More than a stupid tv-show

six feet under

En epok som försvann... och en aha upplevelse av att tiden aldrig stannar, inte ens när någon dör. Jag drömde om att morfar dog inatt, men inte det scenario som han i verkligheten dog av. Jag drömde i korta sekvenser. Jag drömde om en affär där jag handlade färsk basilika, korv, bröd och något mer. Den såg engelsk ut och var gammal. Jag pratade holländska. Jag mötte Marie i trappan och hon grät. Jag pratade med mormor. (gud vad jag saknar att prata med henne)

Det är sorgligt att det var sista avsnittet, men som Nelly sjöng...All good things comes to an end. Ibland måste man påminna sig om att släppa det gamla och gå vidare. För du kommer alltid bära med dig det i minnet, det försvinner aldrig, men du kan inte leva efter det idag. Jag går runt i min lägenhet och tänker att mormor o morfar skulle va stolta om de såg hur jag hade det idag. Det är det enda som räknas, att känslan går att framkalla.

Sen måste jag ju berätta att jag, J, A o en kompis till A, bevittnade en anka som våldtog en annan anka. Jo, honan gjorde massa motstånd och flög därifrån, men han var het på henne, så till slut fick han som han ville, i parken fylld av människor. Ibland spelar ingenting någon roll.

Annars så har helgen varit bra. En fredag i Trångsund med lite vin en snus och en trevlig prick. Förkovrade mig på komiker och musik-ämnet. Igår vart det fotboll med arbets kollegan och idag Stieg Larsson i solstolen. (boken alltså) Efter att jag dammsugit. Trivs i lägenheten. =)