My lover's gone

Jag förvånas över att jag har träffat någon som är så näst intill perfekt. Han säger att jag haft otur, att de alldra flesta killar är som han, men jag har svårt att tro på det. Igår fick jag en bukett rosor av honom, han tyckte jag lät nedstämnd på telefonen. Han är genuint underbar. Han förstår när jag berättar och han stöttar mig, får mig glad igen, han kan diskutera sådant som jobbiga relationer till människor runt omkring en.

Han har åkt, eller åker rättare sagt kl 22.00 ikväll och vi kommer inte ses på 4 veckor. Ofattbart vad ont det gör i hjärtat. Ofattbart vad jag ska göra med all tid som jag annars pratar med honom på, träffar honom, snusar honom i nacken...all tid som går åt att ligga på sängen och titta varandra förundrat in i ögonen, att kramas och mysa.

Aj,det gör ont. Må tiden gå fort och att han kommer hem välbehållen! Det finns nämligen någon som väntar på honom här hemma. Men jag önskar honom det bästa, en lyckad resa, underbara upplevelser och värme och skratt. Jag bär med mig bilder av dig... överallt och i allt jag gör.