En jobbkandidat…
1. …bifogade ett brev från sin mamma.
2. …skrev sitt cv på ett ljusblått papper med teddybjörnar som ram.
3. …förklarade en period på tre månader utan jobb med att han försökte komma över sin döda katt.
4. …specificerade att hans möjlighet att jobba fredag, lördag och söndag var begränsad eftersom helgen var hans tid att dricka alkohol.
5. …skickade med en bild av sig själv i hejarklacksutstyrsel.
6. …ritade en bild på en bil på kuvertet och skrev att bilen skulle vara en present till chefen som anställde honom.
7. …listade sina hobbies som inkluderad att sitta på en skyddsvall och titta på alligatorer.
8. …nämnde att hennes syster en gång hade vunnit en tävling i jordgubbsätande.
9. …skrev att han jobbar bra naken.
10. …förklarade en häktning med att säga: ”Vi stal en gris, men det var en riktigt liten gris.”
http://www.e24.se/dynamiskt/Jobb_karriar/did_15277887.asp >snodd härifrån.
söndag, april 29, 2007
måndag, april 23, 2007
Another day x 2
Jag struntar i om någon tycker jag klagar i onödan.
Mitt liv är så sjukt tråkigt just nu. Jag har ingen energi alls, vissa korta stunder kan jag känna mig som vanligt (sprudlande energirik o lugn i mig själv), men det är så tråkigt att komma hem och det är tråkigt på jobbet. Jag tvingar mig iväg och tränar, går ut och går fast jag inte har någon lust.
Varför? För att jag vet att jag mår bra av det, för att jag vet att det är roligt när jag kommer dit. Men jag har ingen lust. Jag drar inte för gardinerna på kvällarna för att himlen kanske motiverar mig att stiga upp, annars gör pliktkänslan det. Jag har inte lust att prata om mig själv och när jag måste är jag gråtfärdig hela tiden. Och jag har verkligen ingen lust, energi eller ork att vara kreativ.
Och jag tror inte att det enbart handlar om G. För när jag tänker efter så är det nog första gången sedan jag separerade trån T. som jag är ensam på riktigt... alltså att jag inte har någon att fundera på eller fantisera om. G. symboliserar nog bara den lyckan jag kände för två månader sedan. Som jag vill tillbaka till. Och allt som påminner om honom påminner om det som idag fattas mig.
Mitt liv är så sjukt tråkigt just nu. Jag har ingen energi alls, vissa korta stunder kan jag känna mig som vanligt (sprudlande energirik o lugn i mig själv), men det är så tråkigt att komma hem och det är tråkigt på jobbet. Jag tvingar mig iväg och tränar, går ut och går fast jag inte har någon lust.
Varför? För att jag vet att jag mår bra av det, för att jag vet att det är roligt när jag kommer dit. Men jag har ingen lust. Jag drar inte för gardinerna på kvällarna för att himlen kanske motiverar mig att stiga upp, annars gör pliktkänslan det. Jag har inte lust att prata om mig själv och när jag måste är jag gråtfärdig hela tiden. Och jag har verkligen ingen lust, energi eller ork att vara kreativ.
Och jag tror inte att det enbart handlar om G. För när jag tänker efter så är det nog första gången sedan jag separerade trån T. som jag är ensam på riktigt... alltså att jag inte har någon att fundera på eller fantisera om. G. symboliserar nog bara den lyckan jag kände för två månader sedan. Som jag vill tillbaka till. Och allt som påminner om honom påminner om det som idag fattas mig.
söndag, april 22, 2007
Återfall
Jag såg honom spela fotboll på avstånd idag.
Han åkte förbi mig utan att stanna.
Jag tutade och åkte min väg.
Jag måste inse faktum
men först ska jag
gråta tårar
JAG HATAR SE MEN INTE RÖRA/PRATA
Han åkte förbi mig utan att stanna.
Jag tutade och åkte min väg.
Jag måste inse faktum
men först ska jag
gråta tårar
JAG HATAR SE MEN INTE RÖRA/PRATA
torsdag, april 19, 2007
I'm the Prima Donna, OK?!
I am the primadonna in my life, so why am I acting like the best friend?
Tyckte ni att det lät som en kliché? Mm det är en filmreplik i The Holliday, en underbar må bra film. Jag hade en riktigt chitty dag till en början idag. Jag var verkligen inte i nuet, men jag kunde heller inte lista ut var jag var någonstans om jag inte var i nuet... =) jag tvivlade på mig själv, mitt jobb, mitt liv....jaah typ allt. Det kändes som om allt gick åt pipan och fuck det var depressing. Runt 15:30 tog jag en kaffe, jag satt ner och jag såg vardagslivet som gift framför mig och precis just då...insåg jag att tacka faen för att man inte är gift! Jo det är sant, fast det var en efterkonstruktion, alltså inget som jag kom på då, just i den stunden.
Jag tog mig igenom det mötet som jag trodde skulle bli ett helvete, vilket faktiskt blev bra! Och jag var fokuserad, jag var där...
Och förresten. Fuck it! Vill han inte ha mig, his loss! Då är jag helt enkelt för bra för honom. Jag börjar kunna känna ilska. Det är positivt. Det är ett tecken på att jag håller på att gå vidare. Men det kommer komma återfall, jag vet det. Senast i helgen grät jag som ett barn och jag kan inte sova utan att jag kramar mitt stackars Lamm. (a.k.a. Thee Lamb: favvo djuret då jag var 1-5 år, nytvättat dock) Okej, det där kanske ni inte behövde veta, men det skiter jag i.
Jag har ett fuckin' fab liv: jag går o tränar två-tre ggr i veckan. Jag har inte bitit på naglarna sedan nyår (de är sexy o fina). Jag har en underbar lyxigt stor lägenhet. Jag har en underbar familj och goda vänner. Jag har ett jobb jag vill ha och trivs med. jag lagar god och nyttig mat de allra flesta kvällarna i veckan och jag har ett socialt liv. Jag är ta mej fan lycklig och det var jag också innan G kom o krossade mitt hjärta. Så YoU'rE loss MisteR!! (med risk för återfall i hjärtskärande gråt)
lördag, april 14, 2007
Ny Design
Vissa saker går att förändra, frissera
De går att lappa ihop, kanske byta ut någon del
Det går att byta bakgrund eller stil
Men...
Ibland spelar dessa små ändringar ingen roll
som när jag vet att du tänker på mig
när du säger att jag har vackra ögon
eller när du ger mig en puss och en kram
För du raserar hela mitt försvar
all förnekelse och all dubbel vilja
att gå vidare men samtidigt helst inte
Ett hjärta kan läka, ett minne kan försvinna
en kyss kan sluta förnimmas
Men en vetskap eller kalla det ovetskap
fortsätter att förbrylla
Du fortsätter att förbrylla...
De går att lappa ihop, kanske byta ut någon del
Det går att byta bakgrund eller stil
Men...
Ibland spelar dessa små ändringar ingen roll
som när jag vet att du tänker på mig
när du säger att jag har vackra ögon
eller när du ger mig en puss och en kram
För du raserar hela mitt försvar
all förnekelse och all dubbel vilja
att gå vidare men samtidigt helst inte
Ett hjärta kan läka, ett minne kan försvinna
en kyss kan sluta förnimmas
Men en vetskap eller kalla det ovetskap
fortsätter att förbrylla
Du fortsätter att förbrylla...
torsdag, april 12, 2007
Beauty is the psycho
Orkade inte se ett misslyckande varje gång jag öppnade min blogg. Och egentligen tror jag itne på det jag skrev... inte att det påverkade honom. Men det påverkade mig, för jag föll verkligen hårt och pladdask.Och jag trodde inte att han skulle avsluta det innan vi ens hade upplevt dess potential. Fear. Rädsla. Det är nog det som det handlar om. Något som finns på insidan, något som inte går att påverka. Det är BARA (som att det är det lättaste i världen) att gå vidare. Jag går och går.... :)
Jag kom till Amsterdam. Det var fantastiskt där! En heeel helg med L.O. på holländskt vis. Otroligt vacker stad, kommer kanske några bilder...har dem fortf i mobilen. Det kommer säkert en mer utförlig beskrivning av vad vi sysslade med där borta oxå. :)
Nu ska jag rusa till jobbet, sen, trött och omotiverad. :( Vaknar väl framåt lunch. Farligt att läsa bra böcker.
Jag kom till Amsterdam. Det var fantastiskt där! En heeel helg med L.O. på holländskt vis. Otroligt vacker stad, kommer kanske några bilder...har dem fortf i mobilen. Det kommer säkert en mer utförlig beskrivning av vad vi sysslade med där borta oxå. :)
Nu ska jag rusa till jobbet, sen, trött och omotiverad. :( Vaknar väl framåt lunch. Farligt att läsa bra böcker.
söndag, april 01, 2007
FUCK! Nu blottar jag mig! [blunda!]
Jag gjorde alla fel man kan göra i dejtingträsket. Fy fan vilken vidrig självinsikt! Aaaah jag dör, jag sumpade det! Och varför? På grund av min egen osäkerhet. Och min sjukt stora förälskelse och mundiarré! Bläääh! Jag måste få beklaga mig lite på min egen blogg och skriver jag om det kanske jag lär mig till nästa gång....usch jag hatar att spela spel, men det kanske är det som krävs för att behålla en kille.
Felen jag gjorde var ju inte avsiktliga! Om jag hade märkt det då, hade jag kanske kunnat hejda mig...faen vad jag skäms. Men ett viktigt M E N här är, hade han inte tolkat in det han funderade på i mina ord och hade han inte varit rädd så hade han kanske förstått att det inte var så allvarliga ord jag sa! men nu blev allt väldigt läskigt! Aaaaah jag är ett skrämmande dejtingmonster.
Aaaaaah jag är ett dejtingmonster med mundiarré jag är som bridget Jones och jag kommer bli en ful bitterfitta som kommer sitta ensam i en längenhet och plantera frenetiskt istället för att ta tag i sitt liv. Jag kommer bli en sån med noll självinsikt som skyller på tillfälligheterna! *buhu*
Och varför??? För att jag jag paradoxalt nog inte har tillräckligt med självinsikt för att fatta att jag duger som jag... att jag är värd något bra... att jag inte behöver vara osäker. Om jag bara hade kunnat ta det lite coolt. Så hade han kanske ändå dumpat mig...jag vet. Men om jag kunde lita lite mer på honom att han skulle göra det som kändes rätt för honom, vänta ut honom... så kanske jag inte hade pushat honom över gränsen.
Jag sumpade det - men faktum kvarstår han var inte redo. Och så skyller jag ifrån mig igen. Svårt det där...men det är ju inte så jävla svart eller vitt. När ska jag börja leva istället för att bojja fast mig själv i gamla sketna mönster som suger biff!
Usch. Och starting now: Jag accepterar att jag misslyckades men jag dömer inte mig själv för det. Jag gjorde det jag kunde göra, men jag har oxå lärt mig ngt om mig själv. Så i framtiden kan jag göra annorlunda! Jag sumpade detta. Men det blir faen inte bättre av att skämmas för det.
Lite uppmuntrande ord kanske jag får men faktum kvarstår att jag fick en feeeet realitycheck nyss pga söndagsfilmen på fyran. Som egentligen är en komedi..med svart humor för min del. Ok jag gjorde inget fotoalbum på oss och visade upp och jag tog inte hem någon låda till honom med nallar och jag grät inte för att han serverade kött och jag köpte ingen hund och jag kallade inte oss för familj och jag köpte ingen blomma som han skulle förvalta som en symbol för vårt förhållande. Jag inkräktade inte heller på kompiskvällarna. Eller grät eller var gnällig.
Men jag gick för fort fram. Jag gjorde upp bilder om framtiden. Och kanske delade jag någon med honom. Men inge villa volvo o vovve. men typ semester kanske och upplevelser. Och kanske kommenterade jag att han borde köpa nya kallingar och kanske sa jag någon gång att jag typ nästan älskade honom, men jag menade det inte så. Samliv [försöker vara präktig] kan göra en galen. Och kanske sa jag att jag skulle kunna bli beroende av detta... men det var som en komplimang till sjukt bra samliv :P
Och visst kan det vara sådant man säger i förbifarten när man är sjukt förälskad och visst vet man om man varit kär tidigare att det mesta bara är ord inget att bli orolig för. Men nu visste han inte det, för han var inte redo... och han kanske inte hade varit redo om jag hoppat över monsterfasonerna heller... jag kommer aldrig att få veta. Men till nästa gång skall jag vara mer cool och ingen needy girlygirl.
Vägra bli bitterfitta!
Felen jag gjorde var ju inte avsiktliga! Om jag hade märkt det då, hade jag kanske kunnat hejda mig...faen vad jag skäms. Men ett viktigt M E N här är, hade han inte tolkat in det han funderade på i mina ord och hade han inte varit rädd så hade han kanske förstått att det inte var så allvarliga ord jag sa! men nu blev allt väldigt läskigt! Aaaaah jag är ett skrämmande dejtingmonster.
Aaaaaah jag är ett dejtingmonster med mundiarré jag är som bridget Jones och jag kommer bli en ful bitterfitta som kommer sitta ensam i en längenhet och plantera frenetiskt istället för att ta tag i sitt liv. Jag kommer bli en sån med noll självinsikt som skyller på tillfälligheterna! *buhu*
Och varför??? För att jag jag paradoxalt nog inte har tillräckligt med självinsikt för att fatta att jag duger som jag... att jag är värd något bra... att jag inte behöver vara osäker. Om jag bara hade kunnat ta det lite coolt. Så hade han kanske ändå dumpat mig...jag vet. Men om jag kunde lita lite mer på honom att han skulle göra det som kändes rätt för honom, vänta ut honom... så kanske jag inte hade pushat honom över gränsen.
Jag sumpade det - men faktum kvarstår han var inte redo. Och så skyller jag ifrån mig igen. Svårt det där...men det är ju inte så jävla svart eller vitt. När ska jag börja leva istället för att bojja fast mig själv i gamla sketna mönster som suger biff!
Usch. Och starting now: Jag accepterar att jag misslyckades men jag dömer inte mig själv för det. Jag gjorde det jag kunde göra, men jag har oxå lärt mig ngt om mig själv. Så i framtiden kan jag göra annorlunda! Jag sumpade detta. Men det blir faen inte bättre av att skämmas för det.
Lite uppmuntrande ord kanske jag får men faktum kvarstår att jag fick en feeeet realitycheck nyss pga söndagsfilmen på fyran. Som egentligen är en komedi..med svart humor för min del. Ok jag gjorde inget fotoalbum på oss och visade upp och jag tog inte hem någon låda till honom med nallar och jag grät inte för att han serverade kött och jag köpte ingen hund och jag kallade inte oss för familj och jag köpte ingen blomma som han skulle förvalta som en symbol för vårt förhållande. Jag inkräktade inte heller på kompiskvällarna. Eller grät eller var gnällig.
Men jag gick för fort fram. Jag gjorde upp bilder om framtiden. Och kanske delade jag någon med honom. Men inge villa volvo o vovve. men typ semester kanske och upplevelser. Och kanske kommenterade jag att han borde köpa nya kallingar och kanske sa jag någon gång att jag typ nästan älskade honom, men jag menade det inte så. Samliv [försöker vara präktig] kan göra en galen. Och kanske sa jag att jag skulle kunna bli beroende av detta... men det var som en komplimang till sjukt bra samliv :P
Och visst kan det vara sådant man säger i förbifarten när man är sjukt förälskad och visst vet man om man varit kär tidigare att det mesta bara är ord inget att bli orolig för. Men nu visste han inte det, för han var inte redo... och han kanske inte hade varit redo om jag hoppat över monsterfasonerna heller... jag kommer aldrig att få veta. Men till nästa gång skall jag vara mer cool och ingen needy girlygirl.
Vägra bli bitterfitta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
