I feel blue... och jag lyssnar på Winnerbäck.
Ett statement. :(
torsdag, augusti 30, 2007
lördag, augusti 18, 2007
Tankar om roadtrip
Det är aldrig så lätt som man tror och någonstans så kanske det inte heller är meningen att det skall vara lätt. Ibland sitter man fast i dilemman och grubblerier och vad sjutton skall man göra åt saken. Inte är det någon som vet heller. Faen Hanna, det hjälper föga att lyssna på Håkan, förutom att man får en skön känsla i kroppen som är en blandning av längtan, nostalgi och minnen. Fast lite lycklig blir man ju förstås, för livet är så sjukt mycket roligare nu än vad det var då. Även om det kanske var lite mer magiskt då. Iaf magiskt på ett annat sätt.
Tankar från en mygga i rymden som nu säger godnatt!
torsdag, augusti 16, 2007
Semester, Livet och allt det andra!
Varför är detta land så fucking jävla avlångt? När det är skyltat som ovan så tror man att himmelriket ligger runt hörnet, men fat chans. Alltså: semester är livet och livet är underbart och underbart är gott och gott är göteborg ;P
måndag, augusti 06, 2007
WACKEN OPEN AIR 2007
Tillbaka från Wacken Open Air i Wacken, Tyskland, VÄRLDENS största Metal-festival, som i år var ÄNNU större, vi gissar mellan 60 och 100 000 besökare, men det är svårt att veta när man står och rockar inklämd som en sardin mellan alla laxar. (hahaha)
Vad kan man säga? Jag kan erbjuda två citat (In Flames) som samanfattar Årets Bästa Event. Tack Anneli, David o Hampus för att vi tillsammans delade detta äventyr! Så underbart!!!
"You are each and every one of you so fucking beautiful tonight, if I could I would take you all home and sleep with you!!!"
"Jesper, you don't get away with farting on stage..."
Och så tittar VI SOM VAR DÄR på ovanstående bild där In Flames sångaren slänger med sitt hår och föreställer oss hela jävla Wacken som håller upp tändare och mobiltelefoner och sjunger med, och jag och Anneli som headbangat så vi fått hår i ögonen och typ gråter och skrattar samtidigt.
In Flames var HELT klart bäst, kanske för Anneli och jag headbangade huvudet av oss själva på världens bästa sittplatser (BECKS bardisk, framför scenen) med översyn över nästan hela bandet (perfekt för kortisar) tillsammans med en typ två meter lång kändis (han skrev en autograf till någon och vi har inte en aaaaaning om vem han är hahahaha) och han killen från Flensost, eller var det Flensburg? ;D (hahahah A:du e bäst)
Anneli o jag författar om höjdpunkterna!!
Dag 1
1. Resan dit. Väldigt lång och vi ville bara fram och det spöregnade överjävligt. Hampus råkar köra 140 på 70-väg, men vi kom på det rätt fort. Anneli o jag leker hänga gubbe i bilen med temat "kinky stuff", får fram ord som "geggveck" (kärleksfullt ord för det feminina könet), "muttprutt" (ful-ljudet som blir under sex ibland) och "stupstock". Det sistnämnda finns en förklaring till men den kommer ni aaaaaaldrig att få! Hahahaha
2. Inköp av alkoholhaltiga varor och mat. Vi springer in i en affär precis vid stängningsdags (eftersom vi inte hunnit handla och vi ankom Tyskland brutalt sent) och tanterna är vänliga och väntar på oss, men en pinsam tystnad sänks när de förklarar i kassan att våra VISA-kort inte går att använda där och INGEN har kontanter. Seriöst, vad är det med Tyskland och maestrokort?! Jag försöker be om ursäkt på Holländska och Engelska men de fattar ingenting och vi skäms hela vägen i bilen och måste lämna ifrån oss all mat, sprit och vatten och hitta en mack att handla på. Där kostar en Jägermesister vansinnigt lite för övrigt. Jäger e bra för magen, det har Hanna sagt.
3. Ankomst. Det är mörkt, kallt, fuktigt och sent. Vi är griniga och trötta och i hopp om att få lite energi så ringer jag pappa för vår tältpinne är trasig och det är hans tält. Jag o Anneli vill nog båda bara gråta. Fick iaf lite kraft av pappa...tack! Som sanna hårdrockare ville vi alltså bara gråta... Men det löser sig, och grabbarna rycker in och hjälper oss få upp tältet. Vi "lagar" med hjälp av en trasig kamerakartong. (don't ask)
Dag 2
Vi går på upptäcktsfärd efter en mättande (kanske inte) kost på tomat, kokt ägg, kaffe och macka. De första banden vi ser blir lite Amorphis, Type O Negative och Therion...vi tar en paus och dricker öl i solen och röker lite ciggisar.
Plötsligt börjar Anneli må lite illa, hon blir konstigt kall i hela kroppen och förvirrad. På väg till tältet håller hon inte på att hitta hem. Läskigt! Anneli berättar: "Fan, hoppas det inte är solsting tänker jag, två sekunder senare (nej okej, en öl senare) tvingar jag med mig Frida till campingen där jag ligger och ömsom har frossa, ömsom svettas i skuggan av bilen... Frida är en sötnos och packar in mig i lite kläder och ber mig sova, något jag lyckas med, tills jag vaknar och måste kaskad-spy (hurra... inte). :P Jag är ynklig några timmar men repar mig när kvällen sänker sin svalare slöja över oss." Jag mitt smart ass tvingar Anneli att äta ägg o dricka kaffe. Hon fick iaf något att spy upp.
Vi går tillbaka till konserterna där vi kollar på Lacuna Coil, Blind Guardian och Dimmu Borgir. Jag o Anneli är överens om att Blind Guardian hade en bättre show men vi älskar sångerskan i Lacuna Coils röst. Blind Guardian var galet packad av människor och alla sjöng med. Och jag kunde mer text än vad som är normalt, kan Pernilla ha influerat sig på mig?! Det är iaf ett mysterium, men jag skrålade för fullt där iaf. Och jag som har påstått mig vara ett orutinerat Metal-fan. Sedan rockar vi till Dimmu Borgir och duckar för publikdajvare som har en tendens att ramla ner när de kommer till korta personer som jag.
Dag 3
Lördag! Och nya krafter och massa skräpmat...snyft jag saknar sallad och jogging, i ren desperation utövar jag lite armhävningar och tricepsövningar på eftermiddagen och får en massa gliringar från alla andra i min Metal-crew. Dagen passerade snabbt med en tur på Metalmarknaden där jag köpte världens snyggaste pilotglajjor och en keps. Jag köpte också en överraskning till Pernillas och Jhonnys son Isaac. *ler pillemariskt*.
Vi återvände sedan till tältet och satte på oss kvällskläderna för det blev jäkligt kallt på natten trots att det var 30 grader på dagen, och den kvällen som kom här var nog festivalens bästa kväll, om du frågar oss. Trots att vi inte kunde stå med David och Hampus (men vi fick ju bäst platser, tur i oturen).
In Flames var ju bara.... ja men innan det hade vi tränat oss på att headbanga till moon Sorrow. Vi var jäkligt bra på det och fortsatte till takterna av In Flames, vi sjöng med, vi höll i tändaren som blev så varm så vi brände våra tummar, och vi var typ euforiska! Och jag tror vi blev förlåtna av barpersonalen trots att vi satt på bardisken, eftersom vi var så söta metalbrudar :)
På väg ut ur folkmassan efter In Flames kliver jag rätt ner i ett stort äckligt lerhål och sjunker ner till knäet. Ju mer jag försöker få fäste ju mer sjunker jag och jag skriker rätt ut! Tur att Anneli var där och hjälpte mig och den okända killen som drog i mig som om jorden höll på att sluka mig... hahahah och skorna de slängde jag senare.
Efter In Flames körde vi ett anti-klimax genom att titta på delar av Haggard som spelade. Det var en upplevelse, men jag var så kissnödig och killarna gick till tältet, så runt två på natten masade vi oss därifrån med dåliga ryggar. På väg hem spelade Subway to Sally och det var ett intressant sound de hade och jag tänkte att det här bandet ska jag kolla upp när jag kommer hem.
Dag 4.
Vi snackar nästan whiplashskada, vi kan inte röra nacken i princip och erfar den mindre goda effekten av headbanging, och vi packar in tältet i bilen och kör hemåt. På väg genom byn Wacken har alla Wacken bor samlats längst gatorna och några säljer kaffe och kaka. Jag vinkar till en gammal tant som ger mig hårdrockshanden och jag känner mig skitlöjlig som vinkat ala drottningen Silvia till henne. Damn!
På vägen vill alla ha sallad för vi är så trötta på skräpmat men Mc Donalds lurar oss så istället för en mumsig kycklingsallad får vi typ gröna salladsblad med tunna skivor av morötter och bara en kyckling lagd uppe på allt. Ingen smak, ingen dressing, ingenting. Besvikna drar vi därifrån men då har vi iaf lite bukfylla.
Alla vill ändå bara hem och duscha nu, dammet i näsan färgar snoret svart. Oh just ja, Anneli lyckas börja blöda näsblod rätt rejält på vägen hem också mitt i en konversation om andra kroppsvätskor (hahaha) Anneli is the Swacken offer. ;P
Det var en sjukt trevlig resa hem och vi lekte lekar som gissa filmstjärnan. Hampus var kung, eller något....:
Vi: Är det en tjej?
Hampus: Ja.
Vi: Är hon blond?
Hampus: Ja.
vi: Är hon amerikansk?
Hampus: Ja.
Vi: Är det Pamela Anderson?
Hampus: Ja.
Sjukt roligt äventyr och en vildare sida av mig fick utlopp när jag målade naglarna svart och headbangade och glömde allt vad symboliserar mitt liv i Stränkan. Schizofrent? Eller är det bara det att vi har outgrundligt många olika sidor av oss själva som visar sig när vi utmanar oss själva och gör saker vi normalt inte gör? Wacken Open Air : kan jag varmt rekommendera för de som vill uppleva något annat, något utöver det vanliga!
KRAAAAM
Ps. lägg märke till tanterna, tror de var en av dem jag vinkade till. Ds.
Vad kan man säga? Jag kan erbjuda två citat (In Flames) som samanfattar Årets Bästa Event. Tack Anneli, David o Hampus för att vi tillsammans delade detta äventyr! Så underbart!!!
"You are each and every one of you so fucking beautiful tonight, if I could I would take you all home and sleep with you!!!"
"Jesper, you don't get away with farting on stage..."
Och så tittar VI SOM VAR DÄR på ovanstående bild där In Flames sångaren slänger med sitt hår och föreställer oss hela jävla Wacken som håller upp tändare och mobiltelefoner och sjunger med, och jag och Anneli som headbangat så vi fått hår i ögonen och typ gråter och skrattar samtidigt.
In Flames var HELT klart bäst, kanske för Anneli och jag headbangade huvudet av oss själva på världens bästa sittplatser (BECKS bardisk, framför scenen) med översyn över nästan hela bandet (perfekt för kortisar) tillsammans med en typ två meter lång kändis (han skrev en autograf till någon och vi har inte en aaaaaning om vem han är hahahaha) och han killen från Flensost, eller var det Flensburg? ;D (hahahah A:du e bäst)
Anneli o jag författar om höjdpunkterna!!
Dag 1
1. Resan dit. Väldigt lång och vi ville bara fram och det spöregnade överjävligt. Hampus råkar köra 140 på 70-väg, men vi kom på det rätt fort. Anneli o jag leker hänga gubbe i bilen med temat "kinky stuff", får fram ord som "geggveck" (kärleksfullt ord för det feminina könet), "muttprutt" (ful-ljudet som blir under sex ibland) och "stupstock". Det sistnämnda finns en förklaring till men den kommer ni aaaaaaldrig att få! Hahahaha
2. Inköp av alkoholhaltiga varor och mat. Vi springer in i en affär precis vid stängningsdags (eftersom vi inte hunnit handla och vi ankom Tyskland brutalt sent) och tanterna är vänliga och väntar på oss, men en pinsam tystnad sänks när de förklarar i kassan att våra VISA-kort inte går att använda där och INGEN har kontanter. Seriöst, vad är det med Tyskland och maestrokort?! Jag försöker be om ursäkt på Holländska och Engelska men de fattar ingenting och vi skäms hela vägen i bilen och måste lämna ifrån oss all mat, sprit och vatten och hitta en mack att handla på. Där kostar en Jägermesister vansinnigt lite för övrigt. Jäger e bra för magen, det har Hanna sagt.
3. Ankomst. Det är mörkt, kallt, fuktigt och sent. Vi är griniga och trötta och i hopp om att få lite energi så ringer jag pappa för vår tältpinne är trasig och det är hans tält. Jag o Anneli vill nog båda bara gråta. Fick iaf lite kraft av pappa...tack! Som sanna hårdrockare ville vi alltså bara gråta... Men det löser sig, och grabbarna rycker in och hjälper oss få upp tältet. Vi "lagar" med hjälp av en trasig kamerakartong. (don't ask)
Dag 2
Vi går på upptäcktsfärd efter en mättande (kanske inte) kost på tomat, kokt ägg, kaffe och macka. De första banden vi ser blir lite Amorphis, Type O Negative och Therion...vi tar en paus och dricker öl i solen och röker lite ciggisar.
Plötsligt börjar Anneli må lite illa, hon blir konstigt kall i hela kroppen och förvirrad. På väg till tältet håller hon inte på att hitta hem. Läskigt! Anneli berättar: "Fan, hoppas det inte är solsting tänker jag, två sekunder senare (nej okej, en öl senare) tvingar jag med mig Frida till campingen där jag ligger och ömsom har frossa, ömsom svettas i skuggan av bilen... Frida är en sötnos och packar in mig i lite kläder och ber mig sova, något jag lyckas med, tills jag vaknar och måste kaskad-spy (hurra... inte). :P Jag är ynklig några timmar men repar mig när kvällen sänker sin svalare slöja över oss." Jag mitt smart ass tvingar Anneli att äta ägg o dricka kaffe. Hon fick iaf något att spy upp.
Vi går tillbaka till konserterna där vi kollar på Lacuna Coil, Blind Guardian och Dimmu Borgir. Jag o Anneli är överens om att Blind Guardian hade en bättre show men vi älskar sångerskan i Lacuna Coils röst. Blind Guardian var galet packad av människor och alla sjöng med. Och jag kunde mer text än vad som är normalt, kan Pernilla ha influerat sig på mig?! Det är iaf ett mysterium, men jag skrålade för fullt där iaf. Och jag som har påstått mig vara ett orutinerat Metal-fan. Sedan rockar vi till Dimmu Borgir och duckar för publikdajvare som har en tendens att ramla ner när de kommer till korta personer som jag.
Dag 3
Lördag! Och nya krafter och massa skräpmat...snyft jag saknar sallad och jogging, i ren desperation utövar jag lite armhävningar och tricepsövningar på eftermiddagen och får en massa gliringar från alla andra i min Metal-crew. Dagen passerade snabbt med en tur på Metalmarknaden där jag köpte världens snyggaste pilotglajjor och en keps. Jag köpte också en överraskning till Pernillas och Jhonnys son Isaac. *ler pillemariskt*.
Vi återvände sedan till tältet och satte på oss kvällskläderna för det blev jäkligt kallt på natten trots att det var 30 grader på dagen, och den kvällen som kom här var nog festivalens bästa kväll, om du frågar oss. Trots att vi inte kunde stå med David och Hampus (men vi fick ju bäst platser, tur i oturen).
In Flames var ju bara.... ja men innan det hade vi tränat oss på att headbanga till moon Sorrow. Vi var jäkligt bra på det och fortsatte till takterna av In Flames, vi sjöng med, vi höll i tändaren som blev så varm så vi brände våra tummar, och vi var typ euforiska! Och jag tror vi blev förlåtna av barpersonalen trots att vi satt på bardisken, eftersom vi var så söta metalbrudar :)
På väg ut ur folkmassan efter In Flames kliver jag rätt ner i ett stort äckligt lerhål och sjunker ner till knäet. Ju mer jag försöker få fäste ju mer sjunker jag och jag skriker rätt ut! Tur att Anneli var där och hjälpte mig och den okända killen som drog i mig som om jorden höll på att sluka mig... hahahah och skorna de slängde jag senare.
Efter In Flames körde vi ett anti-klimax genom att titta på delar av Haggard som spelade. Det var en upplevelse, men jag var så kissnödig och killarna gick till tältet, så runt två på natten masade vi oss därifrån med dåliga ryggar. På väg hem spelade Subway to Sally och det var ett intressant sound de hade och jag tänkte att det här bandet ska jag kolla upp när jag kommer hem.
Dag 4.
Vi snackar nästan whiplashskada, vi kan inte röra nacken i princip och erfar den mindre goda effekten av headbanging, och vi packar in tältet i bilen och kör hemåt. På väg genom byn Wacken har alla Wacken bor samlats längst gatorna och några säljer kaffe och kaka. Jag vinkar till en gammal tant som ger mig hårdrockshanden och jag känner mig skitlöjlig som vinkat ala drottningen Silvia till henne. Damn!
På vägen vill alla ha sallad för vi är så trötta på skräpmat men Mc Donalds lurar oss så istället för en mumsig kycklingsallad får vi typ gröna salladsblad med tunna skivor av morötter och bara en kyckling lagd uppe på allt. Ingen smak, ingen dressing, ingenting. Besvikna drar vi därifrån men då har vi iaf lite bukfylla.
Alla vill ändå bara hem och duscha nu, dammet i näsan färgar snoret svart. Oh just ja, Anneli lyckas börja blöda näsblod rätt rejält på vägen hem också mitt i en konversation om andra kroppsvätskor (hahaha) Anneli is the Swacken offer. ;P
Det var en sjukt trevlig resa hem och vi lekte lekar som gissa filmstjärnan. Hampus var kung, eller något....:
Vi: Är det en tjej?
Hampus: Ja.
Vi: Är hon blond?
Hampus: Ja.
vi: Är hon amerikansk?
Hampus: Ja.
Vi: Är det Pamela Anderson?
Hampus: Ja.
Sjukt roligt äventyr och en vildare sida av mig fick utlopp när jag målade naglarna svart och headbangade och glömde allt vad symboliserar mitt liv i Stränkan. Schizofrent? Eller är det bara det att vi har outgrundligt många olika sidor av oss själva som visar sig när vi utmanar oss själva och gör saker vi normalt inte gör? Wacken Open Air : kan jag varmt rekommendera för de som vill uppleva något annat, något utöver det vanliga!
KRAAAAM
Ps. lägg märke till tanterna, tror de var en av dem jag vinkade till. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
