra. Jag känner att jag är redo, men varför är det så in i helvete svårt?? Kan någon förklara det för mig?


För jag fattar ingenting.

Månadshoroskop - december 2008

December är den månad då alla dina ansträngningar kröns med framgång och det hårda arbete du har lagt ner visar sig ha varit mödan värt. Alla de besvärligheter du har tampats med kommer också att hitta sin lösning. Månaden börjar med en utmärkt ekonomisk utveckling, som kan ge extra intäkter och ge dig möjlighet att investera i något du alltid velat ha.


Med Solen, Mars och Merkurius i ditt tecken under december månads första veckor uttrycker du stor entusiasm, och du omger dig också med entusiastiska och dynamiska personer. Detta är en utmärkt tid för att resa, eller för att helt enkelt utbyta tankar med personer som vill samma saker som du. Du kan vara mycket övertygande, men kan också ha en tendens att splittra din energi så att den sprids åt för många olika håll. Runt fullmånen den 12:e tenderar du också att vara mer impulsiv än det strängt taget är klokt att vara. Återhållsamhet fungerar bättre, i alla fall om man ser till vad som fungerar bäst i längden.


När nyåret drar närmare uppstår ett betydande tryck som du dock verkar vara immun mot. Det viktiga för din del är den känsla du upplever när förståelsen mellan dig och din partner blir så stor att ni närmast verkar vara en oskiljaktig enhet. Är du singel under nyårsafton, så är det långt ifrån säkert att du är det efter tolvslaget. Efter ett år med många utmaningar och med fler motgångar än vanligt, står du på tröskeln till en ny, extremt spännande fas i livet som handlar om att vara utåtriktad och social, att se dig om i världen, och viktigast av allt att se till att du omges av fler lyckliga människor.

Måndag och minnen

Jag minns coldplay med LO. Vilken konsert det var! En helt fantastisk upplevelse med skönsång i ett fullsatt globen. Ljudet vibrerade genom kroppen och i mig spred sig en helt overklig känsla av närvaro som jag sällan känner.






Ett vackert ögonblick i livet som jag sent kommer att glömma.













Dagens ord: "Lev idag du vet aldrig när möjligheten rycks bort"

Kvällens humor

Nu mår jag lite bättre :D

...Skadeglädjen är den sanna glädjen

Du vet vem du är

När jag har ångest tänker på på dig.

Fredags humor

Jag har varit i Usa och tycker att många fördomar inte alls stämde medan andra gjorde det. Det som jag tycker är att få av dem har självdistans. De är jätte trevliga att ha att göra med men almänbildningen är inte som i sverige. Lite dumsöta :)

Hurra för jag är inte lat, deppig eller knäpp!

Jag är sjuuuuk :) jag har feber!! Det är därför jag fryser, känner mig ömklig och sover dåligt. Imorse gick jag upp 20 min i 08. Yes yes yes! Och nej jag borde väl inte vara på jobbet, men det är jag. Ska ändå vara ledig imorgon eftermiddag och på morgonen imorgon ska jag o en kollega intervjuas i tidningen. Då ska jag försöka att inte se ut som en living dead... underlagskräm + puder = clown.

Men jag vill inte vara sjuk på lördag när vi planerat att festa till och gå ut o dansa, vilket var sjukt länge sedan. Dansa alltså, inte festa.

Önskar alla läsare en underbar dag!

Lite lösa tankar

Är det inte lite sjukt att coca colas julreklam ger mig mer julfeeling än själva julen?

Idag lärde jag mig ett nytt ord: Bidrottninggelé - tydligen bra för huden.

Hur kan jag få mina begränsningar att sluta blockera min chans till lycka?

5 dagar utan cigaretter - en dag utan G

Hur kommer det sig att den som mest skrämmer mig är mig själv?

Love Letter to you (The one of a kind Man)

In silence I will possess your heart for quite some time. Love doesn't have a limit nor a time line it just exist above or beneeth everything. Some day soon you will dissapear. I know it because I see it in your eyes and I feel it in the air that is surrounding you. I 've tasted it in your kisses and I just wish that you could see what I see.

How I wish you could see the potential
the potential of you and me
It's like a book elegantly bound
but in a language that you can't read
Just yet

Maybe never. And I wonder if you are prepared to never even try. I would need you to say the words out loud. Words that'll make me fall and crash to the ground. But those words will also make me crawl into my own dirt while I try to pick up my own pieces through the ones that actually belongs to you. I wonder if you are prepaired to never even try.

I know that you know that I have a strong soul even if I somethimes feel weak. And I also know that you know what I'm expecting of you. If you don't want to try please don't keep me waiting. So Darling, you have to let me fall, burn and crash.

Novemberpromenad

Snön knastrar under goretexskorna och skidbyxorna prasslar när de gnids mot varandra, men jag hör ingenting. I öronen har jag Lars Winnerbäck som sjunger om att han inte fattar någonting och jag känner igen mig och känner mig mindre ensam.

Är vi fler som inte fattar någonting?
Jag tänker så mycket tills tröttheten
slår ut allt det som är jag

Sen sjunger han tidvis om tiden som går och går och avsluten man gör under livet. Om saknad för människor, situationer och ord. Tidvis går det bra men ibland finns där bara gråt. Och jag känner igen mig.

Snön knastrar och jag spänner mig när jag trippar fram på isbetäckta fläckar och jag hoppas att jag inte faller för ibland vet jag inte om jag orkar resa på mig. vinden i ryggen är skönare än i ansiktet.

Hur kan medvind kännas så motigt?
Så fel?

Min vän gästbloggar här hos mig

A short message to a person soon turning 26 from a person who turned 26 five weeks ago ;)
First of all: don't worry, life is still te same when you're 26 (or is that something to worry about??)
Second: being single and 26 is trendy (or otherwise we will set the trend)
Third: They say that 40 is the new 30 (so then I think: 30 is the new 20, 20 is the new 10 which means that we are in our teens ;P )
Forth: F*ck age, it is nothing but a number (be 25 for the rest of your life)
Five: ...(this one is up to you)


Är inte detta hur kul som helst? Jag undrar om det räcker att två personer skapar en trend :)

Pole dance... någon?

Jag funderar på att anmäla mig till det årliga nikeconventet i stockholm i januari och var därför inne på www.nikewomen.se och läste. Bland annat skall man kunna få testa på Pole Dance som förklaras som:

Ha kul, släpp loss och dansa med en stång. Det är showtime och du är föreställningens stjärna.

Det tyckte jag var lite humor! Undra hur osexig man skulle känna sig att stå med ca 15 andra personer och dansa poledance...hahaha men definitivt humor!

En vecka kvar

Jag har nog kommit på att åldern 26 är en rätt bra ålder. Det är nu exakt en vecka kvar innan 25-års året är slut. Jag har tyckt att det har känts motigt och inte alls bra och som om jag inte varit redo för ett avslut på 25 års året. Men nu idag känns det annorlunda. Det känns fint på något sätt att jag är vid liv och att jag har allt som jag har. Jag njuter av alla dagarna som kommer och har under denna höst träffat 4nya vänner, som verkar liksom jag vilja hitta på saker och det bästa är att de också är singlar. :D

Jag älskar mina parvänner och jag förstår att de vill hitta på paraktiviteter med andra par. Men ibland platsar jag helt enkelt inte i deras parplaner och därför känns det extra skönt att ha fått möjligheten att träffa ett till socialt umgänge här. Vem kunde tro att denna stad satt inne med den potentialen!? Ca 32 000 invånare.

I helgen var jag på ikea och köpte en byrå, en ur malmserien med sex lådor och låg. Det blev så himla snyggt och harmoniskt. i mitt sovrum efter monteringen som nog sammanlagt tog sju timmar. Ingen mera garderob i form av högar i varje hörn. Det ska bli fint att gå och lägga dig idag. Nybäddat är det också. Finns det något bättre?

Var har du köpt din fula matta?

Jag har suttit i ett rum i snart ett år först varannan vecka, sen var tredje, nu varannan igen. Fast med uppehåll över sommaren. Jag är fascinerad över hur jag har registrerat varenda linje i rummet. Vilka papper som sitter på anslagstavlan, hur de sitter, alla nålarna, böckerna, den något sneda tavlan. Utsikten, från inga löv till knoppar till gröna löv och nu börjar det snart om igen. Jag har suttit i samma stol och svamlat, gråtit, pratat klokheter, fått fundera, blivit förvånad, skämts, skrattat och varit tyst (emellanåt).

Jag undrar hur jag skulle reagera om han möblerat om nästa gång jag kom, kanske hade jag pratat om andra saker om jag haft en annan vy. Mina favoritsaker jag stirrar på är en plåtgrej som finns på en fasad utanför, den groteskt fula mattan och en affisch med tintin. Ibland tittar jag dock honom i ögonen, mer på sista tiden.

Jag tror att jag nu faktist har bestämt mig, jag kommer färga håret varmt mörkbrunt med slingor i. Den stora dagen är 6 dec och den skall representera en ny period i mitt liv. Lite äldre, lite klokare, lite vackrare och lite lyckligare.

Bra motto inte sant?

Ageterad miss F

Okej hörni... nu har jag fått ett tips på blond och ett på brunhårig. Utslagsrösten är väl egentligen min, men hallå...?! vi kan väl kalla det en marknadsundersökning. Själv känner jag egentligen för en förändring. Och jag vet att jag passar i både och. Om jag ska förändra mig själv kanske jag ska förändra hårfärg också. Eller, det kanske är ytligt?

Jag veeet inte. Tänk om man hade peruker som man har skor eller väskor. :D
Aldrig mer beslutsångest! Men om jag känner mig själv rätt kanske jag skulle springa hem flera ggr om dagen och byta peruk eller stoppa ner alla i min arma handväska och bära med mig dem på mina vardagliga äventyr.

Skrattar

Jag varnade ju för I-landsproblem major!

Åh jag är så taggad, snart ska jag iväg på powerbox och jag har hittat ett nytt irritationsobjekt som jag ska hantera idag. *mohahahah* [kill em all] Ibland önskar jag att jag hade tv-spel hemma med zombies som man kunde hagla. Usch vågar man skriva detta på en blogg, Säpo kanske skriver upp mig på någon lista över potentiella våldsförbrytare. Jag tar tillbaka allt! Det är klart jag inte vill döda någon, - det är bara ett uttryck!! Till säpo: Jag vill bara få ut min frustration och självklart på ett lagligt sätt.

Nåja annars är det bra i detta kusliga höstväder som kan få vem som helst att känna ett styng av depression. Men inte jag, inte idag!

appropå inget innehåller detta inlägg 20 st jag
- men det är ju trots allt min blogg.

En fars på fars dag

Ikväll kollade jag en stund på sanningens ögonblick, jag tycker att det är ett helt vidrigt program och tittade bara i utbildningssyfte. Men Pontus Gårdinger, vilken osympatisk programledare han är. Herregud, vart är välden på väg??

Min chokladkaka med tryffel satte sig fint i magen. Som ett block av cement gör den sig påmind. My good vad mättande. Fick med mig halva kakan hm igen... Någon som är sugen? Inte jag iaf. Missförstå mig rätt den var jukt god men så jäkla mäktig.

Jag har ett I-landsproblem. Det är snart dags att besöka frisören och jag vet inte om jag ska förbli blond med hjälp av slingor eller färga håret brunt (med ev lite guldiga slingor) Vad tycker ni??

Beslutsångest är mitt smeknamn.

Lördag

Jag har suttit och skrivit på förmiddagen, glad att skrivkrampen släppt lite. I somras var jag på skrivkurs och fick mycket positiv kritik. Men sen rullar livet och vardagsbestyren på och man måste avsätta tid för kreativiteten. När jag under en dryg månad inte hade en dator satt jag nästan varje kväll och skrev. Jag har författarkort som innebär att man tar ett kort och ställer en klocka på tre minuter och sen skriver man det första som kommer till en. Gör man detta ett år har man 356 uppslag på berättelser. (Haha, just nu minns jag inte hur många dagar det är på ett år och jag orkar inte vara duktig flicka och googla upp det :D)

Åh vilken god hemmagjord nachtallrik jag nyss avnjöt. *mums* Känner på mig att jag inte kommer få så många steg i dag, men kanske kommer jag ut på en promenad senare.

Igår köpte jag högtalare till min laptop, men jag har haft lite svårt att få rent ljud ur dem, men det kan ju bero på musikfilernas kvalitet också. Underbart dock att kunna vara i köket och lyssna på musik ändå. Jag har aldrig varit den typen som kunnat lyssna på lugna favoriter utan att bli deppig, men nu har jag inga som helst problem med det. Okej jag blir kanske inte överlycklig av att höra nothing compares 2u men jag gråter inte krokodiltårar heller.

En fråga: Börjar jag bli gammal? Jag har insett att jag börjat gilla ulf lundell, men jag har blygsamt nog bara tre låtar på min playlist: du gör mig galen, Sanna och (oh la la la) Jag vill ha dig.

Hoppas att ni alla har en mysig lördag som jag! *kramar*

Musik är mer känsla än tusen ord

Aldrig trodde jag väl att jag skulle lyssna på Sonja Aldén, men den här låten är som sjungen ur mitt hjärta. Texten är fenomenal ur min känslomässiga synvinkel.



Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Ikväll såg jag och min kära vän E.T. en film som heter PS. I love you. Jag läsde boken i somras och den var helt underbar. Filmen var fin, vi grät som troll, men boken är 100 ggr bättre.

blandat

Jag känner mig rätt uppåt idag :) Kom hem sent men hade åstadkommit bra saker på jobbet idag. Äter hemmalagad mat, men oj vad kryddstarkt det blev!

Recept:

stek skivade morötter mjuka i salt och peppar
häll i frysta räkor och purjolök fräs tillsammans en stund
häll sedan på lite sweetchilisås och matlagningsgrädde
låt puttra

Blanda i färdigkokt couscous eller makaroner.

Mindre sweetchili än jag dock om du inte gillar känslan av att det brinner i munnen.

Inatt drömde jag om min vän J.R. som jag i dagsläget inte har någon kontakt med. Vilket jag själv valt, men det känns konstigt att vi inte har träffats på stan och sagt hej. Hon finns ju fortfarande för mig, även om jag var ärlig och berättade mina känslor för stunden så menade jag inte att vi inte skulle ha någon kontakt. Min förhoppning var nog att vi kunde ha satt oss ner och pratat. Det är inte ovanligt att man kan bli osams med vänner och jag hade önskat att vi lösde det istället för att låtsas som att det inte finns. Men jag måste lära mig att inte utgå ifrån att alla kan ta min ärlighet utan att bli sårade. För det tror jag att hon blev, men jag vet ju inte för vi pratar ju inte. Men det känns ändå bra att jag var ärlig och lyssnade på min känsla och jag är stolt över mig själv att jag försökte beskriva den för en annan person. Hade hon inte betytt något för mig hade jag skitit i det.

En annan sak. Mitt tagnentbord is fucked up. Ibland flyttar sig musen utan att jag behöver gära något speciellt. Särskilt här på bloggen. Om jag har pekaren någonstans i texten flyttar sig meningen och börjar skriva där istället, har jag den utanför textrutan slutar den skriva. Någon som har tips?

Sexgalna grannar

Jag vet inte om det är jag som är en gnällspik eller om det är mina grannar som lever i ett mycket hälsosamt och sunt förhållande, men gud vad det pippas, varje kväll och flera timmar. Eller det känns iaf som om det. Ibland är det skit att bo lyhört.

Förslag till förklaringsmodeller:

1) Porrmaraton

2) Nykära

3) Jävulsk djurisk drift

4) Tourettes sjukdom

Jag vet inte... Har ni några förslag på åtgärder?

Snart vill jag inte vistas hemma längre.
Det bara stönas och stönas och stönas.
Jag kanske borde ge igen någon dag :D

Appropå att ligga så har jag nu i 8 dagar tagit det lugnt från all slags aktivitet. Är man sjuk så är man sjuk och då ligger man ner och äter glass för det hör till. Så det är vad jag gjort: Ätit glass, tittat på film, spelat sims, hostat. Appropå host så hjälpte min brygd klockish!

Recept:

ca 1 liter vatten kokas upp med
en bit ingefära
1 klyfta vitlök
1 citrongräs

Låt sedan stå och dra.
Värm upp och drick tillsammans med honung och lite mjölk i för att lindra den starka smaken, flera ggr under en dag. 1 glas varannan timme typ. Jag blev bra från den värsta halsontet på en dag. Inte så gott, men allt i livet är inte gott.

Häxan

En framtida kontaktannons

Hej, singelman med fötterna på jorden men gärna huvudet bland molnen (i lagom dos). Har du en smart och klipsk humor, tålamod och ödmjukhet? Då återstår bara en fråga: Skulle du vara intresserad av att träffa en avdankad jobbig snart 26 årig brutta som dock är orginell, sexig och rolig. Jag kan lova dig att det blir få tråkiga stunder med mig. Vågar DU chansa?


[fniss]

Spånade på den utan att riktigt medvetet spåna på den. eeeh, ja alltså. ni vet. Det sker saker omedvetet ibland.

Min andlighet

Igår var jag på söndagsmässa i Allhelgonakyrkan på söder i sthlm. Prästen som höll i mässan var samme man som för 20 år sedan döpte mig och min bror samt vigde mina föräldrar. Jag träffade honom nyligen under en föreläsning om hans nyutkomna bok kristendom för ateister som handlar om glappet mellan den moderna människans sökande efter och behov av andlighet och kyrkan som institution.

Min andlighet kopplar jag inte till en gud som är som en gubbe som är verksam uppe i molnen eller var nu himlen befinner sig. Jag som de flesta andra har behov av att känna samhörighet med andra människor, känna mig accepterad och förlåten för mina "synder".

I en liten träkyrka på Söder samlas varje söndag ca 300 personer för att tillsammans genomföra en mässa. Det är inte en traditionell mässa med trosbekännelse och så, utan en mässa där människor delar med sig av annekdoter ur deras liv och tankar om evighet, oändlighet och andlighet. Det är en mässa med livemusik och inte så mycket predikan. Den predikan som framförs är lättsam och komisk men också trösterik och klok. [http://www.allhelgonakyrkan.se/a_massan.html]

Är vårt individualistiska samhälle så ensamt att kyrkan återigen kan skapa plats för gemenskap?

I Allhelgonakyrkan är alla välkomna. De har druvjuice istället för vin så att även nyktra alkoholister kan ta nattvarden.

Jag har ett hål inom mig och kanske kan jag fylla det med tro.

Den kyrkan verkar inte förespråka skuld och skam utan vill att vi släpper den ryggsäck vi går och bär på. Igår pratade han om vår rädsla för döden. Hur vi fyller vårt liv med innehåll för att hålla tanken på detta oförstående öde på avstånd. Människan har i alla tider sysselsatt sig med att fundera över vad som händer efter döden och vad som är meningen med livet. Olle Carlsson i sin predikan:

"Livet är som en sexuelt överförbar sjukdom med 100% dödlighet"


Jag känner mig inte frälst på något sätt. Och jag förstår egentligen inte varför ordet är så negativt laddat. Men inom mig spred sig en otrolig värme av att få var en del av gemenskapen. Av att få sitta och trängas en timme och tio minuter i en liten träkyrka på söder tillsammans med alla möjliga människor. Minst fem kändisar, tillfrisknande alkoholister och narkomaner, föräldrar och barn, ungdomar, studenter, äldre, ensamma kvinnor och män, unga par... ja alla möjliga.

Sinnesrobönen tänker jag ofta på när jag står inför något som känns svårt och oöverstigligt. Den första versen är relativt känd men jag tycker hela bönen är som poesi för oss tvivlare och kontrollfreaks.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

[Hämtad från "http://sv.wikisource.org/wiki/Sinnesrob%C3%B6nen"]

22 dagar tills jag fyller 26 år

här nedan följer en lista på utvalda händelser som skett den 24 nov genom tiderna. 22dagar kvar av ungdom. Ja, det kanske är löjligt men det känns som 26 är en hållpunkt mot nästa steg. Mina föräldrar var 26 år när jag föddes en kall onsdagseftermiddag när himlen färgades gulrosa i solnedgång. Mycket död tycker jag personligen följande lista fyller:

Hänt samma dag - olika årtal i historien


1992 - Den här dagen störtar ett flygplan i Kina, varvid 141 personer omkommer.

1991 - Den här dagen avlider Freddie Mercury, rocksångare i gruppen Queen. Död i AIDS.

1991 - Den här dagen avlider Eric Carr, medlem i rockbandet KISS.

1985 - Den här dagen avlider Big Joe Turner, amerikansk blues- och R&B-sångare.

1983 - Den här dagen föds Tove Edfeldt, svensk skådespelare.

1971 - Den här dagen föds Dilba, svensk sångerska.

1963 - Han hette Jack Ruby. Han var 52 år och nattklubbsägare i Dallas, Texas. Tack vare goda kontakter med vänner inom den lokala polisen, kunde Ruby obehindrad och beväpnad promenera in i polishusets källare - bara två dagar efter mordet på president John F Kennedy. Nere i källargången fördes den misstänkte presidentmördaren Lee Harvey Oswald från en plats i fängelset till en annan. När han kommer gående mellan två biffiga vakter, drar Ruby sin pistol och skjuter Oswald från nära håll i magen. Händelsen förevigas i samma stund som det dödande skottet faller av fotografen Bob Jackson från Dallas Times-Herald. Jackson fick Pulitzer-priset för sin bild. Ruby dog i fängelse till följd av cancer 1967.

1960 - Den här dagen lyckas basketspelaren Wilt Chamberlain ta hela 55 returer under en och samma match i basketligan NBA.

1957 - Den här dagen avlider Diego Rivera, mexikansk konstnär, målare.

1957 - Tunnelbanan i Stockholm invigs av kung Gustav VI Adolf och drottning Louise. Den här dagen invigs tunnelbanestationen T-Centralen i Stockholm.

1944 - Den här dagen sänks det svenska passagerarfartyget Hansa, i trafik mellan Nynäshamn och Visby, troligen torpederad av en sovjetisk ubåt, varvid 84 människor omkommer.

1944 - Den här dagen bombas Tokyo för första gången.

1942 - Den här dagen föds Billy Connolly, brittisk komiker, musiker och skådespelare.

1941 - Den här dagen föds Pete Best, brittisk musiker, medlem i The Beatles innan gruppen fick skivkontrakt.

1939 - Den här dagen föds Marit Paulsen, svensk författare, samhällsdebattör och politiker (folkpartist).

1934 - Den här dagen föds Sven-Bertil Taube, svensk sångare och skådespelare.

1929 - Den här dagen avlider Georges Clemenceau, fransk premiärminister 1906-09, 17-20, även kallad "Tigern".

1900 - Den här dagen föds Nils Söderman, svensk kapellmästare, kompositör och musiker (piano).

1863 - Den här dagen står slaget vid Chattanooga i det amerikanska inbördeskriget

1859 - Den brittiske naturforskaren Charles Darwin publicerade denna dag sitt stora verk On the Origin of Species by Means of Natural Selection, på svenska Om arternas uppkomst (1871). Detta arbete kom att i grunden revolutionera vetenskapens syn på djurarternas utveckling. Hans idéer tog form på Galápagosöarna i samband med studier av finkfåglar.

1793 - I sin iver att förändra föreskrev konventet under den franska revolutionen att det skulle införas ett nytt system för tiden. En minut skulle bestå av 100 sekunder och en timme skulle bestå av 100 minuter. 10 timmar skulle utgöra ett dygn och 10 dygn en vecka - och veckan döptes om till dekad. Tre dekader skulle utgöra en månad. Man behöll dock 12 månader på ett år. Några ur tillverkades för att hantera det nya systemet, men eftersom de var tvungna att hantera 10.000 sekunder per timma var de svåra att konstruera, handskas med och förstå. Den 7 april 1795 gav man upp och återgick till det gamla tidssystemet. Men man behöll de revolutionsnamn som man givit månaderna. Dessa avskaffades inte förrän den 1 januari 1806 då Napoleon beslöt att återgå till den gregorianska kalendern.

1741 - Den här dagen avlider Ulrika Eleonora, regerande drottning av Sverige 1719-20.

1655 - Den här dagen föddes Karl XI, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Kung 1660-1697.

1642 - Den här dagen upptäcktes ön Tasmanien söder om den australiska kontinenten. Upptäckare var den holländske sjöfararen Abel Tasman. Först döptes dock det nya landet till Van Diemens Land efter den nederländske generalguvernören.

No time for laughter

I have one question in therms of listening to Death cab for cuties - I will possess your heart. It's my journey to take or maybe it's yours, but the real question is can we make it together?

http://www.youtube.com/watch?v=pq-yP7mb8UE

En ex-faktor

Det kändes lite konstigt i fredags. Jag glömde den lillaa detaljen att jag sprang på mitt ex i staden. Vi hade båda ställt oss under ett tak, han var ca 30 meter framför mig när jag såg honom. Instinktivt vände jag mig om, men sen fortsatte jag gå. Han stod och pratade i telefon och jag vet inte om han såg mig men plötsligt rusade (okej inte rusade men klev med stora steg) ut i gatan och försvann väldigt fort ur synhåll.

Om han såg mig - så skämdes han för sitt beteende sist. Eller så är han rädd för mig. Jodå, jag kan också vara en bitch när det behövs!

Om han inte såg mig - så visste han ju inte att jag var 30 meter bakom honom. Han kanske är en sådan som springer ut i regnet utan jacka och med mobilen i högsta hugg. Jag vet inte. Jag hann bara va tillsammans med honom i 3 månader innan han dumpade mig.

Vilken underbar tajming att träffa den karl som jag faktiskt var kär i och tillsammans med nu när jag är i detta klena kärlekstörstande tillstånd.

Reser mig upp, sträcker händerna mot taket och ropar Tack gud!

The hex who's thinking about ...

Jag känner mig som en häxa nu i halloweentiderna. I mitt kök puttrar en brygd som jag hoppas ska ge min hals en kur. Återkommer om det fungerar. Vilken underbar dag det är idag. Gick ner på stan för att handla till min brygd och velade om jag skulle gå till kyrkan och tända ljus för döda släktingar, men kom på att det säkert kostar per ljus och med mig hade jag bara kort. Jag ångrar att jag inte gick dit.

kyrkor har ett lugn som jag sällan känner. När jag går in i en kyrka blir jag närvarande på ett helt annat sätt.

Jag passade på att köpa sex and the city, the movie. Nu när jag inte har någon bil är chanserna mycket små att jag tar mig iväg på bio eller över huvudtaget träffar folk. Förut kunda jag spontant sticka iväg till mamma o pappa, moster eller en kompis. Nu är det buss och tåg som gäller. Hatar att vara bunden.

Igår var jag och hälsade på min bil med tårar i ögonen. orkar inte återge det som blev sagt jag är för förbannad för det. Känner mig så jäkla hjälplös. Är dock tacksam för min vän N som försökte hjäpa mig. Mn jag tror han var rätt less på mig. Så jag har överraskat honom med presentkort som kommer på posten. Passar gott i dejtingtider. Jag hoppas han förlåter mig.

Hur som helst fastnade jag i staden lite längre än vad jag tänkt. Det var kallt och regnigt. Min jacka som förvisso är kort, men brukar vara varm kändes som den på sin höjd täckte mina boobies. Brrr för att frysa lovehandles. Jag hade iaf tur. Bussen till tåget kom in 16:10 och tåget kom in 16:11 så jag sprang upp med hästkliv och hann precis med.

Visste ni att skyttens symbol är hälften människa hälften häst, det är därför vi är bra på distanser och flyr när det blir jobbigt.

Väl hemma drunknade jag nästan i mitt varma bad och jag vet inte hur länge jag låg där i den meditativa ställningen med båda benen utanför. [har ett minibadkar] Men när händerna blev russin och badrummet var immigt steg jag upp, åt rester och spelade sims the seasons- tills Crash.

Jag tänker att om jag spelar bort min längtan efter du vet vem du är så kanske jag kan lura mig själv att jag inte behöver någon annan än mig själv. Ensam är stark, right?

Jag gjorde ett test :)

på: http://se.41q.com/



Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.





Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

crash

Ikväll såg jag på CRASH igen. Det är en helt magnifik film. Jag är av den åsikten att vi alltid har något gemensamt trots olikt utseende, ursprung och kultur. Vi är alla människor och vi borde vara stolta över det. Rasim, fördomar och rädsla är tre saker som ofta orsakar våld och olycka.









Är det verkligen värt det?

Kyligt värre! Ståpäls hela tiden.

Jag har inte så mycket att blogga om just nu. Eller jag är inte på humör på grund av att det är kallt på mitt kontor, jag har en känsla som påminner om pms men jag tror det är en infektion, ont i halsen, obekväm i allt. Imorgon kanske det löser sig med bilen, men antagligen inte. Hittade den här videon idag på you tube och tycker att den symboliserar vad jag vill säga till en speciell person i mitt liv. Men eftersom ord inte har någon naturlig plats i tystnaden har musik det på ett annat sätt. Dessutom är det ju en mycket skön låt. Och en mysig video. Nåja. Återkommer när jag har något vettigt eller ovettigt att skriva.

psykologprat

Min kära vän A.O. har precis avslutat ett långt förhållande och tänker nu att hon ska vända sig till mig med alla frågor om singellivet. Vem annars än Miss F med total koll på singellivets alla faser och fasor. [aaaagh hur ska jag låta som en total expert när jag känner mig misslyckad även som singel]

Hur som helst plötsligt blev jag Miss F Freud [för er som känner till min egensinniga humor är väl detta inte någon stor skräll]. Ur framtida terapisession: "hmmm så du säger du e lite hängig... du behöver nog ligga med nån."

Undertecknad tycker att vännen är ovanligt cool gällande separationen och tipsar henne om att inte sticka under stolen med känslorna, det är ok att känna det man känner och tänka det man tänker. Man vet ju aldrig vad för åkomma man kan få av förnekelse... analklåda? [Typiskt Freudanalys tror ni inte?] Han är ju sådär analig av sig.

A.O. tar till like-a-glove-skämtet men drar den ett snäpp längre [skönt när någon annan tar patent på den rollen]: "de är som handen i handsken eller handen i röven." Under tiden pratar vi om en bildtolkning. A.O. gjorde en freudiansk penn-slip och ritade en människa som påminner snuskigt [haha] mycket om en penis som hon kramar tillsammans med en känguru. [Don't ask... kängurun analyserade vi inte] Appropå sex som självtröst och Freud så blev detta ett naturligt diskussionsämne. Vad betyder den här bilden, undermedveten längtan efter att krama penis?

Min stackars vän bor iaf tillfälligtsvis hos sina föräldrar och vi spånade om Miss F Freud kunde skriva ett intyg till fastighetsbolagen om att sexuell frustration var ett särskilt skäl för att gå före i bostadskön. Och A.O. kunde förstärka det hela genom över telefon säga i lite för hög och skräll ton: JAG DÖR AV SEXUELLA FRUSTRATIONER, JAG KAN INTE ENS ONANERA HEMMA!!

Vi tyckte att det borde räcka man vill ju inte överdriva.

JA jag har censurerat detta!!

Buhu, Finns det något värre än människor som snackar skit??
För mig kan det förstöra nästan vad som helst. Jag har boxats som det gällde livet ikväll och jag är fortfarande mäkta ageterad! Ååååååååååh Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah... grrrrrrrrrrrrhhhhhh.....oooooooh

Jag berättade ju om den superroliga festen i fredags. Imorse kom jag glad i hågen till jobbet efter att hemma hos mams och paps berättat om min underbara arbetsplats och människorna på den. Instormandes på mitt rum kommer min kollega M.D. vit i ansiktet och med stirrig blick. Snabbt stänger han igen dörren till korridoren och med onödig försiktighet så viskar han att E.P. sagt till vår chef att vi hånglade på festen i fredags. M.D. som hade sjuk bakfylle ångest för att han hade stora minnesluckor tittar oroligt på mig under den långa luggen. Medan jag utbrister alldeles för högt VA??

Vi har fan inte hånglat, det skulle jag komma ihåg och jag har inga minnesluckor. M.D. säger till mig att det verkar osannolikt att E.P. skulle ljuga. Men hallå! Det skiter jag fullständingt i, [den där haggan kan gå och dra något gammalt över sig] har jag lust att säga men... biter mig i tungan innan. Jag vet att jag inte hånglat med M.D. och särskilt inte efter att jag hånglat med G.A. E.P. vill verkligen låta det låta som att jag är någon jävla kontorshora.

Passande nog hade jag efter det samtalet ett möte bokat med min chef. Fan fan fan tänkte jag medan jag gick den långa korridoren fram där varje steg kändes sjukt onödigt att ta. J.K. sa att jag skulle skratta bort det och dölja ångesten. Hahaha... kul... ni känner inte mig. Inte bra på att fejka.

Hur som helst, chefen har ryggen mot mig när jag kommer och rummet ligger i dunkelt sken. Jag sväljer hårt några gånger och tycker det är bättre att ta upp det själv och säger att jag hörde att E.P. sagt att jag o M.D. hånglade i fredags. Chefen drar upp en harrang om att det är bra för henne att bli förberedd om det skulle vara så eftersom fler kan ha sett det och hon behöver försvara oss.

Hallå! STOP OCH BELÄGG! Något är allvarligt fel på E.P. för vi har inte hånglat. Jag vet inte varför hon skall ha sagt något sådant men hon kanske e avundsjuk. Jag vet inte. Jag har iaf inte hånglat med M.D. Ah vilken obehaglig känsla av att inte bli betrodd och inte kunna bevisa motsatsen utan att låta som man skyller ifrån sig som ett litet barn i sandlådan.

Det lösde sig iaf medan dagen fortlöpte och som tur var var jag inte på kontoret hela dagen. Funderade starkt på att skita i allt och byta jobb. Men när jag kom in igen på seneftermiddagen sa min chef att vi skulle dra ett streck över detta och inte låta det påverka upplevelsen av den underbart superroliga festen. Hon hade funderat och kommit fram till att M.D. och jag aldrig skulle ljug för henne.

Tyvärr är jag sämst på att släppa

och just nu känns det som taket rasar in


och jag får ingen luft.

Veckohoroskop - vecka 44

Skytten


Detta är en vecka när de mest tillfredsställande skeenden du upplever, äger rum inom dig själv, antingen när du arbetar på något i avskildhet, eller när du är tillsammans med någon som står dig väldigt nära och verkligen kan känna en stark intimitet. Har du och din partner ett ställe dit ni kan dra er och bara hänge er åt varandra är detta rätt tid att göra så. Har du andliga intressen finns också alla möjligheter att söka behärska såväl mentala som fysiska processer. I mer materiella sammanhang som pengar och yrkesliv finns möjligheter till försiktig expansion och konsolidering av det som redan finns, men du kan också lockas att lägga en slant på att tillfredsställa hemliga begär. Meningsskiljaktigheter som har dragit ut på tiden kan äntligen lösas, men mest för att motparten inte är beredd att kämpa för sin sak längre.

Göteborgsbranden 1998 och andra katastrofer

Jag var 15 år gammal. Hade precis börjat på gymnasiet och jag minns att jag kände mig stor även om jag var liten på jorden. På ett sätt är känslorna mycket mer häftiga när man är 15 år gammal. Förväntan slog ut de mesta tvivlen man hade. Festerna man blev bjuden på och de man ändå gick på var så spännande. Proceduren när man valde kläder, sminkade sig och fixade håret.

Jag minns att jag stod i kapprummet med alla andra 700 elever när vår rektor utlysde tre tysta minuter. Och någonstans var oförmågan att sätta sig in i denna tragedi det som mest upptog mig. Den var så stor att den inte gick att greppa. Nära inpå men ändå så långt bort.

Det var inte som när Estonia sjönk och jag gick i sexan. När pojken i grannklassen förlorade sin mamma. Det var nära inpå och samtidigt också det alldeles för svårt att greppa. Jag minns att den nyheten kom till mig mitt under skoldagen. Och att jag sprang hem till mamma och berättade den. Det var inte förrän jag såg skräcken i hennes ögon som jag förstod vidden av katastrofen tror jag. Jag minns de runda röda gummibåtarna som guppade i ett stormigt östersjön. Jag minns tystnaden. Ordlöst.

Och jag minns när Tsunamin sköljde in över Thailand och vi satt fast i en fjällstuga i Trysil. Vi tittade ordlöst på tv-skärmen. Svårt att greppa. orolig för vännerna som var där. Vi hoppades få se glimtar av dem från tv-skärmen och missade därför inte många tv-sändningar.

Men göteborgsbranden är så otroligt sorglig för alla inblandade.



Man frågar sig hur kunde detta hända



... men det finns inga svar

helgen

I fredags hade vi fest med jobbet. G.L. går snart i pension och det var en sjukt rolig fest och kväll. När jag nu sitter och tittar på korten så ler jag för mig själv och ibland skrattar jag rakt ut. Vi är ett härligt gäng, det är inte så konstigt att jag trivs så bra på jobbet. Vi är som en familj. Festen hade 60 och 70 tals tema och alla var utklädda :) Det är underbart med kort som verkligen visar hur spontan och rolig kvällen var. Men det är ju inga kort man kan lägga upp på en anonym blogg.

Igår var det segt. J.K. sov över och det var mysigt att bara ligga och prata skit i sängen någon timme innan vi gick upp och gjorde slut på kaffet och åt smörgåsar med peanutbutter and jam. Sen var jag ute och gick 2 timmarspromenad, dels för det fina vädrets skulle men också för att jag började känna den återkommande heartachen. Fan oxå. En del steg blev det dock! På kvällen lagade jag makaronilåda med serrano-skinka, gullök och champinioner i. Det var gott :D

The wedding date kollade jag o OA på och sen gick jag hem och chattade med J.E. tills det var läggdags.

När man har en sådan rolig kväll som i fredags blir det alltid en bakåtsmäll kvällen efter, så igår var jag bara ledsen. Idag har jag inte gjort många knop men nu ska jag på familjemiddag snart. Oj måste springa till bussen!! Bye!

no words needs to be spoken

Frustar här borta!

När man bor ensam som jag gör och tydligen varannan svensk enligt DN så kan det vara svårt att få ut jobbiga känslor. Jag har ju alltid i och för sig varit en sån som gått och samlat på mig eftersom jag har svårt att känna att jag har rätt att må dåligt. Men i och med att jag är singel har jag hittat vissa knep för att få ut aggression, frustration och ledsamhet.

1. Boxning
2. Lyssna på låtar som jag har en känslomässig anknytning till: Bonny Tyler - It's a heartache, Smokie - Living next door to Alice, Eric Clapton - Tears in heaven eller Kelly Clarkson - Because of you.
3. Ring in en vän, alt spring över till en
4. Gå två timmars promenader
5. Avled dig själv... om du har tillgång: sex

Idag har jag avverkat tre av dessa fem punkter.
och nu ska jag ta till punkt 3.

Puss

1988

Vilka minnen detta väcker. Jag blev alldeles lugn inombords när jag såg det här avsnittet. Undrar om björnes magasin finns på dvd-box. Är det töntigt att önska sig detta i 26-års present?



Dem är ju störtsköna!



Jag älskar Björne :) Och hans sportsliga förmåga ;)

I'm that stupid bunny with tired batteries

[duracellkaninen syftar jag på]

Jag har skyhöga krav på mig själv. Men fattar inte att det är dessa som ställer till det förrän det är försent och så är det varje gång. Det går toppen, toppen och toppen och plötsligt går det inte alls.

Jag har alltid fått höra att jag har det men har liksom inte riktigt trott på det. För vad är lagom krav då? Det är det ingen som kan precicera. Att göra så gott man kan? Det fungerar inte eftersom jag känner att jag alltid kunde varit bättre. Nöja sig med att ibland är det som det är och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken? Ja, det fungerar när jag börjar skita i allt. Och det är ju inte riktigt meningen.

Dessa enkla textrader ur LW's låt Jag har väntat på ett regn förklarar ganska bra vad som rör sig inom pannbenet på mig. Andra har >>Heartache<< jag har brainache.

"det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost"



Oooh it's a heartache,nothing but a heartache, hits you when it's too late, hits you when you're down... lalalala

It still feels like everything is going to blow up in my face

Men ikväll fick jag lite insikter. Tack L.O. :)

Jag har dock fortfarande nedräkning. Sex dagar kvar till eventuell salvation. Idag har det varit sjukt på jobbet. Egentligen började det redan igår. Jag har världens roligaste och intressantaste arbete men det är också väldigt tungt mellan varven.

Fast jag kan inte se mig göra något annat heller och det är med värme i hjärtat jag tänker på mitt jobb. Det är nog inte så många som känner så. Det är komplicerat men att ibland få göra skillnad är det som är tillfredsställande.

O n t i h u v u d e t

Ser fram emot fredag.

Feels like everything is about to blow up in my face

.. och vad ska jag göra. Vart jag än vänder mig om står en lögn eller en rädsla och lurar på mig. Och jag vet. Jag vet. Det är jag själv som skapat dessa. Jag känner mig instängd. Jag har ingen kontroll. Och jag är ett kontrollfreak. 7 dagar kvar till möjlig lösning. Räknar dagarna nu.

När jag inte har kontroll på saker och ting - Kan vara känslor, tankar, andra människor, mig själv, saker jag ska utföra - blir det kaos i mig. Men utanpå syns det inte mycket. Du kanske märker det på att jag springer lite småförvirrad fram och tillbaka. Och jag blir något manisk och fokuserar på en sak som lugnar ner mig, som just nu tränar jag massor. Iofs bra för hälsan. Bättre än att äta godis :D

Jag hoppas jag får tiillbaka lite kontroll snart eller att jag kanske lär mig att jag inte kommer att kunna kontrollera allt någonsin, för världen är inte skapat på det viset. Jag ropar till mig själv: Släpp! (och viskar: ...kossorna fria)

I carry your heart with me

I carry your heart with me

(i carry it in my heart)

I am never without it

(anywhere I go you go,my dear;
and whatever is done by only me
is your doing,my darling)

I fear no fate

(for you are my fate,my sweet)

I want no world

(for beautiful you are my world,my true)

and it's you whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing it's you



Here is the deepest secret nobody knows

(here is the root of the root
and the bud of the bud
and the sky of the sky
of a tree called life;
which grows higher than the soul can hope
or mind can hide)

And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart
(I carry it in my heart)

ee cummings

(Speciellt tillägnat dig ET, du är som en syster)

Melankoli

Jag hatar söndagar! Det är den värsta dagen i veckan. Det är då melankolin bara golvar mig utan förvarning. toppendag enda fram tills kl 17:30... sen dess har jag andats damm.

Jag läste på en blogg idag att min vän och fd kollega gifte sig igår. De överraskade alla som hjälpte dem att flytta med bröllop. Romantiskt :) No more lonely sundays för them.

Jag undrar om jag kommer få uppleva det någon dag. Men det är i alla fall bättre att ha lonely sundays al by my yourself istället för lonely sundays together with [some one special] a partner. Usch låter bitter, men det är jag inte. jag är ine bitter, jag är inte bitter, jag är inte bitter.....

... men människor i förhållanden har sex...hett och underbart sex på söndagar (i alla fall mina kära grannar)och vi andra vi skriver och drömmer om det.

Idag har jag skrivit en framtidssaga

Kärlek är det vackraste som finns. Men allt det som är så fulländat som kärlek kan också förvandlas till något som är förödande. Och är det egentligen inte så med allt det som på riktigt betyder något. Det som man är rädd att förlora kan på ett ögonblick försvinna och...






... det gör jävligt ont.



Kvällens melankoli samsas med All by myself - Eric Carmen

Är jag en duracellbunny?

Vilken underbar lördag som väntar! J kommer hit idag och vi ska bara mysa hela dagen och kvällen i flickors anda dvs shopping, promenad, god mat, rödtjut och massor av prat.

Kom precis hem från träning: sprang upp dit ca 6 min m ryggsäck (!!), 10 min crosstraining, 30 min easyline, 6 min spring hem (nedförsbacke =). Sluuuut... men nu ska jag duscha o städa för J kommer snart!

Men gud folkz titta ut genom fönstret och njut, vilken dag!

Tidernas bästa breakup sång: Nothing compares 2 u - Sin O'Conner
(thinking of you)

We own the night

Ikväll har jag varit hos en kompis och kollat på film. Vi såg We own the night med Joaquin Phoenix, Eva Mendez, Mark Wahlberg och Robert Duvall. Actionthriller som jag djupt kan rekomendera! Bra story. Brå skådisar + snygga att se på ;)



Tonight I miss to have some one to hug and kiss and forget the hard parts with.

Äntligen helg!

Alltså den bästa dagen på veckan är torsdag tycker jag. Eftersom helgen är nära men den har inte börjat ännu och har man alla förväntningar som ilningar under huden. Längtan gör att torsdagen flyter förbi rätt smärtfritt. Men nu är det fredag eftermiddag och veckan är slut. Det jag inte hunnit med denna vecka får helt enkelt hinnas med nästa. jag har egentligen inget intressant att skriva idag.

Bara att jag älskar hösten trots mörka mornar och den avsevärda höjda risken för regn så är hösten en underbar period. Och så fyller jag ju år snart. Ja, jag är fortfarande barnsligt förtjust i min födelsedag förutom den lilla haken att jag blir äldre för varje år som går. :/ Fast jag blir ju inte bara äldre, jag blir ju (förhoppningsvis) klokare också, men i vissa avseenden dummare, ibland modigare, definitivt vackrare och lite fegare.

Ja det är verkligen speciellt att växa. Det är rätt spännande på många sätt.


Jag vill önska alla läsare en underbart trevlig helg!

Flirtfeber

Alltså är det inte underbart att flirta! Jag förstår inte att jag förut var så rädd för det. Herregud så många tillfällen jag måste ha missat. Det är coolt att man med vissa män från början har en sådan där otrolig kemi.

Jag har funderat över det där och kommit på att om jag känner kemi borde det vara för att han tänker/tycker/känner liknande för mig. Om han inte skulle göra det så skulle det inte uppstå någon kemi. Men sen kan en part bli rädd och inte vilja agera på kemin som man har. Fast det betyder inte att det inte finns någon eller att den bara kommer från en person.

Håller ni med eller tror ni att man kan känna envägskemi?

Ps. känner för att höstdesigna min blogg lite. Ds.

Tvättoprat

När jag var student kommer jag ihåg att en del husliga göromål såsom tvättning var roligt. Kanske för att det äntligen gav det en känsla av självständighet att tvätta sina egna kläder. Jag vet inte men jag kan tycka det är mysigt att tvätta. För att ta sig den tiden är inget jag gör så ofta. Det är liksom tillfredsställande på något vis. Ibland nere i källaren kommer jag ihåg när jag tvättade i Umeå i den där läskiga källaren som bestod av en lång mörk korridor med en massa dörrar.

Där stod jag många gånger fumlandes efter nyckeln alltid beredd på att någon skulle dyka på mig bakifrån dra in mig i ett av alla rum. brr. Annat var det att tvätta när jag bodde i korridor. Det var mysigt det. Tvättstugan låg på andra våningen och hade ett stort fönster [:)] som man på kvällarna kunde spegla sig i, medan de stora maskinerna brummade. Som jag tror att jag har skrivit tidigare är det något magiskt med Umeåkvällarna.

Jag blir lycklig av att tvätta! Ikväll tvättar jag. Har precis varit ute med en tjej från jobbet oh sprungit 5 km. Apskönt att vara klar med träningen 17:40 och ha hela kvällen framför sig. Annars när jag är på gymmet tar det ca två timmar. tvätt var det ja, nu ska jag tvätta mig. /Duschfia

En sång till månen

Från en mångalen

Månen pt 2

Jag är fortfarande helt fascinerad av månen. Den är som en stooor viiiit chokladprallin som man bara vill äta upp. Ja, jag har sug. Ja, min självkontroll är som en berg- och dalbana. Och ja jag har slickat mig om munnen och bitit på läpparna en hel månad MEN jag har låtit bli att tillfredställa mitt sug. Jag har varit ståndaktig!(*fniss*)Enda fram tills nu och den där jäkla månen påminner mig och det jag gillar mest och har svårast att stå emot. F*ck!

Honey look it's a fullmoon!

Fullmånen är så sjukt fin idag. Den är helt trollbindande. Som en lysande magiskt rund god ost... ja jag är sjukt hungrig. Fastnade här framför min lilla älskling efter boxningen. Varken ätit eller duschat... lurkigt va?!

Kollade nyss på Hämnaren med peter och fredrik. Finns på Youtube. Den slår allt! Sjukt dålig humor men precis i min smak. Det är roligt på familjemiddagarna när mina bröder drar alla repliker med fin inlevelse. Tacohej!

Det är en gåva!

Livet är jävligt speciellt. Döden däremot verkar helt boring. Jag vet inte varför jag skrev det där just nu. Men jag tror jag har legat och funderat över livsångest imorse. Min vän säger att hon ibland drabbas av dödsångest och får panik på att man inte gör mer med livet medan man lever.

Min livsångest består mer av allt som är möjligt att göra och allt som man någonstans förväntas göra. Familj, barn och det där som inte är så funkish för mig. Men jag jobbar på det. Livsångesten är att det går men det kanske inte kommer att hända. Att leva är en exceptionell gåva som vi inte ska ta för givit.

Jag har börjat njuta av de där små ögonblicken i vardagen. varma blickar, långa oväntade kramar, uppmuntrande ord, tillfredsställelsen när man ror i land något på jobbet, en riktigt bra springrunda, en god nachotalrik ;), en promenad med en intressant människa, ett telefonsamtal, solen som bländar mig, löven som blåser omkring mig, höstens färger och bara njuta av livet i sig. Den gåva jag har att vara vid liv.

Det finns liksom inget rätt eller fel egentligen. Kulturella föreställningar är det som styr oss med en touch of kristendom och fördömande. Men livet blir faktiskt mer värt och leva om man slutar fördöma andra och framför allt sig själv. Skuld och skam förgör alla som har det växandes inom sig. Jag älskar livet, även om det ibland är orättvist.

Välkommen in i ett PMS stint sinne

Dag 1: boobiesarna spänner och jag är totalt förvirrad. Tusen tankar och ingen ordning. Det händer att jag kan springa in och ut genom ytterdörren 5-8 ggr innan jag får med mig allt som jag behöver till jobbet. Mitt huvud är liksom någon annanstans. Jag kan titta på någon som pratar med mig men har skitsvårt att koncentrera mig på vad som sägs. Självcentrerad. Otroligt lätt för att tända till eftersom jag inte har något tålamod what so ever.

Dag 2: Håret blir fortare fett än annars. Känner mig skittjock. Har en äckelkänsla i kroppen som pendlar mellan glad och totalt nere. Helt energilös på morgnarna. Under dag 2-4 kan jag sova hur mycket som helst om jag inte tvingar mig att gå upp. Lätt för att tända till eftersom jag inte har något tålamod what so ever. Allt känns hopplöst. Jag kan göra knäppa saker som att till exempel tända eld på filtret på cigaretten istället. Drömmer väldigt verklighetstroget.

Dag 3: Sjukt ont i magen. Trött på morgonen fast jag sovit mer än annars. Drömt verklighetstroget. Fortsättning följer....dagen har bara börjat. :)

Mysterier

Kärlek
Vad är kärlek. Kan man känna närhet utan att prata. Hur kommer man över rädslan över att känna smärta så att man vågar prova. Han säger att jag kanske måste träna. På ett sätt tror jag att det är vad jag nu hållit på med i två år, men se vart jag är nu. Bränd som ett hemmagjort pepparkakshus. Han säger att utan mina erfarenheter hade jag inte varit där jag är nu och jag hade inte kunnar reflektera på det sätt jag gör idag. Det kanske är sant, men någonstans på vägen blev jag väldigt, väldigt sårad.

På gott och ont har jag fått en mer realistisk och konstruktiv bild på kärlek och parrelationer. Det positiva är att jag numer inte förväntar mig särskilt mycket och därför inte blir lika sårad. Det negativa är att jag tenderar att känna uppgivenhet för jag vet att det inte bara kommer att ordna sig.

Det känns ibland som att världen är ett gigantiskt pussel och alla människor är pusselbitar. Det finns kanske några bitar där ute som passar med varandra men det finns sjuhelsikes många bitar som inte gör det. Och egentligen... hur stor är chansen att man skall träffa någon bit som passar och som känner samma tillfredsställelse med läget som jag.

Jag får huvudvärk. Jag rör mig ju i invanda mönster och än har jag inte hittat den där biten, så vad är det som säger att mina chanser är stora? Om inte en bit som man känner till plötsligt visar en annan sida, alltså vrider och vänder lite på sig är det säkert kört.

Men just nu och bra långt tillbaka har jag bara hittat karlar som bedrar en på sanningen. Kanske är vi alla mer eller mindre bedragare, jag vet inte. Men en del är mer öppna med det än andra. Och för "bara sex" är det väl inget som står i vägen att karlar underhåller eller ljuger om saker, men om man som jag ändå vill ha en relation som inte bara innebär sex så är det helt enkelt inte funkish.

Men jag tror inte jag är desperate housewife material helt enkelt. Så just nu spelar jag inte ens på den där arenan där det tydligen är tänkt att vi ska träna i kärlek.

jomen de e dags för kudden nu!

Oj klockan är sent och det var länge sedan jag stannade uppe så här länge på en vardag. Vad jag har haft för mig? Jo, jag har kollat du de sista avsnitten av serien The OC. Ja jag vet det kanske låter corny men det är lite sorgligt, men samtidigt fulländat.

Cohens kommer tillbaka till huset efter jordbävningen och det är förstört. Vid besiktningen säger besiktningsmannen: Att det inte är värt att laga huset eftersom det skulle kosta mer än vad det är värt. Sen, för att korta ner serien ytterligare, bestämmer de sig för att flytta tillbaka till Berkeley eftersom de tröttnat på Newport. Helt otroligt nog får de köpa tillbaka sitt gamla hus där Seth föddes.

Jag menar att ibland är det bara dags att släppa saker och vi människor är bekväma av naturen så ibland kanske naturen agerar för att vi ska få rumpan ur släden och göra något med våra liv. Jag vet det är lite lång-((trött...) -siktigt, -draget... kommer inte på ordet) men det är detsamma som är sagt om min bil och en bil är inte ett hus...eller ett hem. Men ändå.

Inget ont händer utan att det har något gott med sig, right?

Inte utan min pärla...

... eller? Nu vill inte försäkringsbolaget laga bilen eftersom de inte tycker det är värt det. Skadorna skulle uppgå till en ca 40 000 kronor (om inte mer) och jag vet det är verkligen inte småpotatis. Så jag håller på att se mig runt efter en ny pärla. Ingen bil kommer bli älskad lika mycket som suzie, men ibland är det dags att gå vidare... släppa taget. De har värderat min bil till 47 500 kr innan skada.

Dessa har jag spanat in:

http://www.blocket.se/vi/18400213.htm?ca=12_s

http://www.blocket.se/vi/17838806.htm?ca=12_s

http://www.blocket.se/vi/18445625.htm?ca=12_s

Vad tycker ni?

Sån jäkla otur att det blir så här första gången man krockar, men som A säger så skyller jag på Merkurius som just nu snurrar baklänges och fuckar upp allas liv. I och för sig kanske det inte är Merkurius fel att den snurrar åt fel håll... så jag skyller på hela rymden för säkerhets skull.

Det var ju inte så att jag kunde ha bromsat i tid?!

plain måndag

Idag var jag ute på lunch och åt stans bästa nachotallrik. Av olika anledningar var det ett tag sedan jag var där och åt den och jag vart rent av chockad över hur exeptionellt god den är. Rent bokstavligt talat så tystade maten ner mig och jag njöt av varje tugga.

Jag undrar om den här nachotallriken alltid varit så här god eller om de har förbättrat den ytterligare under tiden som jag inte varit där och moffat. Hur som helst kommer det bli en kamp att hålla sig därifrån.

Jobbade över ill kl:20:00 idag så jag hann inte med min nödvändiga veckovisa aggressiva urladdning - Powerbox. Jag får kompensera med lite mer gym och löpning denna vecka. Men nu: Färjan på femman.

Vi är med i en tävling på jobbet där man i lag skall gå från malmö till berlin och stoppdatum är 081205. Så alla har fått stegräknare och det är en hysteri kring hur mycket steg man lyckas få ihop på en dag. Många har fått reda på oanad ny fakta om sig själv och sin tävlingsinstinkt. ;)

Dagens mest kloka uttalande: don't let them walk all over you, but don't shit in their faces either

Vart träffar man karlar?

Min massörska sa till mig att jag kanske ska sluta tillbringa så mycket av min tid på jobbet och på gymmet om jag ska kunna träffa någon. Hon föreslog en kvällskurs.

Förslag - utarbetade av H och mig

- salsa
Fördelar: sexigt, hett och svängigt
Nackdelar: för det mesta en paraktivitet

- Matlagning
Fördelar: inget köpa grisen i säcken här inte. Matlagningen vet man är ett intresse.
Nackdelar: Jag kanske misslyckas kolosalt, typ häller sås på nån, halkar på potatismos eller gör något annat. förresten träffade jag en kock en gång, han visade sig vara ett cockhead.

- bugg
Fördelar: finns det några?
Nackdelar: handsvett, tåtrampning, dålig musik

- jägarexamen
Fördelar: karlakarlar
Nackdelar: skjuta djur

- segling
Fördelar: vatten! vind! båt!
Nackdelar: Bom! Aj! plums!


Nån som har ett annat förslag?

Det tar en jävla massa energi

Man ska förbättra det man är bra på, inte försöka bli bra på det man är dålig på. (pappa)

Jag tror att om jag förändrar mitt sätt att tänka och inte ser en potentiell dejtare i varje man jag träffar. Så kommer jag inte heller att utstråla att jag synar honom uppifrån och ner i sömmarna om han passar in i min framtidsvision av mitt liv. Det tror jag killar blir illa till mods över. Och det är det som är att vara desperat.

Jag tror att jag då kanske är mer öppen för den riktiga käreken. Och inte bara träffar killar som vill ha ett in-ut-och-sprut-ligg och sedan tack och adjö! Men santidigt måste man ju kanske va på botten för att veta åt vilket håll toppen är. För några veckor sen kände jag mig sjukt bitter och då är man helt enkelt itne öppen för kärlek heller. Jag litade inte på någon annan än mig själv heller. Vem vill dejta en bitterfitta liksom.

Så då bestämde jag mig för att drar mig tillbaka och rå om mig själv, mina intressen och så. I alla fall för ett tag tills jag får upp hoppet om manskligheten igen. För just nu tycker jag att de flesta är miffon, oärliga miffon. Och ärligt talat så undrar jag om jag överhuvudtaget kommer bli kär igen någonsin. Känner mig så lurad och snuvad på kärlek och det är väl det som är felet kanske. För i många fall så kanske jag egentligen inte hade velat träffa dem igen heller men intalat mig själv att jag visst vill det.

Jag har kommit fram till att jag har varit desperat utan att veta om det och nu när jag vet så kan jag göra ngt åt det. Jag kan ju inte bli tillsammans med någon bara för att man ska va tillsammans med någon heller. Men samtidigt börjar jag tänka på mitt eget förfall. Kommer nån vilja ha mig om tre år när jag fått hängbröst och gropar i röven??

Min kära vän H påpekade att om tre år kommer karlarna inte heller kommer vara fit for fight längre. Flintisar, bitch titts och begynnande ölmage...sexigt?!

PANIK!

Jag har gjort en pakt med mig om jag är singel vid 30 kommer:
a) pappa få äran att gifta bort mig (svår uppgift som han vill ha betalt för)
b) Jag kommer sluta vänta och köpa lägenhet eller hyra ett litet hus själv
c) börja tänka på provrörsbefruktning
d) Överväga att frakta hem nån utlänning

Vad tycker ni om det?

NIGHTMARE!!!!

Min mardröm har besannats. det är rätt sjukt faktiskt. För jag drömde om att de inte ville laga min bil eftersom det inte skulle löna sig och jag vred och vände på mig hela natten. Sen när jag kommer hem idag på eftermiddagen har jag ett brev från försäkringsbolaget med det beskedet! Och mina första tankar var:
1. Fan vad orättvist! Första ggr man kraschar bilen...
2. Ångest, skuld och så jävla onödigt!

Så nu på eftermiddagen har jag lyssnat på hård aggressiv musik. det kändes skönt.
Allt á la G.A. :P Sen kom mamma o pappa och vi gick på rogges och käkade middag. Höll på att börja i katastrof, men slutade lyckat. Var tvungen och dricka lite vin, det var ju synd om mig. jag kanske inte får tillbaka den bästa bil jag ägt. MIN PÄRLA! :( Den enda jag ägt....

Appropå disco och svett

Kom precis hem från gymmet där jag fick mig en del förnimmelser. Ni vet spinningmusik med tung bas, gärna melodiskt och med ljus sångröst. Sådan musik som får hjärtat att dunka i takt med basen och kroppen att bli varm av allt pulserande. Det påminner om IKSU i Umeå och tiden överhuvudtaget där. En stad med möjligheter. Skit vad mycket möjligheter... ler åt minnena.



Men lilla jag gick och blev förälskad i en pojk som bodde 80 mil därifrån. Jag minns snyggingen som hjälpte att fixa till min cykel - Den gröna dbs:aren. Det var innan jag träffade pojken så jag kan inte skylla på honom att jag inte var öppen för vad livet har att ge. Det var ren skär osäkerhet och jag var helt övertygad om att han, snyggingen, absolut inte skulle tycka jag var attraktiv. Så många chanser jag missat på grund av min egen osäkerhet.

Men ändå så sprider det sig en värme i kroppen när jag tänker på vinterlandskapet där uppe, kylan som trängde in genom alla lager av kläder och tårar som blev till is på kinderna när jag cyklade hem mellan björkarna. Stjärnhimlarna där uppe var helt fantastiska. Eller förresten allt skådespel som utselade sig på himlavalvet var fashinerande. Det finns en tystand där uppe som inte finns här nere i mellansverige. En tystnad som ger männsikor möjlighet att hinna formulera sina tankar.

Love hurts

Sen i söndags har jag försökt förändra mina tankar gällande killar. Numera tänker jag att jag inte behöver en karl för att bli fulländad och lycklig. Jag måste och kan själv bli lycklig. Det finns ingen jag kommer träffa som kommer hela något hål i mig. Jag kan bara göra det själv. Mina vänner säger att när man väl börjar tänka så och därmed inte signalerar till andra att man desperat vill ha en karl så kommer kärleken lika plötsligt som den förra försvann. Så nu är jag inne på 4:e dagen!

Improvements:

1. Jag sover numera i mitten av min 160 cm breda säng.

When love isn't present

Men det är ju inte riktigt sant. För jag har ju mina underbara vänner och jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Särskilt E.T. som just nu nästan pratar med mig på daily bases. Puss gumman!

Appropå ngt som jag nu inte minns

You'll remember me when the west wind moves
Among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold

So she took her love for to gaze awhile
Among the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Will you stay with me will you be my love
Among the fields of barley
And you can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold

I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold
We'll walk in fields of gold

I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold
We'll walk in fields of gold

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
As you lie in fields of gold

You'll remember me when the west wind moves
Among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold


Appropå inget så måste jag uttrycka mitt missnöje med journalister på aftonbladet och andra kvällspress-tidningar som tydligen tycker det är professionellt att använda sig av slang-bnämnelser som socialen i sina högst seriösa artiklar. Jag har dock inte sett att någon skrivit snutarna, plugget....etc....

Idag har jag haft ett skönt lugn inom mig fast av melankolisk karaktär, vilket var mindre kul. Men lugnet kändes skönt, som om inget rörde mig i ryggen även om jag var engagerad så lät jag inget komma in udner huden på mig. Kanske en form av distans, som i och för sig kan förväxlas med uppgivenhet och jag vet nog inte riktigt själv vad det är som rör sig inom mig. Kanske är en del av det hormonellt betingat, ni vet den berömda biologiskt tickande klockan. tick tick tick och snart är tiden ute. Du får skylla dig själv du sa ju att du inte ville ha barn. (men jag var nog bara bitter när jag sa det)

Annars försöker jag intala mig att jag inte behöver någon karl, eftersom jag hört att det är då som kärleken kommer. Det går så där. tick tick tick....aaaaah! TYST!

:,(

nattliga funderingar

Varma höstvindar drar förbi när vi kliver av bussen strax innan kl 23:30. Det ligger något oförutsägbart i luften, något som griper sig tag i nackhåren och förnimmer om en semester i ett annat land. Ett land där allt var möjligt.

bröllop symboliserar på något sätt hoppet om att träffa rätt. Jag längtar efter kärlek. Just nu väldigt mycket.

Painting in silence

In silence I paint the memory of me

I painted in the silence
wrote the words
I thought you needed to hear
I wrote them down on white cheats
Like the ones you once laid on
beside me

In silence I paint my thoughts
You know the one's
you never get to hear
and somethimes I just feel
like all that matters
actually is nothing
nothing at all
but you

But just maybe
one day you will listen
to what I'm trying to tell you
and just maybe you then can read
the signs I used to paint
on your back with my fingernails

And somethimes I just wonder
what would have happend
if you would have understood me
years ago

Det är bara plåt, men ändå....

Grattis gumman!!! Du har krockat för första gången. Men ska man krocka sak man väl göra det med någon ur sin familje, eller hur?

Jag vet inte om jag tror på orsak och verkan...
Men hur som helst så började eftermiddagen med ett signalfel på sveabanan som fick mig att ta bilen till s-tälje i stället för tåget. Sedan var jag och min mor och åt. Efter det försökte hon övertala mig till att låta min bil stå och åka i samma till Salem för tennis. Jag tyckte det lät krångligt att behöva åka tillbaka in i Södertälje på väg hem så vi bestämde att ta varsin. Det gick gallant enda fram tills efter avfarten vid rönninge/salem då mor stannar för att släppa förbi bilar från vänster och jag tittar mer åt vänster än rakt fram och åker därför in i mammas stillastående bil.

Jippi och hurra :)

Jag har ont i huvudet.

Bärgaren har iaf bogserat min lilla pärla till bilakuten där den blir inlåst i väntan på personal o klarhet från försäkringsbolaget. Tröttsamt.

Nu måste jag åka buss det är synd om mig :(

puss o hej

Dont worry...

And please don't be sorry
För det går säkert över.

inget ytterligare att tillägga.

Det känns som jag på ett sätt håller på att tappa fotfästet igen och det skrämmer mig. Jag känner igen vissa tankar. Eller mönster...som att fastna i tankar igen och inte komma vidare. Känns som jag skulle må gott av ett break, men att ta ett break är liksom inte min starka sida och har aldrig varit.

Jag hatar facebook... det är så jävla ytligt. Och har jag inte sagt det typ se jag blev medlem nu?? Men ändå så känns det som man inte är med om man inte finns på facebook. Men jag får ångest av vänskapsförfrågningar som jag vill ignora men inte kan och där det inte svara är likamed att säga nej tack. Men ändå skönare på något sätt. Ett tag kan man ju låtsas om att man inte sett dem.

Men varför ska man va kompisar på en löjlig sida om man aldrig hörs i verkligheten och knappt pratar med varandra när man ses? Med vissa är det liksom inte känsligt. Men med andra är det AAAH fuck. liksom. Man kanske ska va ärlig och skicka ett mess o säga att du, jag ser faktiskt inte dg som vän. Bye!!

Jag är så jävla aggro just nu.

När man minst behöver det...

...får grannen till det med någon uppe i vardagsrummet.






Eller så hade de stöntävling.

;)

DCFC

Lyssna på den här texten. Jag bara älskar den här låten både text- och musikmässigt! Death cab for cutie är mitt nya älsklingsband. De faller mig recis i smak just nu.

Och den här ger kanske lite hopp en hopplösdag som denna.



Jag har blivit förskyld *snyft* och hela jag är i obalans.
Sen har jag dessa små smärre problem som jag oroar mig för:
- biljetterna till coldplay... tydligen inte hämtat ut dem
Gjort: Ringde till ticnet internet suport och fick beskedet att det var 15 min väntetid. Satte på mig dojorna och sprang ner till spelbutiken, där fick jag svaret att de redan var uthämtade. Puh! Det är något med den där pdf-filen alltså. Nere i konsum passade jag på att handla den nyttigaste snabbmaten som finns : sushi. jag hann hem och åt upp halva innan jag kom fram och fick det lugna beskedet att jag har mina biljetter!!!! They are safe! ringde till L och meddelade detta, även hon blev såklart superglad. Sen bestämde jag mig för att leva lite on the edge som man säger och chansa på att hinna med sista tåget hem. Craaaazy!

- får inte den nya telefonen att fungera

- hur ska jag göra med datorn som crashade, skulle behöva få ut info ur den, går det?

- Med risk för att få det att låta som att jag har sanitär olägenhet i mitt kök så vill jag klaga över att min återvinning svämmar över, men jag ser ingen lucka i kalendern för när jag ska ta hand om skiten. Det luktar iaf inte än så länge :)

Pratade med bror i telefonen och efter det var jag inte så deppig längre. Jag sa till honom att jag aldrig kommer hitta någon som jag kan leva med, jag kommer leva själv resten av livet. Han sa: det säger alla, sen hittar de någon stor kärlek. Jag: -Men tänk om jag är undantaget som bekräftar regeln? Bror: Deet säger också alla.

Han är en klok parvel den där, han har säkert fått det från syrran. *självgott leende*

Hur ska någon vara perfekt nog för att vara my prince charming?

Hur kan något som kändes så spännande och lättsamt igår, ja faktiskt enda fram tills för (kollar på klockan) tre och en halv timme sedan nu kännas som en STOR FET ÅNGEST attack? Why???

Det är nu jag ska föreställa mig att jag sitter i en bil på motorvägen och min enda uppgift är att sitta kvar i bilen (inte slänga mig ut) och köra rakt fram. Alla skyltar jag swischar förbi på höger sida har budskap på sig, det är mina negativa tankar. Jag ska läsa dem men inte lyda det som står.

Det enda jag behöver tänka är att åka vägen fram....neeeej inte köra av...bara läsa skyltarna och parera alla ryckningar åt höger. Lätt som en plätt! Eller?

Skyltar: han är ung, han bor i Å, han känner J, H o C, han är en mammas pojke, han kan inte laga mat, han är säkert inte påhittig, han kanske är en ny T, han kommer bara lura mig, han kommer skratta åt mig, han vill inget mer än att ligga, alla andra kommer att tänka att jag har peddovarning, folk kommer snacka bakom min rygg, om det inte fungerar måste jag flytta från byggden, vad tror jag egentligen det är väl klart att han inte skulle gilla mig, jag kan inte se oss tillsammans, eftersom jag har så mycket negativa tankar så betyder det att det är FEL, lyssna på logiken...Sväng av innan det är försent och du sitter där med unge och inte kan dra dig ur, du är patetisk, billig, barnslig, inte värd att älska, du kommer ändå tröttna så småningom och såra honom då, bättre att dra sig ur redan nu. Hallå lyssna rå!!! Sväng!!! Annars gör du ditt livs misstag! Okej vill du va så dum så gör det då, men skyll inte på mig sen... Jag visste ju redan från början att det inte skulle hålla.

Puh och pust! Skit vad många neggotankar jag har i hjärnan som jag tidigare aldrig skrivit ner på detta vis. Låter som min bitterfitta Berit är rätt fedd up på kärlek. Synd att jag själv skapat henne en gång i tiden för att skydda mig själv. Numera skyddar hon mig ju inte, inte på det sättet jag skulle vilja iaf... jo på ett undvikande sätt. Och ena sidan skyddar hon mig och jag är glad att jag har henne men samtidigt förstör hon mina chanser till genuin närhet och varaktiga relationer och därigenom skyddar hon mig mot livet.

Ibland känns det inte som jag lever. Jag har pausat fast tiden inte fattat det. Åren går och jag ska ta tag i det senare. Jag vet inte hur många år som har passerat men någonstans kan jag inte längre lita på mig själv. Jag vet ju aldrig om mina tankar är skapade av bitterfittan Berit eller mig själv. Kanske var det därför jag dejtade det där psykot i våras trots att mina tankar sa NEJ NEJ NEJ!!!

Jag vet inte, jag är förvirrad just nu... minst sagt.