What you do to me

Jag har äntligen kommit hem till mitt lilla råtthål... håller på att sortera in papper, slänga skit, plugga och känna efter vad jag vill göra ikväll
allt ovanstående samtidigt... och det går sådär. :)

Har tagit upp jorden ur källaren...frågan e om det kommer sluta med att jag bär ner den igen. det är mycket roligare att pyssla när man har sällskap. Behöver plantera om några växter för att de skall överleva.

Sen funderar jag på om jag verkligen måste ta itu med det...says who liksom. om jag inte orkar så borde jag inte behöva, men då ska jag heller inte känna panik för att det inte blir gjort...

Haha usch, ingen bra dag idag tror jag...tänker för mycket. skulle behöva en god vän, en flarra rött vin, några rebelliska cigg, skön musik och filosofera om livet. Men är inte på topp, har nån slags feber tror jag. så eg borde jag gå och hyra tre filmer och bädda ner mig i soffan med soya glass. men det är heller ingen höjdare att göra ensam. så...

...jag sitter här och gör allt och ingenting på en och samma gång och tiden går och jag undrar vad som händer :) inte särskilt nöjd med ngt jag åstadkommit idag.

Jag tror det är en lyssna på winnerbäck dag. :)

------------------------

Har spenderat de senaste dagarna med familjen. Utan att veta varför så känner jag mig utanför. Det kan mycket väl vara så att jag distansierar mig själv. Men det gör ont. Passade på att kolla i gamla fotoalbum. Äcklig känsla att titta på kort som är 15 år gamla. Och det gjorde ont när jag insåg hur länge sedan det var jag hörde mormor och morfars röster. De håller på att försvinna ur mitt minne. Snart är de bara människor som en gång levde och nu inte längre gör det. Egentligen är de så mycket mer. Sorg och saknad över de som inte längre finns försvinner aldrig helt.