inget ytterligare att tillägga.

Det känns som jag på ett sätt håller på att tappa fotfästet igen och det skrämmer mig. Jag känner igen vissa tankar. Eller mönster...som att fastna i tankar igen och inte komma vidare. Känns som jag skulle må gott av ett break, men att ta ett break är liksom inte min starka sida och har aldrig varit.

Jag hatar facebook... det är så jävla ytligt. Och har jag inte sagt det typ se jag blev medlem nu?? Men ändå så känns det som man inte är med om man inte finns på facebook. Men jag får ångest av vänskapsförfrågningar som jag vill ignora men inte kan och där det inte svara är likamed att säga nej tack. Men ändå skönare på något sätt. Ett tag kan man ju låtsas om att man inte sett dem.

Men varför ska man va kompisar på en löjlig sida om man aldrig hörs i verkligheten och knappt pratar med varandra när man ses? Med vissa är det liksom inte känsligt. Men med andra är det AAAH fuck. liksom. Man kanske ska va ärlig och skicka ett mess o säga att du, jag ser faktiskt inte dg som vän. Bye!!

Jag är så jävla aggro just nu.