2002-2006

Hej och hå, nu är jag lockig. =)
Försökte ta en bild, men det är dåligt ljus
och simultanförmågan leker kurragömma.


Dagens ord:
"Det gör ont när drömmar krossas, man kan skära sig på skärvorna samtidigt som man speglar sig i dem, man kan trampa sig blodig, men aldrig förstå vad det är som blöder."

För ung?

Jag kan utan att skryta säga att jag är bra på datorer, mobiltelefoner, kopiatorer, scanrar och skrivare. Alla dessa mojänger måste man hjälpa sina äldre medarbetare och vänner med. Men jag har upptäckt att jag är urkass på att faxa. Så fort jag kommer i närheten krånglar den och då kan de äldre hjälpa mig för de är typ uppvuxna med faxen. Medan vi andra i + 20 åldern kanske aldrig behövt använda en. Så jag har upptäckt att jag ibland är FÖR ung helt enkelt.

En annan sak som jag kan ta upp nu när jag ändå sitter här. Vill ni skratta gott tillsammans med okända människor? Gå då på bio och se::Heartbreak Hotell:: Colin Nutleys nya med Helena Bergström och Maria Lundholm (?eller nått?)

...sen måste jag bara påpeka att jag älskar de två sista raderna i låten you're beautyful för de har verkligen hjälpt mig att förstå det svåra i att förstå. *ler hemlighetsfullt*

Some things never happen

Känslan av att ingenting blev som det var tänkt lamslår mig. Tanken av att tiden inte räcker till och känslan av att ha fastnat i något som bara är tråkigt. Jag blir grå. Jag är grå. Det är deprimerande att vara deppig när det är varmt och så oändligt vackert utanför. Det går liksom inte ihop. Allt blir värre för alla är så glada. Och jag med, på något underligt sätt visar jag lättare den sidan. Men på bloggen ljuger jag inte, på bloggen förskönas inget.

Har ni sett mattan av vitsippor? Vill man inte bara lägga sig ner på den och drömma sig bort? Jag vill inta den med ögonen, näsan, öronen och kroppen. Jag vill bli ett med vitsipporna. Låt mig leva i skogen under de ljusgröna björkarna, låt mig vältra mig i vitsippor och jag skall aldrig mera klaga, aldrig mera yttra ett ord.

Jag är trött. Jag har en infektion i tandköttet. Jag har en kass-apparat till mage. Jag har träningsvärk eller värk i hela kroppen. Kanske det påverkar känslolivet och tankevärlden eller kanske inte. Jag är bara så trött och jag längtar efter något som inte finns, något som kan lindra ångesten, något som inte är som jag. ombytlig.

Some things change but the memory remains

Som korpar som flyger
flyr från allt som var
på väg mot det som är
men förvirrade av
magnetfälten

Som fiskar som letar
efter kryphål i näten
en sista flyktväg över taken
in i lövverken

Som du som gick din väg
i natten och jag som aldrig
slutade följa din skugga
i hopp om att finna
det ljus som omgav dig

Som hon som aldrig slutade leta
efter det som hon hittade
för länge sedan
utan att förstå
vad som saknades

Som han som föll för bitterheten
men aldrig såg vad han saknade
hatade bara det som han hade
och grät i tystnad
över orättvisan
ovissheten
och
vissenheten

Lost but not forgotten

Musik: Joshua Radin - Winter

I remember the sound
of your november down town
I remember the truth
of one december with you
But i don't have to make this misstake
and i don't have to stay this way
If only I would awake

uppsala 30 april 2006
Eventuellt det sista valborgsfirandet tillsammans.
Eller kanske inte men det känns ju lite så. E blir ju klar till sommaren och S ska eventuellt börja plugga i Stockholm. Vi är så splittrade över Sverige nu. Det var inte som tidigare då skolan höll oss samlade. Då vi kunde träffas ohejdat och leka =). Men det var roligt i Uppsala. Fast min mobil dog, fast orden inte riktigt ville sig och hjärnan inte alltid hängde med, så skapade vi ännu ett nostalgiskt minne tillsammans.

Nu och flera år framöver kan vi passera och säga att vi var här. Vi var här 2006 och vi hade så roligt som bara vi kan ha. Vi kommer berätta för våra barn att fest i Uppsala är något alldeles extra ordinärt och vi kommer puscha dem att börja plugga någonstans så att de ska få uppleva det som vi upplevde. Vi kommer bli som våra föräldrar.

Lost but not forgotten

All you have to do is cry. Du vet väl att nostalgi är en salig blandning av tårar, skratt, hysterisk lycka, saknad, smärta, vänskap och kärlek. And all you have to do is cry.