Det är slut nu.

Kommer inte på något mer att säga. Magin är slut, (fast jag vill inte tro på det)Det är iaf slut på allt det ytliga. Nu ska jag hitta tillbaka till mig själv, sluta glida o bli målmedveten.

Bränd?!

I hate to say it but i think I'm Burned!

Och om jag ska vara självkritisk så älskar jag väldigt innerligt, men ibland kanske lite ytligt. Jag är optimistisk och levnadsglad och kysser väldigt ofta för att det är roligt. Men just nu präglas mina kärleksrelationer till det motsatta könet av en viss glättighet. Det går inte att köra med det där *s_ _ _ _ S _ _ _ _ _* hur länge som helst. Usch respect man respect!!

Men jag blir inte kär. Jag faller inte innerligt. Jag får inga djupare känslor överhuvudtaget. Det är mer än jakt som ger en viss tillfredsställelse och ibland en stor dos ångest. Och samtidigt vill jag innerligt...nej kanske inte så pass... men någonstans vill jag hitta en karl som jag kan göra allt som jag vill göra tillsammans med. Och sedan kan vi tillsammans gå vidare...till nästa steg, när vi uttömt det fria liv vi lever nu.

Men det kanske är önsketänk. Jag kanske borde rikta in mig på att hänga med människor på vänskapsnivå (både tjejer o killar) som kan fylla dosen av äventyrslystenhet, kärlek och upplevelser istället för att jaga en dröm som för tillfället inte verkar finnas.

Trots alla tankar Ghana väckte kan jag tänka att det nog inte är så lätt (om man inte e kräfta) att leva så, eftersom vårt samhälle är annorlunda och på en del sätt mer komplicerat även om det på andra sätt är mer enkelt.

Och egentligen är vi egentligen (sorry för upprepningen) gjorda för att leva ett så långt liv som folk gör idag? Är det meningen att vi ska uppleva så mycket, ha så mycket, sträva efter så mycket? Utveckling....men någonstans måste det väl ta stopp, någonstans måste linjen vara skör mellan utveckling och kris eftersom dessa två begrepp verkar vara så ihopkopplade på något sätt.

Och vad gör det med människan som står mitt i mellan alla ytliga/
upplevelse/ materiella valmöjligheter och de basala behoven. Det känns som det ibland kan upplevas som tråkigt, skamligt och fult att leva efter de gamla idealen att välja de basala behoven och vara nöjd... nöja sig. Även jag har ibland tyckt det varit fult.

Vi är en produkt av våra föräldrar, en produkt av vårat samhälle, men även en sketen liten människa i rymden, gjord av kött o blod som härstammar från aporna. Jag tycker det sätter perspektiv på saker.