When love isn't present

Men det är ju inte riktigt sant. För jag har ju mina underbara vänner och jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Särskilt E.T. som just nu nästan pratar med mig på daily bases. Puss gumman!

Appropå ngt som jag nu inte minns

You'll remember me when the west wind moves
Among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold

So she took her love for to gaze awhile
Among the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Will you stay with me will you be my love
Among the fields of barley
And you can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold

I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold
We'll walk in fields of gold

I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold
We'll walk in fields of gold

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
As you lie in fields of gold

You'll remember me when the west wind moves
Among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold


Appropå inget så måste jag uttrycka mitt missnöje med journalister på aftonbladet och andra kvällspress-tidningar som tydligen tycker det är professionellt att använda sig av slang-bnämnelser som socialen i sina högst seriösa artiklar. Jag har dock inte sett att någon skrivit snutarna, plugget....etc....

Idag har jag haft ett skönt lugn inom mig fast av melankolisk karaktär, vilket var mindre kul. Men lugnet kändes skönt, som om inget rörde mig i ryggen även om jag var engagerad så lät jag inget komma in udner huden på mig. Kanske en form av distans, som i och för sig kan förväxlas med uppgivenhet och jag vet nog inte riktigt själv vad det är som rör sig inom mig. Kanske är en del av det hormonellt betingat, ni vet den berömda biologiskt tickande klockan. tick tick tick och snart är tiden ute. Du får skylla dig själv du sa ju att du inte ville ha barn. (men jag var nog bara bitter när jag sa det)

Annars försöker jag intala mig att jag inte behöver någon karl, eftersom jag hört att det är då som kärleken kommer. Det går så där. tick tick tick....aaaaah! TYST!

:,(

nattliga funderingar

Varma höstvindar drar förbi när vi kliver av bussen strax innan kl 23:30. Det ligger något oförutsägbart i luften, något som griper sig tag i nackhåren och förnimmer om en semester i ett annat land. Ett land där allt var möjligt.

bröllop symboliserar på något sätt hoppet om att träffa rätt. Jag längtar efter kärlek. Just nu väldigt mycket.

Painting in silence

In silence I paint the memory of me

I painted in the silence
wrote the words
I thought you needed to hear
I wrote them down on white cheats
Like the ones you once laid on
beside me

In silence I paint my thoughts
You know the one's
you never get to hear
and somethimes I just feel
like all that matters
actually is nothing
nothing at all
but you

But just maybe
one day you will listen
to what I'm trying to tell you
and just maybe you then can read
the signs I used to paint
on your back with my fingernails

And somethimes I just wonder
what would have happend
if you would have understood me
years ago

Det är bara plåt, men ändå....

Grattis gumman!!! Du har krockat för första gången. Men ska man krocka sak man väl göra det med någon ur sin familje, eller hur?

Jag vet inte om jag tror på orsak och verkan...
Men hur som helst så började eftermiddagen med ett signalfel på sveabanan som fick mig att ta bilen till s-tälje i stället för tåget. Sedan var jag och min mor och åt. Efter det försökte hon övertala mig till att låta min bil stå och åka i samma till Salem för tennis. Jag tyckte det lät krångligt att behöva åka tillbaka in i Södertälje på väg hem så vi bestämde att ta varsin. Det gick gallant enda fram tills efter avfarten vid rönninge/salem då mor stannar för att släppa förbi bilar från vänster och jag tittar mer åt vänster än rakt fram och åker därför in i mammas stillastående bil.

Jippi och hurra :)

Jag har ont i huvudet.

Bärgaren har iaf bogserat min lilla pärla till bilakuten där den blir inlåst i väntan på personal o klarhet från försäkringsbolaget. Tröttsamt.

Nu måste jag åka buss det är synd om mig :(

puss o hej

Dont worry...

And please don't be sorry
För det går säkert över.

inget ytterligare att tillägga.

Det känns som jag på ett sätt håller på att tappa fotfästet igen och det skrämmer mig. Jag känner igen vissa tankar. Eller mönster...som att fastna i tankar igen och inte komma vidare. Känns som jag skulle må gott av ett break, men att ta ett break är liksom inte min starka sida och har aldrig varit.

Jag hatar facebook... det är så jävla ytligt. Och har jag inte sagt det typ se jag blev medlem nu?? Men ändå så känns det som man inte är med om man inte finns på facebook. Men jag får ångest av vänskapsförfrågningar som jag vill ignora men inte kan och där det inte svara är likamed att säga nej tack. Men ändå skönare på något sätt. Ett tag kan man ju låtsas om att man inte sett dem.

Men varför ska man va kompisar på en löjlig sida om man aldrig hörs i verkligheten och knappt pratar med varandra när man ses? Med vissa är det liksom inte känsligt. Men med andra är det AAAH fuck. liksom. Man kanske ska va ärlig och skicka ett mess o säga att du, jag ser faktiskt inte dg som vän. Bye!!

Jag är så jävla aggro just nu.

När man minst behöver det...

...får grannen till det med någon uppe i vardagsrummet.






Eller så hade de stöntävling.

;)

DCFC

Lyssna på den här texten. Jag bara älskar den här låten både text- och musikmässigt! Death cab for cutie är mitt nya älsklingsband. De faller mig recis i smak just nu.

Och den här ger kanske lite hopp en hopplösdag som denna.



Jag har blivit förskyld *snyft* och hela jag är i obalans.
Sen har jag dessa små smärre problem som jag oroar mig för:
- biljetterna till coldplay... tydligen inte hämtat ut dem
Gjort: Ringde till ticnet internet suport och fick beskedet att det var 15 min väntetid. Satte på mig dojorna och sprang ner till spelbutiken, där fick jag svaret att de redan var uthämtade. Puh! Det är något med den där pdf-filen alltså. Nere i konsum passade jag på att handla den nyttigaste snabbmaten som finns : sushi. jag hann hem och åt upp halva innan jag kom fram och fick det lugna beskedet att jag har mina biljetter!!!! They are safe! ringde till L och meddelade detta, även hon blev såklart superglad. Sen bestämde jag mig för att leva lite on the edge som man säger och chansa på att hinna med sista tåget hem. Craaaazy!

- får inte den nya telefonen att fungera

- hur ska jag göra med datorn som crashade, skulle behöva få ut info ur den, går det?

- Med risk för att få det att låta som att jag har sanitär olägenhet i mitt kök så vill jag klaga över att min återvinning svämmar över, men jag ser ingen lucka i kalendern för när jag ska ta hand om skiten. Det luktar iaf inte än så länge :)

Pratade med bror i telefonen och efter det var jag inte så deppig längre. Jag sa till honom att jag aldrig kommer hitta någon som jag kan leva med, jag kommer leva själv resten av livet. Han sa: det säger alla, sen hittar de någon stor kärlek. Jag: -Men tänk om jag är undantaget som bekräftar regeln? Bror: Deet säger också alla.

Han är en klok parvel den där, han har säkert fått det från syrran. *självgott leende*

Hur ska någon vara perfekt nog för att vara my prince charming?

Hur kan något som kändes så spännande och lättsamt igår, ja faktiskt enda fram tills för (kollar på klockan) tre och en halv timme sedan nu kännas som en STOR FET ÅNGEST attack? Why???

Det är nu jag ska föreställa mig att jag sitter i en bil på motorvägen och min enda uppgift är att sitta kvar i bilen (inte slänga mig ut) och köra rakt fram. Alla skyltar jag swischar förbi på höger sida har budskap på sig, det är mina negativa tankar. Jag ska läsa dem men inte lyda det som står.

Det enda jag behöver tänka är att åka vägen fram....neeeej inte köra av...bara läsa skyltarna och parera alla ryckningar åt höger. Lätt som en plätt! Eller?

Skyltar: han är ung, han bor i Å, han känner J, H o C, han är en mammas pojke, han kan inte laga mat, han är säkert inte påhittig, han kanske är en ny T, han kommer bara lura mig, han kommer skratta åt mig, han vill inget mer än att ligga, alla andra kommer att tänka att jag har peddovarning, folk kommer snacka bakom min rygg, om det inte fungerar måste jag flytta från byggden, vad tror jag egentligen det är väl klart att han inte skulle gilla mig, jag kan inte se oss tillsammans, eftersom jag har så mycket negativa tankar så betyder det att det är FEL, lyssna på logiken...Sväng av innan det är försent och du sitter där med unge och inte kan dra dig ur, du är patetisk, billig, barnslig, inte värd att älska, du kommer ändå tröttna så småningom och såra honom då, bättre att dra sig ur redan nu. Hallå lyssna rå!!! Sväng!!! Annars gör du ditt livs misstag! Okej vill du va så dum så gör det då, men skyll inte på mig sen... Jag visste ju redan från början att det inte skulle hålla.

Puh och pust! Skit vad många neggotankar jag har i hjärnan som jag tidigare aldrig skrivit ner på detta vis. Låter som min bitterfitta Berit är rätt fedd up på kärlek. Synd att jag själv skapat henne en gång i tiden för att skydda mig själv. Numera skyddar hon mig ju inte, inte på det sättet jag skulle vilja iaf... jo på ett undvikande sätt. Och ena sidan skyddar hon mig och jag är glad att jag har henne men samtidigt förstör hon mina chanser till genuin närhet och varaktiga relationer och därigenom skyddar hon mig mot livet.

Ibland känns det inte som jag lever. Jag har pausat fast tiden inte fattat det. Åren går och jag ska ta tag i det senare. Jag vet inte hur många år som har passerat men någonstans kan jag inte längre lita på mig själv. Jag vet ju aldrig om mina tankar är skapade av bitterfittan Berit eller mig själv. Kanske var det därför jag dejtade det där psykot i våras trots att mina tankar sa NEJ NEJ NEJ!!!

Jag vet inte, jag är förvirrad just nu... minst sagt.

Tillägg

Det är svårt att släppa taget, men när man väl gjort det så tror jag att man har gjort plats för annat i sitt liv. Men det känns så bra att hålla fast vid det förflutna. Så tryggt.

Idag gjorde jag spagetti med pesto för att jag var så sjukt sugen på det :) hade i lite avokado och tomat också. Jag är yp sjuk... ont i halsen och frusen :/ det finns inget som är tråkigare än att vara sjuk.

Jag har beställt the OC säsong tre och sims2 + expansionspack: saesons: sen kan jag bli sjuk :D Helt okej! jag har plockat en massa lingon idag igen och bestämt mig för att ikväll göra rårörda lingon och lingonsylt, men något tar emot...



ibland önskar jag att jag skulle ha någon att dela mitt liv med men samtidigt kan jag inte ens föreställa mig hur den personen skulle vara, hur jag skulle stå ut och hur han skulle stå ut.

Men gud vad jag längtar efter närhet. Finns det något bättre än att ligga och kramas i total tystnad och samförståelse? Åh... vad sömnig jag blev. Ska nog ta en tupplur. Nej!! jag ska ju göra sylt...

Katten mellan hermelinerna

Ja, trots jag kom i á la duffystil tillfesten igår var det svårt att känna sig avslappnad. Började med att jag blev påhoppad av en moderat som började fråga en massa om sis-institutioner och placeringar i familjehem med undertonen av att vi gör ett dåligt jobb och att det är dyrt för samhället. Jag lyckades distrahera honom genom att accedently spilla champagne på mattan mitt i diskussionen varför medling egentligen kallas medling. (boooring)

När jag är på fest vill jag inte prata jobb. Så det så. Bordsherren och närmaste bordsdamerna var mer easygoing och när det blev dags att visa våra musikaliska talanger höjdes feststämningen ytterligare. Jag fick en leksakstrumpet + idotsäkra noter med färgkombinationer, men vad spelar det för roll för en tondöv?

Sen fick vi varsin uppgift under middagen min var: att göra konstiga ljud mitt i meningar och inte låtsas om det: stöna, klicka, pipa, harkla sig, smacka. Och jag är verkligen inte den som är den men på en middag där man inte känner en käft mer än födelsedagsbarnet och familjen känns det lite pinsamt!

Så jag måste erkänna att I was breaking the law :P

På söndagar blir jag alltid kärlekskrank. Hur kommer det sig egentligen? Kanske är det en blandning av bakfylleångest och kåthet. Jag vet inte... men jag önskar att någon var här. Det blir inte bättre av att lyssna på Leona Lewis album med smöriga kärlekslåtar.

P&K

Under piffingprocedure

Livet är underbart, men relationer är inte lätt!!! Det är dagens slutsats. Jag hatar att undanhålla saker för människor som jag tycker mycket om och respekterar. Fan, fan, fan.... men det är skulden som för mig till tystnad och rädslan för fördömande.

Jag håller iaf på att piffa till mig i Duffystil till partyt ikväll. Köpt en svart paljettklänning utan axelband, Ett gult armband i plast och ett i pärlor. Till det nyinköpta har jag på mig leggings och mina svarta pumps med gulglittrig döskalle på.





Är inte så laddad, men det kommer ändå bli kul. Var faktiskt trött imorse. Blev för mycket prince light igår. Men ibland är det inte själva cigaretten som är målet med att gå ut och röka... Jävligt dumt eftersom inget av det är bra för min hälsa.

Fruktansvärt sjukt dock att något som kan vara så genuint underbart inte är meningen att det ska vara längre än vad det tar att röka en cigarett. Och jag är jätte dålig på separationer. Verkligen!!

Ibland känns det som jag lever parallella liv. Och i mitt officiella liv så ser jag verkligen fram emot min stundande dejt. Men i mitt inofficiella liv tampas jag med att inte falla för frestelsen. Det är liksom den lätta vägen till en stunds påfyllnad av närhet och bekräftelse.

Duffy - de säger jag är lik henne oxå?!

Den officiella videon är så känslosam, men den kunde man inte kopiera till en blogg tyvärr. Ikväll har jag varit och lyssnat på en författare som heter Linda Olsson och som har skrivit två böcker. Jag köpte hennes senaste Sonett till miriam och fick den signerad. Det var inspirerarande att lyssna på henne.

Hösten kommer så fort nu. Har ni sett att löven sakta börjar inta den gula färgen. Hör ni höstvindarna vissla runt knutarna. Jag lyfte ansiktet mot himlen och kände finfördelat höstregn igår. Det doftade skog och de giftiga svamparna lyste under granar och i mossan.

Inget är så svart och vitt som vi ibland önskar att det ska vara. Det hade givitvis varit enklare ibland, men gråzoner verkar förfölja oss. Och nu börjar grådaskarnas älsklingsperiod. Kramar är det enda jag vill ha!

Och skit vad jag flummar idag. Ser fram emot imorgon kväll. Jag är fett inställd på att hänga med på gocart mm och kommer bli grymt besviken om något annat kommer i min väg.

stuff

Det finns så mycket som är löjligt. På tv finns det exceptionellt mycket som är löjligt. Typ... shit just nu kommer jag inte på någonting. Helgen var skön. Chillat med E.T. lördag och söndag. Kollade på Grease, sjöng och klappade i otakt. Precis som det ska vara. Sen spelade jag bort några timmar på Sims medan E.T. diskade, kollade på tv och pluggade. Bra vän det där XD

På fredag är det dags. Det oundvikliga. Det som jag inte tänker på, det som jag vägrar tänka på. Skrämmer skiten ur mig. Alltså inte kanske precis själva grejen men just att något kommer tas bort från mig. Att jag liksom går sönder. Det är i och för sig skönt att dem sagt att jag läker igen. Men ändå. Jag gillar inte sjukhus och jag gillar inte sjukdomar. Och nu ska jag sluta tänka på det igen. Bort bort ...pofffff BORTA.

Idag levereras min sprillans nya laptop :D Hurra!!! Äntligen en fungerande dator igen. Om ni undrar vart jag tagit vägen så har jag inte haft tillgång till internet hemifrån på ca en månad. Men jag har faktiskt inte lidit så mycket. Gjort värsta researchen inför datorköpet. :) Nu ska jag äntligen börja skriva på min bok! Hehe ja eller iaf texter.

Livet är faktiskt pretty nice just nu. (om jag glömmer bort fredag)