Appropå disco och svett

Kom precis hem från gymmet där jag fick mig en del förnimmelser. Ni vet spinningmusik med tung bas, gärna melodiskt och med ljus sångröst. Sådan musik som får hjärtat att dunka i takt med basen och kroppen att bli varm av allt pulserande. Det påminner om IKSU i Umeå och tiden överhuvudtaget där. En stad med möjligheter. Skit vad mycket möjligheter... ler åt minnena.



Men lilla jag gick och blev förälskad i en pojk som bodde 80 mil därifrån. Jag minns snyggingen som hjälpte att fixa till min cykel - Den gröna dbs:aren. Det var innan jag träffade pojken så jag kan inte skylla på honom att jag inte var öppen för vad livet har att ge. Det var ren skär osäkerhet och jag var helt övertygad om att han, snyggingen, absolut inte skulle tycka jag var attraktiv. Så många chanser jag missat på grund av min egen osäkerhet.

Men ändå så sprider det sig en värme i kroppen när jag tänker på vinterlandskapet där uppe, kylan som trängde in genom alla lager av kläder och tårar som blev till is på kinderna när jag cyklade hem mellan björkarna. Stjärnhimlarna där uppe var helt fantastiska. Eller förresten allt skådespel som utselade sig på himlavalvet var fashinerande. Det finns en tystand där uppe som inte finns här nere i mellansverige. En tystnad som ger männsikor möjlighet att hinna formulera sina tankar.