En ex-faktor

Det kändes lite konstigt i fredags. Jag glömde den lillaa detaljen att jag sprang på mitt ex i staden. Vi hade båda ställt oss under ett tak, han var ca 30 meter framför mig när jag såg honom. Instinktivt vände jag mig om, men sen fortsatte jag gå. Han stod och pratade i telefon och jag vet inte om han såg mig men plötsligt rusade (okej inte rusade men klev med stora steg) ut i gatan och försvann väldigt fort ur synhåll.

Om han såg mig - så skämdes han för sitt beteende sist. Eller så är han rädd för mig. Jodå, jag kan också vara en bitch när det behövs!

Om han inte såg mig - så visste han ju inte att jag var 30 meter bakom honom. Han kanske är en sådan som springer ut i regnet utan jacka och med mobilen i högsta hugg. Jag vet inte. Jag hann bara va tillsammans med honom i 3 månader innan han dumpade mig.

Vilken underbar tajming att träffa den karl som jag faktiskt var kär i och tillsammans med nu när jag är i detta klena kärlekstörstande tillstånd.

Reser mig upp, sträcker händerna mot taket och ropar Tack gud!