Jag i ett nötskal

Frida on the outside

Idag på boxträningen fick jag kramp i vaden. alltså ni som inte haft det...Det gör svinont! Jag skrek rakt ur sen skrattade jag så jag höll på att dö. Bettan, min boxpartner blev riktigt rädd sa hon. Ammi kom också till undsättning och tr'änaren så klart. Nu har jag smörjt in vaden med tigerbalsam. Det som var lite pinsamt var att boxträningen för en gång skull var väldigt välbesökt av snygga muskulösa brandmän...

Frida on the inside

Seems like it was yesterday when I saw your face
You told me how proud you were, but I walked away
If only I knew what I know today

I would hold you in my arms
I would take the pain away
Thank you for all you've done
Forgive all your mistakes
There's nothing I wouldn't do
To hear your voice again
Sometimes I wanna call you
But I know you won't be there

Ohh I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you

Some days I feel broke inside but I won't admit
Sometimes I just wanna hide 'cause it's you I miss
And it's so hard to say goodbye
When it comes to this

Would you tell me I was wrong?
Would you help me understand?
Are you looking down upon me?
Are you proud of who I am?

There's nothing I wouldn't do
To have just one more chance
To look into your eyes
And see you looking back

I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself

If I had just one more day
I would tell you how much that I've missed you
Since you've been away
it's dangerous
It's so out of line
To try and turn back time

I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you

[Christina Aguilera-Hurt]

Nostalgia

Jag har kommit på att vissa saker som var helt självklara för mig när jag växte upp är so OLDSCHOOL idag.

Tex:
Napster, vet ungdomarna idag vad det var?
Torsdagskvällar med Arkiv X
Sony Walkman
Banana godiset
Hubba bubba 50 öre.
Beverly hills

Listan kan göras lång. Det har varit en bra helg, trots en svacka igår kväll, men jag genomlevde ju en kväll i min enskildhet. Idag har jag städat grundligt och joggat. Gick himlans bra att jogga idag!

Snart ska jag hem till E.T. och J.P. en stund sedan vidare till mina föräldrar. Ska bli spännande att höra om L's dejt. :)

Imorgon är en ny vecka. 3 dagar + en kväll/natt arbete sedan ledigt! Underbart! Nästa helg utgång med mina kollegor M.E. o J.K. kanske moster hänger på också. Jag har massor att se fram emot.

En längtan har börjat växa i mig. En längtan efter något stabilt förhållande till en vettig karl. Kanske är det för att den sedvanliga vår/sommarrastlösheten håller på att kicka in eller kanske är det äkta. Hur som helst... you guyz out there watch out!

Idag har jag varit riktigt duktig. Stolt! Tvättat alla fönster, planterat, vart på willys o ÖB. Köpt elvisp...finaly... En skön dag med nergrottning i vardagliga sysslor. Det behövde jag... inte tänka bara göra. Och vicket veder!

Och någonstans så växer det nån slags miniångest att jag inte har planer för helgen. Vet dock att det beror på att förra helgen var så intensiv men sjukt rolig. Och jag vet att snart är jag där igen. Jag överlever en lördagkväll utan att träffa en käft. Jag vet det. (försöker driva ut miniångesten)

Jag har funderat på att flytta. Skulle behöva mer pengar över efter räkningar o mathandling och jag kan inte tänka mig leva här utan bil. Fetångest. Men jag trivs så sjukt bra i lägenheten. Så denna månad ska jag verkligen försöka vara sparsam o se om det blir någon skillnad. Handla storpack på ÖB å sånt.

Åh förresten nu har jag ny dator. Fixade allt själv. Stolt! nu fungerar ljudet oxå! Yeay...de enda mindre bra med brorsans gamla dator är att den låter värre än köksfläkten. Säger ju i o f s inte så mycket... skulle dock behöva köpa nytt ljudsystem. men det är ju inte att vara sparsam.

Nej nu ska jag förtränga miniångesten, vänta på att solen går ner, poppa popcorn, lägga mig i horisontalläge i soffan och kolla på Roswell o ev en film. Lånat Elisabeth av E.T.

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

heeelt schluuut

Ibland blir det bara kajkobaiko i huvudet och inga tankar reder ut sig. Allt känns bara så oöverkomligt och jag kan inte ens formulera det som oroar mig, det som känns jobbigt.

Ångest? Jag vet inte vad det är men det kommer då och då. Det lamslår. jag brukar försöka hålla garden uppe och inte visa något utåt. jag lyckas oftast. jag blir nog rätt knepig. Som om jag söker något... men inte är tillräckligt smart att hitta det och blir ändå otillfredsställd eftersom jag inte ens vet vad jag söker. Men idag höll inte garden och idag fick jag tröst och jag blev tillfreds på ett sätt.

Hände en annan sak idag. Jag tog ett steg som var olikt mig utan att ha ångest över det eller känna mig dum. Det ska bli spännande.

imorgon sthlm - ser fram emot det!

Livsfilosofi

Apropå gårdagens inlägg.


*Majonnäsburken och två koppar kaffe.*

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full.

Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här Burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän Betrakta denna berättelse
och ta den till er.

Det rinner mellan fingrarna!

Det finns ganska mycket att skriva, men jag vet inte vart jag ska börja. Idag har jag från och med hemkomst från jobbet runt 18:30 suttit och legat om vart annat i soffan o kollat på Roswell avsnitt och druckit loka o ätit 70% choklad. När jag kom hem insåg jag att grötkastrullen stått och torrkokat hela dagen. Kunde slutat illa. Jag var dödligt trött och hade ont i halsen. Inte ätit ngt sen lunch men inte ett dugg hungrig. Fortfarande.

Fuck igår tärde. Rev upp saker hos mig som jag inte pratar om. Och plötsligt känns det igen som livet rinner ur händerna på mig. Och de synliga tecknen är till exempel att disken hopar sig. Nånstans dock tacksam över befrielsen att bo själv. Min kära misär! Och fan vad jag önskade att jag slapp gå hem till en tom lägenhet idag. Hade bara behövt ordlös tröst av någon som finns för mig. istället har jag suttit 3,5 timme och försjunkit mig i Roswell och sluppit tänka o känna efter.

Ett avsnitt till sen säng. Imorgon ny dag. Nya utmaningar, nya beslut.

Lycka är en hållplats mellan för lite och för mycket

Hur mkt man än planerar sina dagar på mitt jobb så kan man inte förutse allt. Idag var det en jävligt jobbig dag. Hade helvetes huvudvärk och sex möten inbokade. Som tur e kom inte två och ett oförutsägbart ploppade upp istället. Men dagen slutade okej.

Kom hem lagade krubb, tog på mig löparskorna och drog ut och joggade en timme. Helt fantastiskt sätt att rensa hjärnan, väl hemma mediterade jag och vips så släppte huvudvärken. Och det är nästan inte så att jag minns hur jag mådde vid lunch. mer än att jag verkligen ville gå hem och dra täcket över huvudet och inte tänka. Rent önsketänk... Mina tankar kan jag ju nästan aldrig stänga av.

Men hur som helst känner jag mig jävligt lugn och samlad just nu, trots gårdagens fetångestsvacka.

Ord skall man väga och inte räkna.

Idag boxades jag med scary-skitstarka-instruktör-magnus och jag hade en ansiktsfärg som liknade något rödblått, kanske ett plommon. Det är så fult att bli så där i ansiktet för jag fortsätter vara vit runt läpparna. Man ser ju helt mongo ut. Nåja, riktigt bra träning blev det i alla fall känner jag. Börjar dock tappa på magen, har slarvat med min MT: 3x45 x 3/veckan = 405 situps i veckan. Körde det typ två månader om inte mer och det kändes och syntes verkligen. Men Som ni, mina kära och trogna bloggläsare vet så har jag haft otur på senaste tiden och varit sjuk i typ mer än en månad. Nu har jag dock smått börjat att jogga igen... försöker utan press på mig själv. Annars blir det inte roligt. Men jag är hård mot mig själv, det är sällan ngt duger innerst inne.

Jag är duktig på masker och yta. Mycket, för bra för mitt eget bästa och det är svårt att krackelera mig fina yta. Det är få som lyckas och ännu färre som ens får möjlighet. Men jag har iaf tagit tag i det nu tillsammans med J och jag känner redan nu att jag börjar må bättre. Det gick jättebra att va hemma i helgen till exempel.

Och det var så sjukt roligt att vara hemma hos E och M och träffa N, E och M. Och lille Ossian som sprang omkring o var helt underbar :) Även om han kladdade runt på en del fönster så värdparet blev mindre lyckliga. Eller när han slickade på alla godisarna i skålen så alla små enheter blev en stor boll. Han hade också världens schysstaste och mest avslappnade föräldrar. Sedan drog vi ett tappert gäng på 6 personer vidare till Kvarnen på söder. Super Sköjj... men Seriöst!! Step by step - jeeez har den låten någonsin varit dansvänlig?!

Som vanligt blev jag uppraggad av män med ett visst slags utseende (men det finns ingen som R.I.) och i helgen var det till och med tal om giftemål. Får se det positivt - jag är fortfarande en het vara på marknaden.

Jag blev så glad över att läsa om min och A.O:s upplevelse på Wacken i somras igen (blogginlägg i augusti 2007). Det var så galet roligt!!

najj nu ska jag nog springa till duschen o sedan till bingen. Sover numer som en gudinna iaf. Det är bra.

R.I.P. Engla

Det är ofattbart hur man kan döda ett barn
Det finns inga ord
bara smärta i kroppen
tårar över kinderna
ner på halsen
och en känsla som liknar hopplöshet
man kan inte längre förneka
hoppet är borta, ute

Men du är funnen nu
Du kom aldrig hem
men din mamma och pappa
får ändå hem dig
avslut - closure
aldrig så enkelt som det syftar till
Engla nu blir du en ängel
för alla barn som i förtid rycks bort

Det var inte din tid att gå
Det kan inte varit din tid att gå



Det är ofattbart hur man kan döda ett barn

Scream from the top of your lungs!

Jag är så laddad! om en timme tar jag tåget till stockholmo.
Inflyttningsfest hos E.S och hans tjej M. Räknade ut att E.S.
och jag har känt varandra i 15 år även om vi inte umgåtts som
vänner alla år, tycker jag det är ganska coolt.
Ska bli kul o ses igen det var nästan ett år sedan sist.

Nästa helg är det klassfest 10 år sedan man slutade nian, men på något sätt ser jag faktiskt mer fram emot att träffa människorna som jag gick på gymnasiet med. Och det är ju KING att alla niorna i kommunen har fest på samma ställe samma dag.

Idag har jag bl.a. städat ugnen, finns det något tråkigare??

Nej det finns det inte...

Jo tvätta fönster som jag ska göra den 25:e. vill iiiiinteeeee.

Dagens sanning: Timbaland är gud

Vicken dag!!

Idag var en bra dag.

Solen sken och jag var ute och powergick en timme efter jobbet.
Musik i öronen - min underbara mysblandning.

Att gå är terapi. Tankarna kommer och tankarna går och när jag är framme minns jag ingenting, men hjärnan är utvilad och tom. Helt underbart.

Tyvärr fick jag en fet blåsa på fotsulan precis nedanför tårna. AJaj
och jag som ev ska ut o dansa på lördag. Hur skall detta gå? - To be continued.

När jag kom hem hämtade jag fjolårets jord i källaren och planterade om en döende blomma och sådde basilika och persilja. Väntar med spänning. Dammsög lite också...men självklart innan omplanteringen... allt a la blondie... Sen blev det för sent att dammsuga igen.

Har numera jordgolv i köket. Till middag ville jag inget äta, var inte alls hungrig. Mådde mer illa. Men bestämde mig för en morot, lök o salladsbön-soppa. Gick som på räls tills jag skulle mixa ihop skiten. Då jag råkade skruva på locket till bunken helt snett och höll på att få ett utbrott när den inte gick att skruva av.

Nära att slänga allt i sopkorgen.

Men något slags lugn infann sig och jag lyckades.

LYCKA!

Jag har tagit fram min C-uppsats. Jag tror det är läge att läsa den nu. Den heter: Socialarbetarens kompetens
Hur uppfattar socialarbetare sin egen kompetens?

Det kan bli spännande. Minns bara fragment. Har inte läst den sedan 060114.

Min stig är inte din stig

Ibland måste man följa sitt hjärta
Även om livet tar en vändning från det normala
och trots vetskapen att man inte kan gå tillbaka


Jag tror att vi måste följa våra hjärtan
för att leva fullt ut
och att det visar sig när vår tid är ute
hur det hänger ihop

Att det finns en röd tråd
Att vi går igenom saker för en orsak
att livet är en skola och att vi lär oss
varje dag

Att följa sitt hjärta kan innebära
att man traskar på vägar som som kan vara farliga
Och man påbörjar saker som man vet inte Kan sluta lyckligt

Men för att leva fullt ut måste man gå den vägen
Och på vilket sätt eller hur man lever fullt ut
Det kanske inte visar sig förrän man ligger framför döden

Men att ägna sitt liv åt att göra saker
som andra vill att man skall göra
Det är inte ett liv

Jag måste gå min egen väg
kanske är det först då som jag kan lära sig
meningen med varför jag finns
och hur min karta ser ut

En kompass är alltid en kompass
En medmänniska är en medmänniska
men mina tankar är mina egna
och mina känslor är min kropps

Jag har min väg, du har din
låt oss inte bestämma varandras villkor
eller bestämma oss för vad som är rätt
och vad som är fel

Jag har min stig du har din
våra stigar har mötts tidigare
och jag vet att vi möts igen

I have a dream

Jag önskar att jag träffade en man som lät mig se mig själv genom hans ögon. Jag önskar att jag kan känna mig som andra människor ser mig. Kanske skulle jag se andra sidor och detaljer av mig själv än de jag lägger märke till i min hallspegel. Tänk om synen skulle bli en helt annan. En helhetsbild där skavankerna näst intill försvinner för att det goda, vackra och estetiska uppväger. Jag har en dröm. Jag önskar att jag var snällare mot mig själv.

Life's is Wonderfull?

Spännande video tycker jag. Inte en klockren låt i mina öron men något med den tilltalar mig, kanske är det att jag känner igen mig i texten. Jag vet inte.
Nu ska jag gå och äta lunch på min ordinary arbetsplats. Idag blir det ungsbakad lax med kokt broccoli och kall sallade. Mums. :/ hade hellre följt med kollegorna ut på lunch... men denna månad hade jag 10.000 i räkningar *buhuuuuh*

Life's wonderfull??

Det skulle ju inte bli så här

Dagens insikt: Livet är skört. Vissa människor verkar ha en obotlig tur att aldrig hamna i trubbel medan andra får kämpa hela livet med att inte "hamna där". Jag tror inte på någon gigantisk olycka som förföljer vissa personer men jag tror att dem som upplever det så har ett helvete eftersom de hela tiden måste vara på sin vakt och tänka innan handling. Och vem vill egentligen alltid spela det säkra spelet. Jag tror det är mänskligt att tänja på gränser och lära sig av sina misstag.

Förändringsprocesser är en spännande sak. Vad är det som får människor att förändras. Kan man så frön som ligger och gror i det undermedvetna för att sedan blomma ut och slå rot långt senare? Det är väl något som jag måste tro på och för det mesta gör jag det.

På något sätt blir allt som oviktigt när jag tänker att vi egentligen är en skock förvirrade människor som bor på denna jord som är en planet i ett oändligt universum. Vår existens är beroende av miljontals partiklar och substanser som jag inte har en aning om hur de samverkar.

Jag tänker ibland att det vore roligt om vår jord egentligen hänger från ett snöre i någons tak med en svart kuliss bakom och att vi är någon annans vrickade projekt. Som labbråttor som tror att vår verklighet är den rätta.

Men jag tror man blir galen av att tänka stort för länge. Då menar jag större än våra samhällsnormer, vår etik, moral och vårt dåliga samvete. Större än Afrikas vidder, isbergen i norr, Atlanten och större än träden i regnskogen. Tänka sig bortom all fattigdom, svält, övergrepp, olycka och orättvisor.

Jag vet inte om det bara är jag som ibland ägnar tankar åt sådana saker och jag vet inte om det bara är jag som alltid styr om tankarna för att rädslan inombords växer sig för stark. Vår idé om det goda livet är en social konstruktion, men det är det som vägleder oss när inget annat gör det.

Och för dem som glömt sin vägledning eller som inte förmådde att följa den ber jag att ni återigen hittar och agerar efter den.