Det skulle ju inte bli så här

Dagens insikt: Livet är skört. Vissa människor verkar ha en obotlig tur att aldrig hamna i trubbel medan andra får kämpa hela livet med att inte "hamna där". Jag tror inte på någon gigantisk olycka som förföljer vissa personer men jag tror att dem som upplever det så har ett helvete eftersom de hela tiden måste vara på sin vakt och tänka innan handling. Och vem vill egentligen alltid spela det säkra spelet. Jag tror det är mänskligt att tänja på gränser och lära sig av sina misstag.

Förändringsprocesser är en spännande sak. Vad är det som får människor att förändras. Kan man så frön som ligger och gror i det undermedvetna för att sedan blomma ut och slå rot långt senare? Det är väl något som jag måste tro på och för det mesta gör jag det.

På något sätt blir allt som oviktigt när jag tänker att vi egentligen är en skock förvirrade människor som bor på denna jord som är en planet i ett oändligt universum. Vår existens är beroende av miljontals partiklar och substanser som jag inte har en aning om hur de samverkar.

Jag tänker ibland att det vore roligt om vår jord egentligen hänger från ett snöre i någons tak med en svart kuliss bakom och att vi är någon annans vrickade projekt. Som labbråttor som tror att vår verklighet är den rätta.

Men jag tror man blir galen av att tänka stort för länge. Då menar jag större än våra samhällsnormer, vår etik, moral och vårt dåliga samvete. Större än Afrikas vidder, isbergen i norr, Atlanten och större än träden i regnskogen. Tänka sig bortom all fattigdom, svält, övergrepp, olycka och orättvisor.

Jag vet inte om det bara är jag som ibland ägnar tankar åt sådana saker och jag vet inte om det bara är jag som alltid styr om tankarna för att rädslan inombords växer sig för stark. Vår idé om det goda livet är en social konstruktion, men det är det som vägleder oss när inget annat gör det.

Och för dem som glömt sin vägledning eller som inte förmådde att följa den ber jag att ni återigen hittar och agerar efter den.