Checka in mina nya dojjor!! Tänkte att någon kanske skulle upptäcka mina fantastiskt spänstiga ben på Karibienkryssningen och erbjuda mig en benmodellkarriär! Det vore ju kanoners. Julbord idag igen, min stackars mage storknar... God jävla jul... Nej nu ska jag inte vara sån!
Livet är rätt härligt. Förutom när man har pms. :)
Kommer inte på något mer att säga. Magin är slut, (fast jag vill inte tro på det)Det är iaf slut på allt det ytliga. Nu ska jag hitta tillbaka till mig själv, sluta glida o bli målmedveten.
Och om jag ska vara självkritisk så älskar jag väldigt innerligt, men ibland kanske lite ytligt. Jag är optimistisk och levnadsglad och kysser väldigt ofta för att det är roligt. Men just nu präglas mina kärleksrelationer till det motsatta könet av en viss glättighet. Det går inte att köra med det där *s_ _ _ _ S _ _ _ _ _* hur länge som helst. Usch respect man respect!!
Men jag blir inte kär. Jag faller inte innerligt. Jag får inga djupare känslor överhuvudtaget. Det är mer än jakt som ger en viss tillfredsställelse och ibland en stor dos ångest. Och samtidigt vill jag innerligt...nej kanske inte så pass... men någonstans vill jag hitta en karl som jag kan göra allt som jag vill göra tillsammans med. Och sedan kan vi tillsammans gå vidare...till nästa steg, när vi uttömt det fria liv vi lever nu.
Men det kanske är önsketänk. Jag kanske borde rikta in mig på att hänga med människor på vänskapsnivå (både tjejer o killar) som kan fylla dosen av äventyrslystenhet, kärlek och upplevelser istället för att jaga en dröm som för tillfället inte verkar finnas.
Trots alla tankar Ghana väckte kan jag tänka att det nog inte är så lätt (om man inte e kräfta) att leva så, eftersom vårt samhälle är annorlunda och på en del sätt mer komplicerat även om det på andra sätt är mer enkelt.
Och egentligen är vi egentligen (sorry för upprepningen) gjorda för att leva ett så långt liv som folk gör idag? Är det meningen att vi ska uppleva så mycket, ha så mycket, sträva efter så mycket? Utveckling....men någonstans måste det väl ta stopp, någonstans måste linjen vara skör mellan utveckling och kris eftersom dessa två begrepp verkar vara så ihopkopplade på något sätt.
Och vad gör det med människan som står mitt i mellan alla ytliga/ upplevelse/ materiella valmöjligheter och de basala behoven. Det känns som det ibland kan upplevas som tråkigt, skamligt och fult att leva efter de gamla idealen att välja de basala behoven och vara nöjd... nöja sig. Även jag har ibland tyckt det varit fult.
Vi är en produkt av våra föräldrar, en produkt av vårat samhälle, men även en sketen liten människa i rymden, gjord av kött o blod som härstammar från aporna. Jag tycker det sätter perspektiv på saker.
Kan en människa sörja det som inte finns? Kan man sörja någon som varken har levat eller dött? Jag har längtat och väntat på ett barn som aldrig kom, som på någon som verkligen funnits och nu är försvunnen och det gör ont. Min kropp sörjer att den inte har tagits i bruk. Jag sörjer det som inte blev. Denna längtan och saknad är fysisk och psykisk, den slår ut allt annat och hotar att göra mig galen.
Bädda ett bo åt oss, vill jag säga till henne. Så släck nu lampan och dra ner rullgardinen, berätta varsamt för mig om kärleken ty jag är den som intet vet. Häng kläderna på tork och fånga upp mina tårar i ditt hår, låt dem torka där. Lås ytterdörren och berätta inte för någon, inte ännu, att jag är här. Håll mig stilla när jag fryser, hårt när jag ryser. Glöm mig inte när du går upp, låt mig inte gå ensam ut på gatorna. Bara lev här med mig, bredvid mig, se mig och bär mig och jag älskar dig, Alice.
Min egen? Ingen ska behöva vänta och längta efter någon, annat än under bestämd tid. Man får inte själa människors liv så. Det är ett brott som man kan stå åtalad för långt senare, att man tog någons liv och styckade det i små omätbara bitar av leda och avvaktan. I väntan på det verkliga livets början. Och ändå fortsätter jag själv. Väntar på Lucy, Väntar på Claire. Väntar inte längre på Alice, men längtar ändå hela tiden. Tröstlös väntan. Ohörda skrik.
Kärleken till Jens och Stina har hållit mig kvar vid marken, skulle jag vilja säga. De är mina livlinor, utan dem blir jag anonym och utan band, viktlös, oälskad. Jag säger inte att man inte kan leva så, bara att jag inte kan det. Jag minns de bekymrade servitörerna i Tanzania: - Finns där ingen som behöver dig? - Jag är oberoende, sa jag med emfas. - Så sorgligt, men du kan bo hos oss? Vi kan behöva två händer till. Utan andra människor överlever vi inte, det var det han menade. Utan mötet med andra, ingen människa.
Jag kom precis på en bok som jag har i min bokhylla som jag verkligen vill läsa om och som jag verkligen kan rekomendera till de som gillade ovanstående utdrag!
Fan vad jag längtar efter lite löööv just nu! Det är min blogg o jag får gnälla...o nu gnäller jag :( Jag har sån sjuk rastlöshet i kroppen just nu. O jag vill kramas.
Det är ju så att man blir sugen... på choklad i alla dess former. :) Jag vet inte vad det är, men just nu är jag sjukt sugen på choklad o ingen 70% tjafs som jag har hemma utan...belgisk krämig, fet och onyttig choklad. Mm mm... Tur att jag inte har någon hemma och tur att jag redan borstat tänderna.
Imorgon bär det iväg på kurs två dagar. Ska bli sköjj! För mig blir det ju sista ggr. Lite sorgsligt är det, men rätt skönt oxå. Nästa utbildning tar vid nämligen. Medling! Det ska bli spännande!
Mer finns väl inte att skriva eg... förutom att vasaloppspappren kommit hem! Aaah I N G EN Å T E R V Ä N D O. Det finns en person som satt 100 spänn på att vi inte står på mållinjen. Och egentligen vill jag påpeka stort att jag inte bara kommer att åka för att motbevisa denna person. Anneli du får inte banga nu!!!!!
No words... the shoes were speaking to me... touch me, taste me, pay for me...gick inte att stå emot. Sedan var det femtio spänn kvar som jag fikade upp med min kusin Alex. Ibland rinner pengarna iväg. Men ibland är det värt det.
Så ingen utgång ikväll, men det gör inget för jag känner mig ändå inte på. Har sovit dåligt o känner mig seeeg. Skulle vilja ha någon här som skulle kunna värma mig nu. Äckligt kallt här inne.
Nej det blir nog en film ikväll i soffan med en filt som sällis :) Sen blir de träning imorgon. yeay! Hoppas på att min boxarkompis e frisk tills på måndag... annars tror jag att jag kommer våga gå dit ensam o boxas med en okänd eller den stenhårda instruktören Magnus. :) scary...
Att bli ihop ÄR INTE samma sak som att säga ja i kyrkan till varandra. Människor idag är så rädda för att binda sig. De blir skitskraja vid minsta tillstymmelse av meningar som innehåller: falla, framtid, tycka om.... Varför? är vi en sådan sårad generation som bara mött besvikelse? Tragiskt i så fall... Kan man inte se det som att bli ihop är en lightversion av att va tillsammans som är en lightprodukt av att kila stadigt som är förstadiet till förlovning som i sin tur är första steget i att dela ett liv tillsammans. Om alla såg det på det viset så kanske man inte skulle få stora skälvan när man dejtar o det känns sjukt bra men man är skraj för vad det innebär att bli ihop. Jag vet inte... jag bara filosoferar. Trodde faktiskt inte att det skulle vara så komplicerat när man blev vuxen. Svårt att hitta någon som faktiskt inte är skitscared redan innan man kommit till dejtstadiet.
Se det för vad det är! Två människor som gillar varandra och som vill umgås. PUNKT. Det är att va ihop.
J.R. berättade igår att hon hade ont i lungorna eller rättare sagt runt dem och innanför revbenen från vår brutala box träning i måndags. Men det gjorde bara ont då hon hostade eller skrattade. Jag hade inte känt av den träningsvärken och reflekterade inte över det, förrän jag senare satte mig i bilen och kom på att jag faktiskt inte har skrattat idag.
På mötet pratade vi om att olika ämnen som frigörs i kroppen och att skrattet frigör ett viktigt ämne för att man ska må bra och för att viktnedgången skall fungera. [inte för att jag planerar att gå ner mer i vikt men att må bra planerar jag] Och jag tänkte på att det är fan viktigt att skratta. Vi fick lyssna på ett band där någon skrattar helt hysteriskt och det slutade med att jag oxå gjorde det. Det är himla avkopplande och lugnande att skratta samtidigt som man skapar en gemenskap med de andra som man skrattar med.
Något annat som man mår bra av är beröring i form av kramar, massage och sex. Inte bortskämd med det då man är singel o bor ensam. Men var 6:e vecka går jag på massage. Det som är bra att jag o kollegorna börjat kramas på jobbet då det tydligen är konstaterat att man behöver 16 kramar per dag för att må bra. :) Du o jag I-L!!
Jag ska komma igång med traditionen att läsa på tjuvlyssnat.se igen varje morgon när jag kommer till jobbet. För man får energi av att skratta. Och jag börjar från och med idag att köra avslappningen igen för jag måste få igång sömnen igen. Senaste fyra nätterna har ja sovit jätte oroligt och vaknat vid halv fem. Idag gick jag upp, ingen idé att ligga o fundera på allt jag "måste" göra för att somna en halvtimme innan jag måste upp och då va dödstrött.
Imorse har jag diskat, gjort avslappningsövning, kokat ägg till mellanmål, ätit ett ägg o druckit grönt te [ska äta frulle kl 08:00 på solbacka - hotellfrukost, fortsatt fylla i visumansökningarna...sjukt svår engelska. Känner mig rätt nöjd. Ikväll ska jag åka till intersport o kolla träningsskor o handla på Willys sen ska jag o J.R. på Afrodans. Först ska jag dock lära mig mer om Motiverande samtal - MI.
En låt ni bör kolla upp: Marit Bergman - I will always be your soldier. Jag tillägnar den åt alla mina vänner. *hjärta*
Det är aldrig så lätt som man tror och någonstans så kanske det inte heller är meningen att det skall vara lätt. Ibland sitter man fast i dilemman och grubblerier och vad sjutton skall man göra åt saken. Inte är det någon som vet heller. Faen Hanna, det hjälper föga att lyssna på Håkan, förutom att man får en skön känsla i kroppen som är en blandning av längtan, nostalgi och minnen. Fast lite lycklig blir man ju förstås, för livet är så sjukt mycket roligare nu än vad det var då. Även om det kanske var lite mer magiskt då. Iaf magiskt på ett annat sätt.
Tankar från en mygga i rymden som nu säger godnatt!
Varför är detta land så fucking jävla avlångt? När det är skyltat som ovan så tror man att himmelriket ligger runt hörnet, men fat chans. Alltså: semester är livet och livet är underbart och underbart är gott och gott är göteborg ;P
Tillbaka från Wacken Open Air i Wacken, Tyskland, VÄRLDENS största Metal-festival, som i år var ÄNNU större, vi gissar mellan 60 och 100 000 besökare, men det är svårt att veta när man står och rockar inklämd som en sardin mellan alla laxar. (hahaha)
Vad kan man säga? Jag kan erbjuda två citat (In Flames) som samanfattar Årets Bästa Event. Tack Anneli, David o Hampus för att vi tillsammans delade detta äventyr! Så underbart!!!
"You are each and every one of you so fucking beautiful tonight, if I could I would take you all home and sleep with you!!!"
"Jesper, you don't get away with farting on stage..."
Och så tittar VI SOM VAR DÄR på ovanstående bild där In Flames sångaren slänger med sitt hår och föreställer oss hela jävla Wacken som håller upp tändare och mobiltelefoner och sjunger med, och jag och Anneli som headbangat så vi fått hår i ögonen och typ gråter och skrattar samtidigt.
In Flames var HELT klart bäst, kanske för Anneli och jag headbangade huvudet av oss själva på världens bästa sittplatser (BECKS bardisk, framför scenen) med översyn över nästan hela bandet (perfekt för kortisar) tillsammans med en typ två meter lång kändis (han skrev en autograf till någon och vi har inte en aaaaaning om vem han är hahahaha) och han killen från Flensost, eller var det Flensburg? ;D (hahahah A:du e bäst)
Anneli o jag författar om höjdpunkterna!!
Dag 1
1. Resan dit. Väldigt lång och vi ville bara fram och det spöregnade överjävligt. Hampus råkar köra 140 på 70-väg, men vi kom på det rätt fort. Anneli o jag leker hänga gubbe i bilen med temat "kinky stuff", får fram ord som "geggveck" (kärleksfullt ord för det feminina könet), "muttprutt" (ful-ljudet som blir under sex ibland) och "stupstock". Det sistnämnda finns en förklaring till men den kommer ni aaaaaaldrig att få! Hahahaha
2. Inköp av alkoholhaltiga varor och mat. Vi springer in i en affär precis vid stängningsdags (eftersom vi inte hunnit handla och vi ankom Tyskland brutalt sent) och tanterna är vänliga och väntar på oss, men en pinsam tystnad sänks när de förklarar i kassan att våra VISA-kort inte går att använda där och INGEN har kontanter. Seriöst, vad är det med Tyskland och maestrokort?! Jag försöker be om ursäkt på Holländska och Engelska men de fattar ingenting och vi skäms hela vägen i bilen och måste lämna ifrån oss all mat, sprit och vatten och hitta en mack att handla på. Där kostar en Jägermesister vansinnigt lite för övrigt. Jäger e bra för magen, det har Hanna sagt.
3. Ankomst. Det är mörkt, kallt, fuktigt och sent. Vi är griniga och trötta och i hopp om att få lite energi så ringer jag pappa för vår tältpinne är trasig och det är hans tält. Jag o Anneli vill nog båda bara gråta. Fick iaf lite kraft av pappa...tack! Som sanna hårdrockare ville vi alltså bara gråta... Men det löser sig, och grabbarna rycker in och hjälper oss få upp tältet. Vi "lagar" med hjälp av en trasig kamerakartong. (don't ask)
Dag 2
Vi går på upptäcktsfärd efter en mättande (kanske inte) kost på tomat, kokt ägg, kaffe och macka. De första banden vi ser blir lite Amorphis, Type O Negative och Therion...vi tar en paus och dricker öl i solen och röker lite ciggisar.
Plötsligt börjar Anneli må lite illa, hon blir konstigt kall i hela kroppen och förvirrad. På väg till tältet håller hon inte på att hitta hem. Läskigt! Anneli berättar: "Fan, hoppas det inte är solsting tänker jag, två sekunder senare (nej okej, en öl senare) tvingar jag med mig Frida till campingen där jag ligger och ömsom har frossa, ömsom svettas i skuggan av bilen... Frida är en sötnos och packar in mig i lite kläder och ber mig sova, något jag lyckas med, tills jag vaknar och måste kaskad-spy (hurra... inte). :P Jag är ynklig några timmar men repar mig när kvällen sänker sin svalare slöja över oss." Jag mitt smart ass tvingar Anneli att äta ägg o dricka kaffe. Hon fick iaf något att spy upp.
Vi går tillbaka till konserterna där vi kollar på Lacuna Coil, Blind Guardian och Dimmu Borgir. Jag o Anneli är överens om att Blind Guardian hade en bättre show men vi älskar sångerskan i Lacuna Coils röst. Blind Guardian var galet packad av människor och alla sjöng med. Och jag kunde mer text än vad som är normalt, kan Pernilla ha influerat sig på mig?! Det är iaf ett mysterium, men jag skrålade för fullt där iaf. Och jag som har påstått mig vara ett orutinerat Metal-fan. Sedan rockar vi till Dimmu Borgir och duckar för publikdajvare som har en tendens att ramla ner när de kommer till korta personer som jag.
Dag 3
Lördag! Och nya krafter och massa skräpmat...snyft jag saknar sallad och jogging, i ren desperation utövar jag lite armhävningar och tricepsövningar på eftermiddagen och får en massa gliringar från alla andra i min Metal-crew. Dagen passerade snabbt med en tur på Metalmarknaden där jag köpte världens snyggaste pilotglajjor och en keps. Jag köpte också en överraskning till Pernillas och Jhonnys son Isaac. *ler pillemariskt*.
Vi återvände sedan till tältet och satte på oss kvällskläderna för det blev jäkligt kallt på natten trots att det var 30 grader på dagen, och den kvällen som kom här var nog festivalens bästa kväll, om du frågar oss. Trots att vi inte kunde stå med David och Hampus (men vi fick ju bäst platser, tur i oturen).
In Flames var ju bara.... ja men innan det hade vi tränat oss på att headbanga till moon Sorrow. Vi var jäkligt bra på det och fortsatte till takterna av In Flames, vi sjöng med, vi höll i tändaren som blev så varm så vi brände våra tummar, och vi var typ euforiska! Och jag tror vi blev förlåtna av barpersonalen trots att vi satt på bardisken, eftersom vi var så söta metalbrudar :)
På väg ut ur folkmassan efter In Flames kliver jag rätt ner i ett stort äckligt lerhål och sjunker ner till knäet. Ju mer jag försöker få fäste ju mer sjunker jag och jag skriker rätt ut! Tur att Anneli var där och hjälpte mig och den okända killen som drog i mig som om jorden höll på att sluka mig... hahahah och skorna de slängde jag senare.
Efter In Flames körde vi ett anti-klimax genom att titta på delar av Haggard som spelade. Det var en upplevelse, men jag var så kissnödig och killarna gick till tältet, så runt två på natten masade vi oss därifrån med dåliga ryggar. På väg hem spelade Subway to Sally och det var ett intressant sound de hade och jag tänkte att det här bandet ska jag kolla upp när jag kommer hem.
Dag 4.
Vi snackar nästan whiplashskada, vi kan inte röra nacken i princip och erfar den mindre goda effekten av headbanging, och vi packar in tältet i bilen och kör hemåt. På väg genom byn Wacken har alla Wacken bor samlats längst gatorna och några säljer kaffe och kaka. Jag vinkar till en gammal tant som ger mig hårdrockshanden och jag känner mig skitlöjlig som vinkat ala drottningen Silvia till henne. Damn!
På vägen vill alla ha sallad för vi är så trötta på skräpmat men Mc Donalds lurar oss så istället för en mumsig kycklingsallad får vi typ gröna salladsblad med tunna skivor av morötter och bara en kyckling lagd uppe på allt. Ingen smak, ingen dressing, ingenting. Besvikna drar vi därifrån men då har vi iaf lite bukfylla.
Alla vill ändå bara hem och duscha nu, dammet i näsan färgar snoret svart. Oh just ja, Anneli lyckas börja blöda näsblod rätt rejält på vägen hem också mitt i en konversation om andra kroppsvätskor (hahaha) Anneli is the Swacken offer. ;P
Det var en sjukt trevlig resa hem och vi lekte lekar som gissa filmstjärnan. Hampus var kung, eller något....:
Vi: Är det en tjej? Hampus: Ja. Vi: Är hon blond? Hampus: Ja. vi: Är hon amerikansk? Hampus: Ja. Vi: Är det Pamela Anderson? Hampus: Ja.
Sjukt roligt äventyr och en vildare sida av mig fick utlopp när jag målade naglarna svart och headbangade och glömde allt vad symboliserar mitt liv i Stränkan. Schizofrent? Eller är det bara det att vi har outgrundligt många olika sidor av oss själva som visar sig när vi utmanar oss själva och gör saker vi normalt inte gör? Wacken Open Air : kan jag varmt rekommendera för de som vill uppleva något annat, något utöver det vanliga!
KRAAAAM
Ps. lägg märke till tanterna, tror de var en av dem jag vinkade till. Ds.
Längtar efter en trygg famn. Pirrande känslor i magen och en känsla av att tiden står stilla. Att finnas till i en bubbla, att sväva i en vi-mot-världen-känsla. Jag vill känna genuin samhörighet med någon. Ska de va så svårt....hallå känsloliv...vakna!
Jag vill ha mysiga hemmakvällar med god mat och film.
Livet är så sjukt kul. Alltså alla möten och alla magiska ögonblick... att ta vara på-inte känna bitterhet, men få stunder av nostalgi är okej, bara man uppskattar nuet och personerna som finns runt omkring just precis nu. Jag uppskattar er! högt och uppriktigt med ett barns naivitet :) och visst lät det lite pretentiöst, men det bjuder jag på :) OOOOh det är en ren sann Lars Winnerbäck kväll, men inte i en nostalgi-gråt-historia utan i en underbart-njuta av livet-historia. Och jag njuter... och jag känner en sådan tillfredsställelse med livet. Jag vill omge mig med likasinnade och smitta av mig till de som inte känner exakt likadant. Men seriöst jag behöver en karl :) och nu ska jag sluta skriva i happy happy jackowacko tempo o njuta av de följande sista tre minuterna av detta dygn den 14/7 2007 kommer aldrig mer igen. Och nej jag går inte på amfetamin, jag har bara sjukt mycket energi just nu!
Ett riktigt roligt internskämt ;)Från en sjukt trevlig och rolig fest hos E.S ordnad av E.S. och N.N. Tack tack tack... jag fick sjunga singstar, även om jag tror att sjunga är fel ord :P Vråla kanske... hahaha O kubb var sjukt trevligt o roligt. Ja det var verkligen en lyckad kväll!
Åh det känns lite mkt nu, men jag tar en dag i taget o struntar blankt i resten. :P
Glöm inte vart vi kommer ifrån när allt bara är yta, pengar, glam och nutid. Musik har alltid funnits. I våra hjärtan... vilken musik som än spelats så förenas människor genom den.
Jag kan bli så trött på idag...på hur vi lever. På vad som vi värdesätter och strävar efter. Hur ytligt allt ibland känns och hur ensam man kan känna sig trots att man har minst 20 personer runt omkring sig.
Det är så lätt att leva i sitt eget skal. Att enbart leva för sina egna drömmar och inte se till andras. Det är så lätt att man tror sig vara lycklig, tror sig leva i nuet och uppskatta det som man har. Och visst borde det vara så att man inte kommer att veta om man lyckats med det förän man ligger framför sin egen död. När ödet avgörs och filmen spelas upp innanför ögonlocken och inte förän då....inte för än då vet man om man kommer känna tillfredställelse eller bitterhet.
Det finns de som inte säger någonting och det är så jävla trist, men jag har bestämt mig för att det är deras egna tillkortakommande att inte kunna unna en vän något utan avundsjuka. Sen finns det ännu en kategori av människor som inte lägger märke till något. Och de får man väl ursäkta :)
Okej, han kanske inte är världens bästa artist, men han har en känsla i hans ibland väldigt bristfälliga texter. Så det så och den här låten sjöng jag om och om igen en period i mitt liv. Och så hittade jag den på youtube, datorn stod på från igår och jag hade inte sökt på Håkan, han bara fanns där när jag lyckades masa upp mig ur sängen vid 13:30...
...Seriöst nu talar jag med mig själv... att decka på ett golv som en fjortis...herregud, tur att alla vännerna nästan hade gått hem =) Och tack för atttvå fanns kvar som hjälpte mig till bingen. Usch vad illa det låter... Hahaha... Men det är väl så att man måste turas om, alla kan inte vara karatepackade på samma kväll liksom.
Ooooh vetni? jag har nästan gått ner till mitt mål nu, det är bara ett kilo kvar nu. Och om min motivation håller i sig så tror jag faktiskt att jag kommer att kunna hålla min nya vikt. Och jag tror jag kommer lyckas! Bra där när vi ska åka halvvasan o allt, så man slipper bära runt på extra kött :P
Det var iaf en sjuuuuukt trevlig midsommarkväll igår! Tack tack till alla som var här. Det var precis så som midsommar är liksom. mysigt, grilla, dåligt väder och dans :)
Igår var jag på Mosebacke Etablissemanget och svängde till soul, rnb mm... club Yes! Sjukt trevlig och rolig kväll. Väldigt easy going, jag planerade inget. =) Ser charmen med att bo i sthlm.
För tredje ggr på kort tid har jag fått kommentaren att jag är lik Fergie i The black eyed peas. Det är väl bara att tacka o buga, hon är ju skit HOT.
Så trött...seg, sliten...kalla det vad du vill men det har varit en händelserik helg.
En epok som försvann... och en aha upplevelse av att tiden aldrig stannar, inte ens när någon dör. Jag drömde om att morfar dog inatt, men inte det scenario som han i verkligheten dog av. Jag drömde i korta sekvenser. Jag drömde om en affär där jag handlade färsk basilika, korv, bröd och något mer. Den såg engelsk ut och var gammal. Jag pratade holländska. Jag mötte Marie i trappan och hon grät. Jag pratade med mormor. (gud vad jag saknar att prata med henne)
Det är sorgligt att det var sista avsnittet, men som Nelly sjöng...All good things comes to an end. Ibland måste man påminna sig om att släppa det gamla och gå vidare. För du kommer alltid bära med dig det i minnet, det försvinner aldrig, men du kan inte leva efter det idag. Jag går runt i min lägenhet och tänker att mormor o morfar skulle va stolta om de såg hur jag hade det idag. Det är det enda som räknas, att känslan går att framkalla.
Sen måste jag ju berätta att jag, J, A o en kompis till A, bevittnade en anka som våldtog en annan anka. Jo, honan gjorde massa motstånd och flög därifrån, men han var het på henne, så till slut fick han som han ville, i parken fylld av människor. Ibland spelar ingenting någon roll.
Annars så har helgen varit bra. En fredag i Trångsund med lite vin en snus och en trevlig prick. Förkovrade mig på komiker och musik-ämnet. Igår vart det fotboll med arbets kollegan och idag Stieg Larsson i solstolen. (boken alltså) Efter att jag dammsugit. Trivs i lägenheten. =)
En vecka med mitt nya lättare liv och det går faktiskt bra och ja jag känner skillnad på låren och magen. Folk runt omkring säger också att det syns i kroppsform och ansikte! Det är kul att höra! Jag har så sjuka föreställningar om mig själv, men de ska jag också jobba med. Och erkänna för mig själv att jag har.
Annars leker väl livet just nu. Singel och fri att göra som jag vill. Har upptäckt en helt ny musik genre tack vare AFB! En sjukt bra låt som man blir värsta glad o pirrig av, Jag får impuls att ställa sig upp i rummet o fuldansa!
Jag har äntligen kommit hem till mitt lilla råtthål... håller på att sortera in papper, slänga skit, plugga och känna efter vad jag vill göra ikväll allt ovanstående samtidigt... och det går sådär. :)
Har tagit upp jorden ur källaren...frågan e om det kommer sluta med att jag bär ner den igen. det är mycket roligare att pyssla när man har sällskap. Behöver plantera om några växter för att de skall överleva.
Sen funderar jag på om jag verkligen måste ta itu med det...says who liksom. om jag inte orkar så borde jag inte behöva, men då ska jag heller inte känna panik för att det inte blir gjort...
Haha usch, ingen bra dag idag tror jag...tänker för mycket. skulle behöva en god vän, en flarra rött vin, några rebelliska cigg, skön musik och filosofera om livet. Men är inte på topp, har nån slags feber tror jag. så eg borde jag gå och hyra tre filmer och bädda ner mig i soffan med soya glass. men det är heller ingen höjdare att göra ensam. så...
...jag sitter här och gör allt och ingenting på en och samma gång och tiden går och jag undrar vad som händer :) inte särskilt nöjd med ngt jag åstadkommit idag.
Jag tror det är en lyssna på winnerbäck dag. :)
------------------------
Har spenderat de senaste dagarna med familjen. Utan att veta varför så känner jag mig utanför. Det kan mycket väl vara så att jag distansierar mig själv. Men det gör ont. Passade på att kolla i gamla fotoalbum. Äcklig känsla att titta på kort som är 15 år gamla. Och det gjorde ont när jag insåg hur länge sedan det var jag hörde mormor och morfars röster. De håller på att försvinna ur mitt minne. Snart är de bara människor som en gång levde och nu inte längre gör det. Egentligen är de så mycket mer. Sorg och saknad över de som inte längre finns försvinner aldrig helt.
Helgen inleddes på fredagkvällen med en golfrunda med mor, far och Ann. Det var en helt fantastisk runda för min del! Lördagen fortsatte även den med golf efter frukost. En runda, 18 hål inte lika fantastisk som gårdagens men tillräckligt bra för att klara GRÖNT KORT! Jag kunde ha kysst karlns fötter... men lät bli :P Underbart...hoppade upp och ner med ett brett leende på läpparna. Jag har klarat skiten!!! Och snart har jag även ett medlemsskap. Woho...nu är målet att ta mig ner till hcp 36. :) men det grejar jag säkert under sommaren.
Lördagkvällen - söndageftermiddagen hade jag herrbesök. Väääldigt trevligt. Det hann avverkas middag, promenad, film, 18 hål minigolf (putträning), glass o sorbetätning och mycket mycket mer :D -- Ikväll har jag varit på pilates o sen blev jag bjuden på middag hos mor o far.
Känner mig som en ny människa. (dels tackvare med ovärdeliga hejarklack A.O. *puss*)
Jag struntar i om någon tycker jag klagar i onödan.
Mitt liv är så sjukt tråkigt just nu. Jag har ingen energi alls, vissa korta stunder kan jag känna mig som vanligt (sprudlande energirik o lugn i mig själv), men det är så tråkigt att komma hem och det är tråkigt på jobbet. Jag tvingar mig iväg och tränar, går ut och går fast jag inte har någon lust.
Varför? För att jag vet att jag mår bra av det, för att jag vet att det är roligt när jag kommer dit. Men jag har ingen lust. Jag drar inte för gardinerna på kvällarna för att himlen kanske motiverar mig att stiga upp, annars gör pliktkänslan det. Jag har inte lust att prata om mig själv och när jag måste är jag gråtfärdig hela tiden. Och jag har verkligen ingen lust, energi eller ork att vara kreativ.
Och jag tror inte att det enbart handlar om G. För när jag tänker efter så är det nog första gången sedan jag separerade trån T. som jag är ensam på riktigt... alltså att jag inte har någon att fundera på eller fantisera om. G. symboliserar nog bara den lyckan jag kände för två månader sedan. Som jag vill tillbaka till. Och allt som påminner om honom påminner om det som idag fattas mig.
Jag såg honom spela fotboll på avstånd idag. Han åkte förbi mig utan att stanna. Jag tutade och åkte min väg. Jag måste inse faktum men först ska jag gråta tårar
I am the primadonna in my life, so why am I acting like the best friend?
Tyckte ni att det lät som en kliché? Mm det är en filmreplik i The Holliday, en underbar må bra film. Jag hade en riktigt chitty dag till en början idag. Jag var verkligen inte i nuet, men jag kunde heller inte lista ut var jag var någonstans om jag inte var i nuet... =) jag tvivlade på mig själv, mitt jobb, mitt liv....jaah typ allt. Det kändes som om allt gick åt pipan och fuck det var depressing. Runt 15:30 tog jag en kaffe, jag satt ner och jag såg vardagslivet som gift framför mig och precis just då...insåg jag att tacka faen för att man inte är gift! Jo det är sant, fast det var en efterkonstruktion, alltså inget som jag kom på då, just i den stunden.
Jag tog mig igenom det mötet som jag trodde skulle bli ett helvete, vilket faktiskt blev bra! Och jag var fokuserad, jag var där...
Och förresten. Fuck it! Vill han inte ha mig, his loss! Då är jag helt enkelt för bra för honom. Jag börjar kunna känna ilska. Det är positivt. Det är ett tecken på att jag håller på att gå vidare. Men det kommer komma återfall, jag vet det. Senast i helgen grät jag som ett barn och jag kan inte sova utan att jag kramar mitt stackars Lamm. (a.k.a. Thee Lamb: favvo djuret då jag var 1-5 år, nytvättat dock) Okej, det där kanske ni inte behövde veta, men det skiter jag i.
Jag har ett fuckin' fab liv: jag går o tränar två-tre ggr i veckan. Jag har inte bitit på naglarna sedan nyår (de är sexy o fina). Jag har en underbar lyxigt stor lägenhet. Jag har en underbar familj och goda vänner. Jag har ett jobb jag vill ha och trivs med. jag lagar god och nyttig mat de allra flesta kvällarna i veckan och jag har ett socialt liv. Jag är ta mej fan lycklig och det var jag också innan G kom o krossade mitt hjärta. Så YoU'rE loss MisteR!! (med risk för återfall i hjärtskärande gråt)
Vissa saker går att förändra, frissera De går att lappa ihop, kanske byta ut någon del Det går att byta bakgrund eller stil
Men...
Ibland spelar dessa små ändringar ingen roll som när jag vet att du tänker på mig när du säger att jag har vackra ögon eller när du ger mig en puss och en kram
För du raserar hela mitt försvar all förnekelse och all dubbel vilja att gå vidare men samtidigt helst inte
Ett hjärta kan läka, ett minne kan försvinna en kyss kan sluta förnimmas Men en vetskap eller kalla det ovetskap fortsätter att förbrylla
Orkade inte se ett misslyckande varje gång jag öppnade min blogg. Och egentligen tror jag itne på det jag skrev... inte att det påverkade honom. Men det påverkade mig, för jag föll verkligen hårt och pladdask.Och jag trodde inte att han skulle avsluta det innan vi ens hade upplevt dess potential. Fear. Rädsla. Det är nog det som det handlar om. Något som finns på insidan, något som inte går att påverka. Det är BARA (som att det är det lättaste i världen) att gå vidare. Jag går och går.... :)
Jag kom till Amsterdam. Det var fantastiskt där! En heeel helg med L.O. på holländskt vis. Otroligt vacker stad, kommer kanske några bilder...har dem fortf i mobilen. Det kommer säkert en mer utförlig beskrivning av vad vi sysslade med där borta oxå. :)
Nu ska jag rusa till jobbet, sen, trött och omotiverad. :( Vaknar väl framåt lunch. Farligt att läsa bra böcker.
Jag gjorde alla fel man kan göra i dejtingträsket. Fy fan vilken vidrig självinsikt! Aaaah jag dör, jag sumpade det! Och varför? På grund av min egen osäkerhet. Och min sjukt stora förälskelse och mundiarré! Bläääh! Jag måste få beklaga mig lite på min egen blogg och skriver jag om det kanske jag lär mig till nästa gång....usch jag hatar att spela spel, men det kanske är det som krävs för att behålla en kille.
Felen jag gjorde var ju inte avsiktliga! Om jag hade märkt det då, hade jag kanske kunnat hejda mig...faen vad jag skäms. Men ett viktigt M E N här är, hade han inte tolkat in det han funderade på i mina ord och hade han inte varit rädd så hade han kanske förstått att det inte var så allvarliga ord jag sa! men nu blev allt väldigt läskigt! Aaaaah jag är ett skrämmande dejtingmonster.
Aaaaaah jag är ett dejtingmonster med mundiarré jag är som bridget Jones och jag kommer bli en ful bitterfitta som kommer sitta ensam i en längenhet och plantera frenetiskt istället för att ta tag i sitt liv. Jag kommer bli en sån med noll självinsikt som skyller på tillfälligheterna! *buhu*
Och varför??? För att jag jag paradoxalt nog inte har tillräckligt med självinsikt för att fatta att jag duger som jag... att jag är värd något bra... att jag inte behöver vara osäker. Om jag bara hade kunnat ta det lite coolt. Så hade han kanske ändå dumpat mig...jag vet. Men om jag kunde lita lite mer på honom att han skulle göra det som kändes rätt för honom, vänta ut honom... så kanske jag inte hade pushat honom över gränsen.
Jag sumpade det - men faktum kvarstår han var inte redo. Och så skyller jag ifrån mig igen. Svårt det där...men det är ju inte så jävla svart eller vitt. När ska jag börja leva istället för att bojja fast mig själv i gamla sketna mönster som suger biff!
Usch. Och starting now: Jag accepterar att jag misslyckades men jag dömer inte mig själv för det. Jag gjorde det jag kunde göra, men jag har oxå lärt mig ngt om mig själv. Så i framtiden kan jag göra annorlunda! Jag sumpade detta. Men det blir faen inte bättre av att skämmas för det.
Lite uppmuntrande ord kanske jag får men faktum kvarstår att jag fick en feeeet realitycheck nyss pga söndagsfilmen på fyran. Som egentligen är en komedi..med svart humor för min del. Ok jag gjorde inget fotoalbum på oss och visade upp och jag tog inte hem någon låda till honom med nallar och jag grät inte för att han serverade kött och jag köpte ingen hund och jag kallade inte oss för familj och jag köpte ingen blomma som han skulle förvalta som en symbol för vårt förhållande. Jag inkräktade inte heller på kompiskvällarna. Eller grät eller var gnällig.
Men jag gick för fort fram. Jag gjorde upp bilder om framtiden. Och kanske delade jag någon med honom. Men inge villa volvo o vovve. men typ semester kanske och upplevelser. Och kanske kommenterade jag att han borde köpa nya kallingar och kanske sa jag någon gång att jag typ nästan älskade honom, men jag menade det inte så. Samliv [försöker vara präktig] kan göra en galen. Och kanske sa jag att jag skulle kunna bli beroende av detta... men det var som en komplimang till sjukt bra samliv :P
Och visst kan det vara sådant man säger i förbifarten när man är sjukt förälskad och visst vet man om man varit kär tidigare att det mesta bara är ord inget att bli orolig för. Men nu visste han inte det, för han var inte redo... och han kanske inte hade varit redo om jag hoppat över monsterfasonerna heller... jag kommer aldrig att få veta. Men till nästa gång skall jag vara mer cool och ingen needy girlygirl.
Snabba kast, det som man i början föll för är det som sedan rubbar balansen. Man träffar någon och man känner att han kanske är han med stort H. Han är romantisk, omtänksam och skiljer sig från tidigare karlar. Det känns som om man aldrig känt så här tidigare. Men en dag förändras allt. Man slutar prata. Man tänker på varsitt håll och man tolkar saker och ting till det oändliga. Plötsligt finns inget av det magiska kvar. Bara osäkerheten som skär i hjärtat.
Jag har inte givit upp, men jag måste medge att det ser mörkt ut.
Wow. Vi skämtade innan konserten att om det skulle va lite folk där så skulle G.L. vara ljuskillen och jag hans tjej som hängde med honom på jobbet ;-). Lame...jag vet. Vi behövde dock inte den ursäkten! Det var typ fullsatt på Hovet och det var sjukt bra drag! Vi hade ståplatser och stod tokbra till, G.L. fick riktigt schyssta bilder på tjejen!
Innan det åkte jag och G.L. ut till djurgården och promenerade ytterst kort tid eftersom det var sjukt kallt. Sen fikade vi faktiskt ute och jag måste medge att det var liiite kallt. Fy vad vi smällde i oss... mådde illa sen i två timmar :). PMS är farligt. Nu kräks jag nästan när jag tänker på det. Sen tog vi en roadtrip ut till Lidingö och kollade på de rika aporna i bur... G.L. bygger hus åt en välbetald vice vd där ute på ett välkänt telefoniföretag.
Vid fyra träffade vi vårt lunch/middags sällskap och käkade på en thajkrog. det var trevligt! Mycket skratt och galna historier och sjukt låg humor, som det brukar vara med andra ord. G.L. verkade inte bli avskräckt. Nu har han träffat den galnaste delen av släkten... halva fam Jakobsson.
Sen kryssade vi fram till söder och Hovet och gick på en sjukt bra konsert! Hon kan sin thang! Underbart! Sweet! *weeeh*
Underbar helg
Men nu känns det konstigt i halsen och jag rosslade till och det kom upp blod... är det normalt? Ställer frågan till samboparet som vart sjuka sjukt länge nu...nått ni haft? Har vaknat med ont i halsen, men det har inte stört mig under dagen.
Hoppas ni stackars tragiskt få läsare av denna blogg får en skön vecka! Själv ska jag på kurs två dagar. Sweeeet...övernattning och gratis mat. =) [hoppas bara på att de serverar normal fågel...de verkar ha fågeldagar på tisdagar när vi är där, tidigare fått ungtupp och ankbröst...what's the deal liksom?! Go vegetarian kanske...]
För jag har hittat kärleksbrev från dig (du som aldrig skrev) Dina förklaringar och önskemål (vi som aldrig pratade) Och det väcktes en förnimmelse av kärlek inom mig (jag som aldrig var kär) Jag har skyllt så mycket på dig men egentligen var mycket av det jag kände mitt bekymmer och jag borde ha lyssnat på mitt hjärta mycket tidigare än vad jag gjorde. Jag borde ha släppt dig, det var faktiskt inte rätt mot dig att hålla dig kvar i ett förhållande utan framtid. Och nu hittade jag två dikter som jag skrev, men jag kommer bara pubicera en. Och jag vill be dig om ursäkt. Jag hoppas att ditt hjärta har läkt nu och att du är lycklig. För det är jag. OBS! Det som står i paranteserna är så mycket bullsh*t.
You are fading away I feel the vibrations of your steps You used to breathe in my face But no longer I feel a distance that before didn't excist You are fading away 'm losing grip of your hand I should let you go But I can't I wont
Det är en sorg att bli besviken. Besviken på omtändigheterna, på mig själv, på dig och att det inte blev som vi ville att det skulle bli. Men vi hade bra stunder, faktiskt flera bra år. Det får jag inte glömma.
Idag var jag jätte modig! Föreläsde för en skolklass om mitt yrke! Juag var jukt nervös, men det gick jätte bra för mig och min kollega. Eleverna ställde många frågor och även generella och kritiska. Det var en jättebra erfarenhet. Vi hade värsta eurofi-känslan efteråt. Vi var fruktansvärt nervösa innan :)
Aaah skönt med helg, det var en positiv dag idag jämfört med igår, nu kan jag ta helg med gott samvete och nu är det BARA tre dagar kvar tills G.L. kommer hem. Det har faktiskt inte gått fort som alla sagt att det skall göra, det känns som aslänge. Så det så! Hade ju önskat att tiden bara flugit iväg.
Imorgon e det fest hos Eda och Simåne ;-) Det ska bli superkul! Ikväll blir det film och popcorn! All by my self. Ha en trevlig kväll allihopa! och Helg! och snart måste jag sluta använda utropstecken! men inte ännu, för jag är så GLAD just nu! Hejdå!
Kvällens låt eftersom den rimmar bra med att njuta av livet i just detta ögonblick. För jag har bestämt mig för att njuta av hur mitt liv ser ut i detta ögonblick. Jag vet inte hur det blir framöver men jag vet hur det varit tidigare. Jag har min historia men inte min framtid. Jag har många önskningar om vad jag vill göra framöver. Men jag har också farhågor, stora och mörka. Det är då, NU och sen. Och Idag är då imorgon. Framtiden är snart här eftersom det går fort, så varför inte bara chilla o leva medan nu är nu? Lite pretto-talk som Anneli säger. :)
Jag måste bara påpeka att Thailand är aktuellt överallt just nu. Inte bara som en längtan i mitt hjärta. Till och med Rocky är i Thailand med sin kompis i dagens dn.
Igår hade jag en helt störd duktighetsdag. Började med att jag vaknade tidigare än vad jag hade tänkt och gick upp och började tvätta tidigare än vad jag tänkt. Sen började helt spontant damma av fönsterbläcken och plötsligt - seriöst jag vet inte hur det gick till men då var alla mattorna på balkongen och dammsugarn hade smugit ut själv ur garderoben. Den såg så snäll och inbjudande ut "suuug med miiiig, suuug" (eeeh typ ni fattar. dock itne så kinky som du föreställde dig! Got ya!), så jag kunde ju inte stå emot. En halvtimme senare...dammfritt. Sorterade även en del papper och kläder... men jag måste erkänna att det är en del kvar.
Sen när jag ätit o var helt darrig så kom jag på en briljant idé! Iväg till träningslokalen o kör lite styrka innan de stänger sen kan du unna dig att åka ner på stan o sola solarium... "kom igen! kom igen!" Sagt o gjort. På väg hem handlade jag o sedan bjöd jag J.P. och E.T. på middag. E.T. stannade kvar och vi gick och hyrde BRICK och ovanstående film. BRICK var sick o tråkig, men rätt snyggt filmad, fast lite för snyggt eftersom storyn inte höll. E.T. somnade som vanligt. :P
Imorse gick jag upp 10:00 och strosade runt lite, minns inte vad jag gjorde, jo diskade undan efter gårdagen. Sedan ställde jag mig och gjorde pannkakor, bäddade ner mig i soffan och kollade på Final Fantasy VII...så bra! Nu stundar enbart mat, läxläsning, träning och humorprogram.
Ojoj nu luktar min dator misstänkt mycket bränt stearin...skumt. om ni hör en knall då har jag bytt ansiktsfärg. See You!
Justins nya singel MY LOVE är så bra. sitter här och är gaaalen av längtan och saknad av G.L. och det är tre veckor kvar...troo mig jag försöker vara positiv. Jag försöker hålla de dumma negativa tankarna på avstånd, men det är så svårt! När det itne ens går att snacka via telefon med varandra, det är nämligen sjukt dyrt! *buhuhuhuhuhu*
Jag kom nyss hem från en fotbehandling på 50 min + bastu och bubbelbad. Lagom lycklig o avslappnad i kroppen. Det är väl mindfullness om något!(Tack E.T.)Men vrålhungrig. Laxen ligger i ugnen o ruccolasalladen står på diskbänken o väntar. Mums!
Jag råkade stänga av mobilen...det gör jag typ aldrig, så därför har jag inte koden i huvudet. När jag väl hemma hittade koden och knappade in den frågade mobilen mig om jag ville uppdatera...tjahh? varför inte... men nu en halvtimme senare är skärmen fortfarande vit och jag vet inte vad jag ska ta mig till med min kära mobil :'(... försökt stänga av den men det funkar inte, snart måste jag väl ta ut simkortet o sånt.
Usch vad man är beroende av sin mobil. Jag fick ett sms idag från ngn Michaelä (vet inte om jag känner någon sådan) om nytt nr...skumt. Oj, nu måste jag kika till laxen. BrB.
Okej...mysteriet är löst. Det var Michaela på jobbet. Tänkte väl...Michaelä...vem kan de vara :)...
Hm, inget sms från Thailand... tråkigt...men har väl fullt upp med att ha S E M E S T E R... (inte alls avundsjuk...)
Jag förvånas över att jag har träffat någon som är så näst intill perfekt. Han säger att jag haft otur, att de alldra flesta killar är som han, men jag har svårt att tro på det. Igår fick jag en bukett rosor av honom, han tyckte jag lät nedstämnd på telefonen. Han är genuint underbar. Han förstår när jag berättar och han stöttar mig, får mig glad igen, han kan diskutera sådant som jobbiga relationer till människor runt omkring en.
Han har åkt, eller åker rättare sagt kl 22.00 ikväll och vi kommer inte ses på 4 veckor. Ofattbart vad ont det gör i hjärtat. Ofattbart vad jag ska göra med all tid som jag annars pratar med honom på, träffar honom, snusar honom i nacken...all tid som går åt att ligga på sängen och titta varandra förundrat in i ögonen, att kramas och mysa.
Aj,det gör ont. Må tiden gå fort och att han kommer hem välbehållen! Det finns nämligen någon som väntar på honom här hemma. Men jag önskar honom det bästa, en lyckad resa, underbara upplevelser och värme och skratt. Jag bär med mig bilder av dig... överallt och i allt jag gör.
Det är så svårt ibland, det är så mycket som påverkar oss. Vårt inre som tolkar in saker som kanske egentligen inte är menade som vi tror. Vi tänker negativa tankar som förstärker vår negativa bild av oss själv. (just nu skulle jag vilja sitta mot stadsmuren i visby och filosofera och lyssna på en låt om och om igen. det är a distance there is-tot) Det är nästan så att man måste kämpa förgves för att få den att blekna. Jag är ju inte dummare än att jag vet att saker inte alltid är som jag uppfattar dem och ändå...sitter så mycket skit kvar. Enda från barndomen...om att inte få känna sig förfördelad... att aldrig duga som man var. Att aldrig få höra den uppskattning som jag beövede. och ändå så mycket god vilja och kärlek och familjeskap....skam, skuld. det är läskigt vad vissa människor, vissa ord och vissa händelser tar fram hos en själv. att man kan må så jävla dåligt på grund av hur jag tolkar det som sägs, det som jag är med om...Och människor runt omkring har ingen sm helst mening i den benämmelsen att såra eller vara elaka. Vår egen osäkerhet drar ner oss, förstör för oss. (jag tänker på alla gånger jag blivit besviken... på det svek som är störst men aldrig går att uttala.) Och skitsamma egentligen för det som tidigare hänt, visst, okej det styr...omedvetet ibland, men blir vi medvetna kan vi ju hitta sätt att stå ut och hnatera de negativa känslor vi har om oss själv. Kanske någon gång i framtiden så blir jag fri från de bojor som håller mig kvar i osäkerhetens våtmark.
Idag har jag inte vaknat ensam =) Usch börjar vänja mig vid detta nu...hur ska det gå när han åker till Thailand och blir borta enda till den 10 mars? [kliar mig i huvudet] Annars har jag tvättat och varit ute och gått idag. Hämtat biljetterna till Nelly Furtado 17 mars! Sen har jag unnat mig lite nya träningskläder eftersom jag ser fuckin' fab ut och har varit duktig länge nu. Har även köpt gardinstång till sovrummet, men jag har inga gardiner än :P. Hur var det där med att spara?
Var det någon av er...två? som läser min blogg frekvent, som såg HJÄLP! igår på fyran? Nehe, inte det?! Det var iaf sjukt kul kan jag hälsa! Med i den 30 min långa programmet är Sveriges humorelit och det är så klockrent, den röda tråden är att alla karaktärerna går hos en psykolog och de ena är sjukare än den andra. Johan Rehnborgs karaktär är fan roligast. Han är som man skulle vilja vara ibland när tålamodet tar slut. Men vi icke sjuka kan ju hålla tillbaka oss... på vår egen bekostnad ibland förvisso...
Ikväll ska jag äta tacos o dricka lite vin hos min nyvunna barndomskompis J.R. Sen vart kvällen slutar får vi se :)
Att bli inspirerad av Anneli. Att le och gråta av lyckan att få en inblick i hennes liv. Att vara så där dunkadunk glad för hennes skull! Och att äntligen få inspiration till lunch... brb. :)
Lycka är att det är oändligt vackert ute och att solen värmer min kalla rygg. Nästan så att man skulle kunna tro att det är sommar. Och kroppen som kommer ihåg livekonserten med Lars Winnerbäck den 5 aug i eskilstuna. Kom ihåg mig då - live är Lycka. Längtan och Lycka.
Kärlek är lycka. Att träffa G.L. och inte veta vart det leder men njuta av nuet, njuta av det välbefinnande min kropp känner när han tar i mig. Att ligga nära någon som jag är förälskad i är lycka. Trots ovetskapen om framtiden ger jag mig själv mycket dispans för att kunna njuta av nuet. Ty vi vet inget annat än nuet och vår historia.
Att lägenheten städad och pappren sorterade. Papper från i somras. Papper som jag inte orkat bry mig om men som jag nu har kraft att ta itu med. Pensionsvalet till exempel. Vad fan är det? Är det något som jag måste göra nu...?
Lycka är att vilja ta hand om någon annan än jag själv. Eller det handlar nog om att orka. Att orka ta hand om någon annan igen. Det är en vändpunkt gott folk, jag gör mig av med gamla bördor och förnyar mig själv. Det har varit tungt länge men nu börjar jag blomma igen. Och jag ropar till mig själv välkommen tillbaka till livet!!
Idag har jag varit så trött, orkeslös och omotiverad så det är fan helt otroligt! Har fått bitrchslääpa mig själv för att jobba. Usch! Är nog en blandning mellan muskelvärk o trötthet. Men det är konstigt det där.. för har jag ingen träningsvärk så kopplar hjärnan ihop det med känslan av att känna sig tjock och även föreställningen om att jag är tjock. och nu när jag har träningsvärk så känns det som om jag är deprimerad o bara vill sova hela dagen. Det är aldrig lagom... Alltså det är så mycket som vi upplever som känsor, behov och tankar som kanske egentligen bara är hjärnansfunktioner och brister på olika ämnen...det är rätt sjukt. Idag läste jag om beroende och hjärnans funktioner. Det gör att det hela kan kännas smått hoppläst om vi inte kan styra det själva. Men samtidigt kanske det öppnar upp för medicinska behandlingar i stället. Ja, mer orkar jag inte gå in i detta...orkar knappt trycka ner tangenterna... h e j då...
Tjuvlyssnats i särklass coolaste busschaufför levererar bussfilosof
8:an mellan Vasaplan och Universitetssjukhuset, Umeå
Busschaufför ~30 med troligen, afrikanskt ursprung sitter och trummar på biljettautomaten till reggae-musik i väntan på avgångstiden när en äldre dam ~70 kliver på bussen. Dam: Går den här till sjukhuset? Chaufför (leende) : Vet inte. Dam: Eh, när avgår du då? Chaufför (ännu mera leende): Vet inte. Dam (kommer av sig, vet inte riktigt vad hon ska säga): Jaha... Chaufför: Det är lugnt, hoppa på. Allt fixar sig.
Skrev eller sa filosofen Friedrich Nietzsche och jag tror det kan stämma, för om jag blir sårad av någon som står mig nära gör det ju ondare än om någon som jag inte känner särskilt väl sårar mig. Eller i och för sig det kan göra lika ont oavsett. Men när det kommer till förlåtande delen så kanske Nitzsche menar att det inte tar lika mycket energi att förlåta en fiende som det tar att förlåta en vän. Även om man kanske är mer benägen att förlåta en vän. Men kan en förlåten fiende bli en vän? Och om en vän fuckar upp totalt kan den återigen bli en god vän. Jo, kanske...det handlar väl om att glömma. Men kanske det ändå aldrig skulle bbli på samma vis. Kanske är det som Nitzsche menar, för han säger ju inte att det är omöjligt att förlåta, han påpekar bara att det är svårt.
Hittade citatet i en glödtidning som jag snott från mitt jobb :P. Kommer ihåg på den gamla goda tiden då glöd var guld! :)
– Började året med att ta min examen efter 3,5 års studier, ja 4 om man räknar med den fristående kursen som jag läste 2002. Satt först uppklädd på sittningen med en svart blåsa för 999 kronor och en vinröd fjäderboa samt svarta kaxiga, glittriga och spetsiga sandaletter. Overkligt. Underbart. Två ord som präglade den kvällen. Sedan kom nervositeten och stoltheten när examensbeviset skulle tas emot framför en fullsatt aula. Detta var på fredagen…
– På måndagen hopade sig vuxenpoängen eftersom jag började på mitt första riktiga jobb efter utbildningen. Jag fick jobba med det jag var utbildad till. Ruskigt spännande, men samtidigt asläskigt. Hela våren präglades av jobb och stress och jag har lärt mig min kropps egna signaler. Tack och lov för det!!
– Mor o far hade hundra års kalas i samma veva som jag förändrade mitt liv. Avslutade ett förhållande efter närmare fyra år. Flyttade hem i ren desperation under sommaren, gick på knäna på jobbet fram till semestern. Bestämde mig för att söka ett annat jobb i min hemstad. Kläckte det för mig chef.
– Min och H.E:s road trip på svenska västkusten. Sol, bad, kall öl, havskräfta att dela på sen blev vi panka. :P Utgången i Gbg – mötet med R och T… passion, rädsla, besvikelse, magi. Lever fortfarande på den upplevelsen.
– Mosters årliga kräftskiva. Knäppare, galnare och roligare än alla år tidigare. *ler hemlighetsfullt*
- Flyttar in i min första riktiga egna lägenhet på 65 kvm. Det är ett slott och jag är drottningen i det. Jag har inflyttningsfest på juldagen fyra mån efter inflytt.
- Nytt jobb! 30 meter från min nya bostad!
– Stockholm streetcar fest – mässa i Gustavsberg. Bildbevis finns ;-)
- Jag har boxat ner dig från din höga häst Och nu duschar jag bort min svett, mitt blod och mina tårar Jag skall aldrig mera gråta för dig
- Åre 061230-070107 Bästa upplevelsen sedan road tripen i somras! Iparantesen blir förälskad till dansbands och schlager musik. Och JA! Jag skäms för att skriva det. För ni som känner mig vet ju att jag absolut bojkottar allt vad schlager heter. Men man ska aldrig säga aldrig. Men jag gilalr dansband bättre för det har lite mer känsla än schlager… många fina barndomsminnen har man iaf till dansbandsmusik från när man var liten och hängde vid dansbanan.
- Sen det som hände efter tolvslaget det får ni vänta på tills nästa år. Så jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och ni vet väl att det ni gör på nyårsafton speglar resten av det kommande året. Jag ramlade (klantig som jag är) och kysstes. Vad gjorde du? :P
