Ja, trots jag kom i á la duffystil tillfesten igår var det svårt att känna sig avslappnad. Började med att jag blev påhoppad av en moderat som började fråga en massa om sis-institutioner och placeringar i familjehem med undertonen av att vi gör ett dåligt jobb och att det är dyrt för samhället. Jag lyckades distrahera honom genom att accedently spilla champagne på mattan mitt i diskussionen varför medling egentligen kallas medling. (boooring)
När jag är på fest vill jag inte prata jobb. Så det så. Bordsherren och närmaste bordsdamerna var mer easygoing och när det blev dags att visa våra musikaliska talanger höjdes feststämningen ytterligare. Jag fick en leksakstrumpet + idotsäkra noter med färgkombinationer, men vad spelar det för roll för en tondöv?
Sen fick vi varsin uppgift under middagen min var: att göra konstiga ljud mitt i meningar och inte låtsas om det: stöna, klicka, pipa, harkla sig, smacka. Och jag är verkligen inte den som är den men på en middag där man inte känner en käft mer än födelsedagsbarnet och familjen känns det lite pinsamt!
Så jag måste erkänna att I was breaking the law :P
På söndagar blir jag alltid kärlekskrank. Hur kommer det sig egentligen? Kanske är det en blandning av bakfylleångest och kåthet. Jag vet inte... men jag önskar att någon var här. Det blir inte bättre av att lyssna på Leona Lewis album med smöriga kärlekslåtar.
P&K
söndag, september 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar