FUCK! Nu blottar jag mig! [blunda!]

Jag gjorde alla fel man kan göra i dejtingträsket. Fy fan vilken vidrig självinsikt! Aaaah jag dör, jag sumpade det! Och varför? På grund av min egen osäkerhet. Och min sjukt stora förälskelse och mundiarré! Bläääh! Jag måste få beklaga mig lite på min egen blogg och skriver jag om det kanske jag lär mig till nästa gång....usch jag hatar att spela spel, men det kanske är det som krävs för att behålla en kille.

Felen jag gjorde var ju inte avsiktliga! Om jag hade märkt det då, hade jag kanske kunnat hejda mig...faen vad jag skäms. Men ett viktigt M E N här är, hade han inte tolkat in det han funderade på i mina ord och hade han inte varit rädd så hade han kanske förstått att det inte var så allvarliga ord jag sa! men nu blev allt väldigt läskigt! Aaaaah jag är ett skrämmande dejtingmonster.

Aaaaaah jag är ett dejtingmonster med mundiarré jag är som bridget Jones och jag kommer bli en ful bitterfitta som kommer sitta ensam i en längenhet och plantera frenetiskt istället för att ta tag i sitt liv. Jag kommer bli en sån med noll självinsikt som skyller på tillfälligheterna! *buhu*

Och varför??? För att jag jag paradoxalt nog inte har tillräckligt med självinsikt för att fatta att jag duger som jag... att jag är värd något bra... att jag inte behöver vara osäker. Om jag bara hade kunnat ta det lite coolt. Så hade han kanske ändå dumpat mig...jag vet. Men om jag kunde lita lite mer på honom att han skulle göra det som kändes rätt för honom, vänta ut honom... så kanske jag inte hade pushat honom över gränsen.

Jag sumpade det - men faktum kvarstår han var inte redo. Och så skyller jag ifrån mig igen. Svårt det där...men det är ju inte så jävla svart eller vitt. När ska jag börja leva istället för att bojja fast mig själv i gamla sketna mönster som suger biff!

Usch. Och starting now: Jag accepterar att jag misslyckades men jag dömer inte mig själv för det. Jag gjorde det jag kunde göra, men jag har oxå lärt mig ngt om mig själv. Så i framtiden kan jag göra annorlunda! Jag sumpade detta. Men det blir faen inte bättre av att skämmas för det.

Lite uppmuntrande ord kanske jag får men faktum kvarstår att jag fick en feeeet realitycheck nyss pga söndagsfilmen på fyran. Som egentligen är en komedi..med svart humor för min del. Ok jag gjorde inget fotoalbum på oss och visade upp och jag tog inte hem någon låda till honom med nallar och jag grät inte för att han serverade kött och jag köpte ingen hund och jag kallade inte oss för familj och jag köpte ingen blomma som han skulle förvalta som en symbol för vårt förhållande. Jag inkräktade inte heller på kompiskvällarna. Eller grät eller var gnällig.

Men jag gick för fort fram. Jag gjorde upp bilder om framtiden. Och kanske delade jag någon med honom. Men inge villa volvo o vovve. men typ semester kanske och upplevelser. Och kanske kommenterade jag att han borde köpa nya kallingar och kanske sa jag någon gång att jag typ nästan älskade honom, men jag menade det inte så. Samliv [försöker vara präktig] kan göra en galen. Och kanske sa jag att jag skulle kunna bli beroende av detta... men det var som en komplimang till sjukt bra samliv :P

Och visst kan det vara sådant man säger i förbifarten när man är sjukt förälskad och visst vet man om man varit kär tidigare att det mesta bara är ord inget att bli orolig för. Men nu visste han inte det, för han var inte redo... och han kanske inte hade varit redo om jag hoppat över monsterfasonerna heller... jag kommer aldrig att få veta. Men till nästa gång skall jag vara mer cool och ingen needy girlygirl.

Vägra bli bitterfitta!