I'm that stupid bunny with tired batteries

[duracellkaninen syftar jag på]

Jag har skyhöga krav på mig själv. Men fattar inte att det är dessa som ställer till det förrän det är försent och så är det varje gång. Det går toppen, toppen och toppen och plötsligt går det inte alls.

Jag har alltid fått höra att jag har det men har liksom inte riktigt trott på det. För vad är lagom krav då? Det är det ingen som kan precicera. Att göra så gott man kan? Det fungerar inte eftersom jag känner att jag alltid kunde varit bättre. Nöja sig med att ibland är det som det är och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken? Ja, det fungerar när jag börjar skita i allt. Och det är ju inte riktigt meningen.

Dessa enkla textrader ur LW's låt Jag har väntat på ett regn förklarar ganska bra vad som rör sig inom pannbenet på mig. Andra har >>Heartache<< jag har brainache.

"det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost"



Oooh it's a heartache,nothing but a heartache, hits you when it's too late, hits you when you're down... lalalala