Some things never happen

Känslan av att ingenting blev som det var tänkt lamslår mig. Tanken av att tiden inte räcker till och känslan av att ha fastnat i något som bara är tråkigt. Jag blir grå. Jag är grå. Det är deprimerande att vara deppig när det är varmt och så oändligt vackert utanför. Det går liksom inte ihop. Allt blir värre för alla är så glada. Och jag med, på något underligt sätt visar jag lättare den sidan. Men på bloggen ljuger jag inte, på bloggen förskönas inget.

Har ni sett mattan av vitsippor? Vill man inte bara lägga sig ner på den och drömma sig bort? Jag vill inta den med ögonen, näsan, öronen och kroppen. Jag vill bli ett med vitsipporna. Låt mig leva i skogen under de ljusgröna björkarna, låt mig vältra mig i vitsippor och jag skall aldrig mera klaga, aldrig mera yttra ett ord.

Jag är trött. Jag har en infektion i tandköttet. Jag har en kass-apparat till mage. Jag har träningsvärk eller värk i hela kroppen. Kanske det påverkar känslolivet och tankevärlden eller kanske inte. Jag är bara så trött och jag längtar efter något som inte finns, något som kan lindra ångesten, något som inte är som jag. ombytlig.