Wackofergie=me

Livet är så sjukt kul. Alltså alla möten och alla magiska ögonblick... att ta vara på-inte känna bitterhet, men få stunder av nostalgi är okej, bara man uppskattar nuet och personerna som finns runt omkring just precis nu. Jag uppskattar er! högt och uppriktigt med ett barns naivitet :) och visst lät det lite pretentiöst, men det bjuder jag på :) OOOOh det är en ren sann Lars Winnerbäck kväll, men inte i en nostalgi-gråt-historia utan i en underbart-njuta av livet-historia. Och jag njuter... och jag känner en sådan tillfredsställelse med livet. Jag vill omge mig med likasinnade och smitta av mig till de som inte känner exakt likadant. Men seriöst jag behöver en karl :) och nu ska jag sluta skriva i happy happy jackowacko tempo o njuta av de följande sista tre minuterna av detta dygn den 14/7 2007 kommer aldrig mer igen. Och nej jag går inte på amfetamin, jag har bara sjukt mycket energi just nu!