crash

Ikväll såg jag på CRASH igen. Det är en helt magnifik film. Jag är av den åsikten att vi alltid har något gemensamt trots olikt utseende, ursprung och kultur. Vi är alla människor och vi borde vara stolta över det. Rasim, fördomar och rädsla är tre saker som ofta orsakar våld och olycka.









Är det verkligen värt det?

Kyligt värre! Ståpäls hela tiden.

Jag har inte så mycket att blogga om just nu. Eller jag är inte på humör på grund av att det är kallt på mitt kontor, jag har en känsla som påminner om pms men jag tror det är en infektion, ont i halsen, obekväm i allt. Imorgon kanske det löser sig med bilen, men antagligen inte. Hittade den här videon idag på you tube och tycker att den symboliserar vad jag vill säga till en speciell person i mitt liv. Men eftersom ord inte har någon naturlig plats i tystnaden har musik det på ett annat sätt. Dessutom är det ju en mycket skön låt. Och en mysig video. Nåja. Återkommer när jag har något vettigt eller ovettigt att skriva.

psykologprat

Min kära vän A.O. har precis avslutat ett långt förhållande och tänker nu att hon ska vända sig till mig med alla frågor om singellivet. Vem annars än Miss F med total koll på singellivets alla faser och fasor. [aaaagh hur ska jag låta som en total expert när jag känner mig misslyckad även som singel]

Hur som helst plötsligt blev jag Miss F Freud [för er som känner till min egensinniga humor är väl detta inte någon stor skräll]. Ur framtida terapisession: "hmmm så du säger du e lite hängig... du behöver nog ligga med nån."

Undertecknad tycker att vännen är ovanligt cool gällande separationen och tipsar henne om att inte sticka under stolen med känslorna, det är ok att känna det man känner och tänka det man tänker. Man vet ju aldrig vad för åkomma man kan få av förnekelse... analklåda? [Typiskt Freudanalys tror ni inte?] Han är ju sådär analig av sig.

A.O. tar till like-a-glove-skämtet men drar den ett snäpp längre [skönt när någon annan tar patent på den rollen]: "de är som handen i handsken eller handen i röven." Under tiden pratar vi om en bildtolkning. A.O. gjorde en freudiansk penn-slip och ritade en människa som påminner snuskigt [haha] mycket om en penis som hon kramar tillsammans med en känguru. [Don't ask... kängurun analyserade vi inte] Appropå sex som självtröst och Freud så blev detta ett naturligt diskussionsämne. Vad betyder den här bilden, undermedveten längtan efter att krama penis?

Min stackars vän bor iaf tillfälligtsvis hos sina föräldrar och vi spånade om Miss F Freud kunde skriva ett intyg till fastighetsbolagen om att sexuell frustration var ett särskilt skäl för att gå före i bostadskön. Och A.O. kunde förstärka det hela genom över telefon säga i lite för hög och skräll ton: JAG DÖR AV SEXUELLA FRUSTRATIONER, JAG KAN INTE ENS ONANERA HEMMA!!

Vi tyckte att det borde räcka man vill ju inte överdriva.

JA jag har censurerat detta!!

Buhu, Finns det något värre än människor som snackar skit??
För mig kan det förstöra nästan vad som helst. Jag har boxats som det gällde livet ikväll och jag är fortfarande mäkta ageterad! Ååååååååååh Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah... grrrrrrrrrrrrhhhhhh.....oooooooh

Jag berättade ju om den superroliga festen i fredags. Imorse kom jag glad i hågen till jobbet efter att hemma hos mams och paps berättat om min underbara arbetsplats och människorna på den. Instormandes på mitt rum kommer min kollega M.D. vit i ansiktet och med stirrig blick. Snabbt stänger han igen dörren till korridoren och med onödig försiktighet så viskar han att E.P. sagt till vår chef att vi hånglade på festen i fredags. M.D. som hade sjuk bakfylle ångest för att han hade stora minnesluckor tittar oroligt på mig under den långa luggen. Medan jag utbrister alldeles för högt VA??

Vi har fan inte hånglat, det skulle jag komma ihåg och jag har inga minnesluckor. M.D. säger till mig att det verkar osannolikt att E.P. skulle ljuga. Men hallå! Det skiter jag fullständingt i, [den där haggan kan gå och dra något gammalt över sig] har jag lust att säga men... biter mig i tungan innan. Jag vet att jag inte hånglat med M.D. och särskilt inte efter att jag hånglat med G.A. E.P. vill verkligen låta det låta som att jag är någon jävla kontorshora.

Passande nog hade jag efter det samtalet ett möte bokat med min chef. Fan fan fan tänkte jag medan jag gick den långa korridoren fram där varje steg kändes sjukt onödigt att ta. J.K. sa att jag skulle skratta bort det och dölja ångesten. Hahaha... kul... ni känner inte mig. Inte bra på att fejka.

Hur som helst, chefen har ryggen mot mig när jag kommer och rummet ligger i dunkelt sken. Jag sväljer hårt några gånger och tycker det är bättre att ta upp det själv och säger att jag hörde att E.P. sagt att jag o M.D. hånglade i fredags. Chefen drar upp en harrang om att det är bra för henne att bli förberedd om det skulle vara så eftersom fler kan ha sett det och hon behöver försvara oss.

Hallå! STOP OCH BELÄGG! Något är allvarligt fel på E.P. för vi har inte hånglat. Jag vet inte varför hon skall ha sagt något sådant men hon kanske e avundsjuk. Jag vet inte. Jag har iaf inte hånglat med M.D. Ah vilken obehaglig känsla av att inte bli betrodd och inte kunna bevisa motsatsen utan att låta som man skyller ifrån sig som ett litet barn i sandlådan.

Det lösde sig iaf medan dagen fortlöpte och som tur var var jag inte på kontoret hela dagen. Funderade starkt på att skita i allt och byta jobb. Men när jag kom in igen på seneftermiddagen sa min chef att vi skulle dra ett streck över detta och inte låta det påverka upplevelsen av den underbart superroliga festen. Hon hade funderat och kommit fram till att M.D. och jag aldrig skulle ljug för henne.

Tyvärr är jag sämst på att släppa

och just nu känns det som taket rasar in


och jag får ingen luft.

Veckohoroskop - vecka 44

Skytten


Detta är en vecka när de mest tillfredsställande skeenden du upplever, äger rum inom dig själv, antingen när du arbetar på något i avskildhet, eller när du är tillsammans med någon som står dig väldigt nära och verkligen kan känna en stark intimitet. Har du och din partner ett ställe dit ni kan dra er och bara hänge er åt varandra är detta rätt tid att göra så. Har du andliga intressen finns också alla möjligheter att söka behärska såväl mentala som fysiska processer. I mer materiella sammanhang som pengar och yrkesliv finns möjligheter till försiktig expansion och konsolidering av det som redan finns, men du kan också lockas att lägga en slant på att tillfredsställa hemliga begär. Meningsskiljaktigheter som har dragit ut på tiden kan äntligen lösas, men mest för att motparten inte är beredd att kämpa för sin sak längre.

Göteborgsbranden 1998 och andra katastrofer

Jag var 15 år gammal. Hade precis börjat på gymnasiet och jag minns att jag kände mig stor även om jag var liten på jorden. På ett sätt är känslorna mycket mer häftiga när man är 15 år gammal. Förväntan slog ut de mesta tvivlen man hade. Festerna man blev bjuden på och de man ändå gick på var så spännande. Proceduren när man valde kläder, sminkade sig och fixade håret.

Jag minns att jag stod i kapprummet med alla andra 700 elever när vår rektor utlysde tre tysta minuter. Och någonstans var oförmågan att sätta sig in i denna tragedi det som mest upptog mig. Den var så stor att den inte gick att greppa. Nära inpå men ändå så långt bort.

Det var inte som när Estonia sjönk och jag gick i sexan. När pojken i grannklassen förlorade sin mamma. Det var nära inpå och samtidigt också det alldeles för svårt att greppa. Jag minns att den nyheten kom till mig mitt under skoldagen. Och att jag sprang hem till mamma och berättade den. Det var inte förrän jag såg skräcken i hennes ögon som jag förstod vidden av katastrofen tror jag. Jag minns de runda röda gummibåtarna som guppade i ett stormigt östersjön. Jag minns tystnaden. Ordlöst.

Och jag minns när Tsunamin sköljde in över Thailand och vi satt fast i en fjällstuga i Trysil. Vi tittade ordlöst på tv-skärmen. Svårt att greppa. orolig för vännerna som var där. Vi hoppades få se glimtar av dem från tv-skärmen och missade därför inte många tv-sändningar.

Men göteborgsbranden är så otroligt sorglig för alla inblandade.



Man frågar sig hur kunde detta hända



... men det finns inga svar

helgen

I fredags hade vi fest med jobbet. G.L. går snart i pension och det var en sjukt rolig fest och kväll. När jag nu sitter och tittar på korten så ler jag för mig själv och ibland skrattar jag rakt ut. Vi är ett härligt gäng, det är inte så konstigt att jag trivs så bra på jobbet. Vi är som en familj. Festen hade 60 och 70 tals tema och alla var utklädda :) Det är underbart med kort som verkligen visar hur spontan och rolig kvällen var. Men det är ju inga kort man kan lägga upp på en anonym blogg.

Igår var det segt. J.K. sov över och det var mysigt att bara ligga och prata skit i sängen någon timme innan vi gick upp och gjorde slut på kaffet och åt smörgåsar med peanutbutter and jam. Sen var jag ute och gick 2 timmarspromenad, dels för det fina vädrets skulle men också för att jag började känna den återkommande heartachen. Fan oxå. En del steg blev det dock! På kvällen lagade jag makaronilåda med serrano-skinka, gullök och champinioner i. Det var gott :D

The wedding date kollade jag o OA på och sen gick jag hem och chattade med J.E. tills det var läggdags.

När man har en sådan rolig kväll som i fredags blir det alltid en bakåtsmäll kvällen efter, så igår var jag bara ledsen. Idag har jag inte gjort många knop men nu ska jag på familjemiddag snart. Oj måste springa till bussen!! Bye!

no words needs to be spoken

Frustar här borta!

När man bor ensam som jag gör och tydligen varannan svensk enligt DN så kan det vara svårt att få ut jobbiga känslor. Jag har ju alltid i och för sig varit en sån som gått och samlat på mig eftersom jag har svårt att känna att jag har rätt att må dåligt. Men i och med att jag är singel har jag hittat vissa knep för att få ut aggression, frustration och ledsamhet.

1. Boxning
2. Lyssna på låtar som jag har en känslomässig anknytning till: Bonny Tyler - It's a heartache, Smokie - Living next door to Alice, Eric Clapton - Tears in heaven eller Kelly Clarkson - Because of you.
3. Ring in en vän, alt spring över till en
4. Gå två timmars promenader
5. Avled dig själv... om du har tillgång: sex

Idag har jag avverkat tre av dessa fem punkter.
och nu ska jag ta till punkt 3.

Puss

1988

Vilka minnen detta väcker. Jag blev alldeles lugn inombords när jag såg det här avsnittet. Undrar om björnes magasin finns på dvd-box. Är det töntigt att önska sig detta i 26-års present?



Dem är ju störtsköna!



Jag älskar Björne :) Och hans sportsliga förmåga ;)

I'm that stupid bunny with tired batteries

[duracellkaninen syftar jag på]

Jag har skyhöga krav på mig själv. Men fattar inte att det är dessa som ställer till det förrän det är försent och så är det varje gång. Det går toppen, toppen och toppen och plötsligt går det inte alls.

Jag har alltid fått höra att jag har det men har liksom inte riktigt trott på det. För vad är lagom krav då? Det är det ingen som kan precicera. Att göra så gott man kan? Det fungerar inte eftersom jag känner att jag alltid kunde varit bättre. Nöja sig med att ibland är det som det är och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken? Ja, det fungerar när jag börjar skita i allt. Och det är ju inte riktigt meningen.

Dessa enkla textrader ur LW's låt Jag har väntat på ett regn förklarar ganska bra vad som rör sig inom pannbenet på mig. Andra har >>Heartache<< jag har brainache.

"det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost"



Oooh it's a heartache,nothing but a heartache, hits you when it's too late, hits you when you're down... lalalala

It still feels like everything is going to blow up in my face

Men ikväll fick jag lite insikter. Tack L.O. :)

Jag har dock fortfarande nedräkning. Sex dagar kvar till eventuell salvation. Idag har det varit sjukt på jobbet. Egentligen började det redan igår. Jag har världens roligaste och intressantaste arbete men det är också väldigt tungt mellan varven.

Fast jag kan inte se mig göra något annat heller och det är med värme i hjärtat jag tänker på mitt jobb. Det är nog inte så många som känner så. Det är komplicerat men att ibland få göra skillnad är det som är tillfredsställande.

O n t i h u v u d e t

Ser fram emot fredag.

Feels like everything is about to blow up in my face

.. och vad ska jag göra. Vart jag än vänder mig om står en lögn eller en rädsla och lurar på mig. Och jag vet. Jag vet. Det är jag själv som skapat dessa. Jag känner mig instängd. Jag har ingen kontroll. Och jag är ett kontrollfreak. 7 dagar kvar till möjlig lösning. Räknar dagarna nu.

När jag inte har kontroll på saker och ting - Kan vara känslor, tankar, andra människor, mig själv, saker jag ska utföra - blir det kaos i mig. Men utanpå syns det inte mycket. Du kanske märker det på att jag springer lite småförvirrad fram och tillbaka. Och jag blir något manisk och fokuserar på en sak som lugnar ner mig, som just nu tränar jag massor. Iofs bra för hälsan. Bättre än att äta godis :D

Jag hoppas jag får tiillbaka lite kontroll snart eller att jag kanske lär mig att jag inte kommer att kunna kontrollera allt någonsin, för världen är inte skapat på det viset. Jag ropar till mig själv: Släpp! (och viskar: ...kossorna fria)

I carry your heart with me

I carry your heart with me

(i carry it in my heart)

I am never without it

(anywhere I go you go,my dear;
and whatever is done by only me
is your doing,my darling)

I fear no fate

(for you are my fate,my sweet)

I want no world

(for beautiful you are my world,my true)

and it's you whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing it's you



Here is the deepest secret nobody knows

(here is the root of the root
and the bud of the bud
and the sky of the sky
of a tree called life;
which grows higher than the soul can hope
or mind can hide)

And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart
(I carry it in my heart)

ee cummings

(Speciellt tillägnat dig ET, du är som en syster)

Melankoli

Jag hatar söndagar! Det är den värsta dagen i veckan. Det är då melankolin bara golvar mig utan förvarning. toppendag enda fram tills kl 17:30... sen dess har jag andats damm.

Jag läste på en blogg idag att min vän och fd kollega gifte sig igår. De överraskade alla som hjälpte dem att flytta med bröllop. Romantiskt :) No more lonely sundays för them.

Jag undrar om jag kommer få uppleva det någon dag. Men det är i alla fall bättre att ha lonely sundays al by my yourself istället för lonely sundays together with [some one special] a partner. Usch låter bitter, men det är jag inte. jag är ine bitter, jag är inte bitter, jag är inte bitter.....

... men människor i förhållanden har sex...hett och underbart sex på söndagar (i alla fall mina kära grannar)och vi andra vi skriver och drömmer om det.

Idag har jag skrivit en framtidssaga

Kärlek är det vackraste som finns. Men allt det som är så fulländat som kärlek kan också förvandlas till något som är förödande. Och är det egentligen inte så med allt det som på riktigt betyder något. Det som man är rädd att förlora kan på ett ögonblick försvinna och...






... det gör jävligt ont.



Kvällens melankoli samsas med All by myself - Eric Carmen

Är jag en duracellbunny?

Vilken underbar lördag som väntar! J kommer hit idag och vi ska bara mysa hela dagen och kvällen i flickors anda dvs shopping, promenad, god mat, rödtjut och massor av prat.

Kom precis hem från träning: sprang upp dit ca 6 min m ryggsäck (!!), 10 min crosstraining, 30 min easyline, 6 min spring hem (nedförsbacke =). Sluuuut... men nu ska jag duscha o städa för J kommer snart!

Men gud folkz titta ut genom fönstret och njut, vilken dag!

Tidernas bästa breakup sång: Nothing compares 2 u - Sin O'Conner
(thinking of you)

We own the night

Ikväll har jag varit hos en kompis och kollat på film. Vi såg We own the night med Joaquin Phoenix, Eva Mendez, Mark Wahlberg och Robert Duvall. Actionthriller som jag djupt kan rekomendera! Bra story. Brå skådisar + snygga att se på ;)



Tonight I miss to have some one to hug and kiss and forget the hard parts with.

Äntligen helg!

Alltså den bästa dagen på veckan är torsdag tycker jag. Eftersom helgen är nära men den har inte börjat ännu och har man alla förväntningar som ilningar under huden. Längtan gör att torsdagen flyter förbi rätt smärtfritt. Men nu är det fredag eftermiddag och veckan är slut. Det jag inte hunnit med denna vecka får helt enkelt hinnas med nästa. jag har egentligen inget intressant att skriva idag.

Bara att jag älskar hösten trots mörka mornar och den avsevärda höjda risken för regn så är hösten en underbar period. Och så fyller jag ju år snart. Ja, jag är fortfarande barnsligt förtjust i min födelsedag förutom den lilla haken att jag blir äldre för varje år som går. :/ Fast jag blir ju inte bara äldre, jag blir ju (förhoppningsvis) klokare också, men i vissa avseenden dummare, ibland modigare, definitivt vackrare och lite fegare.

Ja det är verkligen speciellt att växa. Det är rätt spännande på många sätt.


Jag vill önska alla läsare en underbart trevlig helg!

Flirtfeber

Alltså är det inte underbart att flirta! Jag förstår inte att jag förut var så rädd för det. Herregud så många tillfällen jag måste ha missat. Det är coolt att man med vissa män från början har en sådan där otrolig kemi.

Jag har funderat över det där och kommit på att om jag känner kemi borde det vara för att han tänker/tycker/känner liknande för mig. Om han inte skulle göra det så skulle det inte uppstå någon kemi. Men sen kan en part bli rädd och inte vilja agera på kemin som man har. Fast det betyder inte att det inte finns någon eller att den bara kommer från en person.

Håller ni med eller tror ni att man kan känna envägskemi?

Ps. känner för att höstdesigna min blogg lite. Ds.

Tvättoprat

När jag var student kommer jag ihåg att en del husliga göromål såsom tvättning var roligt. Kanske för att det äntligen gav det en känsla av självständighet att tvätta sina egna kläder. Jag vet inte men jag kan tycka det är mysigt att tvätta. För att ta sig den tiden är inget jag gör så ofta. Det är liksom tillfredsställande på något vis. Ibland nere i källaren kommer jag ihåg när jag tvättade i Umeå i den där läskiga källaren som bestod av en lång mörk korridor med en massa dörrar.

Där stod jag många gånger fumlandes efter nyckeln alltid beredd på att någon skulle dyka på mig bakifrån dra in mig i ett av alla rum. brr. Annat var det att tvätta när jag bodde i korridor. Det var mysigt det. Tvättstugan låg på andra våningen och hade ett stort fönster [:)] som man på kvällarna kunde spegla sig i, medan de stora maskinerna brummade. Som jag tror att jag har skrivit tidigare är det något magiskt med Umeåkvällarna.

Jag blir lycklig av att tvätta! Ikväll tvättar jag. Har precis varit ute med en tjej från jobbet oh sprungit 5 km. Apskönt att vara klar med träningen 17:40 och ha hela kvällen framför sig. Annars när jag är på gymmet tar det ca två timmar. tvätt var det ja, nu ska jag tvätta mig. /Duschfia

En sång till månen

Från en mångalen

Månen pt 2

Jag är fortfarande helt fascinerad av månen. Den är som en stooor viiiit chokladprallin som man bara vill äta upp. Ja, jag har sug. Ja, min självkontroll är som en berg- och dalbana. Och ja jag har slickat mig om munnen och bitit på läpparna en hel månad MEN jag har låtit bli att tillfredställa mitt sug. Jag har varit ståndaktig!(*fniss*)Enda fram tills nu och den där jäkla månen påminner mig och det jag gillar mest och har svårast att stå emot. F*ck!

Honey look it's a fullmoon!

Fullmånen är så sjukt fin idag. Den är helt trollbindande. Som en lysande magiskt rund god ost... ja jag är sjukt hungrig. Fastnade här framför min lilla älskling efter boxningen. Varken ätit eller duschat... lurkigt va?!

Kollade nyss på Hämnaren med peter och fredrik. Finns på Youtube. Den slår allt! Sjukt dålig humor men precis i min smak. Det är roligt på familjemiddagarna när mina bröder drar alla repliker med fin inlevelse. Tacohej!

Det är en gåva!

Livet är jävligt speciellt. Döden däremot verkar helt boring. Jag vet inte varför jag skrev det där just nu. Men jag tror jag har legat och funderat över livsångest imorse. Min vän säger att hon ibland drabbas av dödsångest och får panik på att man inte gör mer med livet medan man lever.

Min livsångest består mer av allt som är möjligt att göra och allt som man någonstans förväntas göra. Familj, barn och det där som inte är så funkish för mig. Men jag jobbar på det. Livsångesten är att det går men det kanske inte kommer att hända. Att leva är en exceptionell gåva som vi inte ska ta för givit.

Jag har börjat njuta av de där små ögonblicken i vardagen. varma blickar, långa oväntade kramar, uppmuntrande ord, tillfredsställelsen när man ror i land något på jobbet, en riktigt bra springrunda, en god nachotalrik ;), en promenad med en intressant människa, ett telefonsamtal, solen som bländar mig, löven som blåser omkring mig, höstens färger och bara njuta av livet i sig. Den gåva jag har att vara vid liv.

Det finns liksom inget rätt eller fel egentligen. Kulturella föreställningar är det som styr oss med en touch of kristendom och fördömande. Men livet blir faktiskt mer värt och leva om man slutar fördöma andra och framför allt sig själv. Skuld och skam förgör alla som har det växandes inom sig. Jag älskar livet, även om det ibland är orättvist.

Välkommen in i ett PMS stint sinne

Dag 1: boobiesarna spänner och jag är totalt förvirrad. Tusen tankar och ingen ordning. Det händer att jag kan springa in och ut genom ytterdörren 5-8 ggr innan jag får med mig allt som jag behöver till jobbet. Mitt huvud är liksom någon annanstans. Jag kan titta på någon som pratar med mig men har skitsvårt att koncentrera mig på vad som sägs. Självcentrerad. Otroligt lätt för att tända till eftersom jag inte har något tålamod what so ever.

Dag 2: Håret blir fortare fett än annars. Känner mig skittjock. Har en äckelkänsla i kroppen som pendlar mellan glad och totalt nere. Helt energilös på morgnarna. Under dag 2-4 kan jag sova hur mycket som helst om jag inte tvingar mig att gå upp. Lätt för att tända till eftersom jag inte har något tålamod what so ever. Allt känns hopplöst. Jag kan göra knäppa saker som att till exempel tända eld på filtret på cigaretten istället. Drömmer väldigt verklighetstroget.

Dag 3: Sjukt ont i magen. Trött på morgonen fast jag sovit mer än annars. Drömt verklighetstroget. Fortsättning följer....dagen har bara börjat. :)

Mysterier

Kärlek
Vad är kärlek. Kan man känna närhet utan att prata. Hur kommer man över rädslan över att känna smärta så att man vågar prova. Han säger att jag kanske måste träna. På ett sätt tror jag att det är vad jag nu hållit på med i två år, men se vart jag är nu. Bränd som ett hemmagjort pepparkakshus. Han säger att utan mina erfarenheter hade jag inte varit där jag är nu och jag hade inte kunnar reflektera på det sätt jag gör idag. Det kanske är sant, men någonstans på vägen blev jag väldigt, väldigt sårad.

På gott och ont har jag fått en mer realistisk och konstruktiv bild på kärlek och parrelationer. Det positiva är att jag numer inte förväntar mig särskilt mycket och därför inte blir lika sårad. Det negativa är att jag tenderar att känna uppgivenhet för jag vet att det inte bara kommer att ordna sig.

Det känns ibland som att världen är ett gigantiskt pussel och alla människor är pusselbitar. Det finns kanske några bitar där ute som passar med varandra men det finns sjuhelsikes många bitar som inte gör det. Och egentligen... hur stor är chansen att man skall träffa någon bit som passar och som känner samma tillfredsställelse med läget som jag.

Jag får huvudvärk. Jag rör mig ju i invanda mönster och än har jag inte hittat den där biten, så vad är det som säger att mina chanser är stora? Om inte en bit som man känner till plötsligt visar en annan sida, alltså vrider och vänder lite på sig är det säkert kört.

Men just nu och bra långt tillbaka har jag bara hittat karlar som bedrar en på sanningen. Kanske är vi alla mer eller mindre bedragare, jag vet inte. Men en del är mer öppna med det än andra. Och för "bara sex" är det väl inget som står i vägen att karlar underhåller eller ljuger om saker, men om man som jag ändå vill ha en relation som inte bara innebär sex så är det helt enkelt inte funkish.

Men jag tror inte jag är desperate housewife material helt enkelt. Så just nu spelar jag inte ens på den där arenan där det tydligen är tänkt att vi ska träna i kärlek.

jomen de e dags för kudden nu!

Oj klockan är sent och det var länge sedan jag stannade uppe så här länge på en vardag. Vad jag har haft för mig? Jo, jag har kollat du de sista avsnitten av serien The OC. Ja jag vet det kanske låter corny men det är lite sorgligt, men samtidigt fulländat.

Cohens kommer tillbaka till huset efter jordbävningen och det är förstört. Vid besiktningen säger besiktningsmannen: Att det inte är värt att laga huset eftersom det skulle kosta mer än vad det är värt. Sen, för att korta ner serien ytterligare, bestämmer de sig för att flytta tillbaka till Berkeley eftersom de tröttnat på Newport. Helt otroligt nog får de köpa tillbaka sitt gamla hus där Seth föddes.

Jag menar att ibland är det bara dags att släppa saker och vi människor är bekväma av naturen så ibland kanske naturen agerar för att vi ska få rumpan ur släden och göra något med våra liv. Jag vet det är lite lång-((trött...) -siktigt, -draget... kommer inte på ordet) men det är detsamma som är sagt om min bil och en bil är inte ett hus...eller ett hem. Men ändå.

Inget ont händer utan att det har något gott med sig, right?

Inte utan min pärla...

... eller? Nu vill inte försäkringsbolaget laga bilen eftersom de inte tycker det är värt det. Skadorna skulle uppgå till en ca 40 000 kronor (om inte mer) och jag vet det är verkligen inte småpotatis. Så jag håller på att se mig runt efter en ny pärla. Ingen bil kommer bli älskad lika mycket som suzie, men ibland är det dags att gå vidare... släppa taget. De har värderat min bil till 47 500 kr innan skada.

Dessa har jag spanat in:

http://www.blocket.se/vi/18400213.htm?ca=12_s

http://www.blocket.se/vi/17838806.htm?ca=12_s

http://www.blocket.se/vi/18445625.htm?ca=12_s

Vad tycker ni?

Sån jäkla otur att det blir så här första gången man krockar, men som A säger så skyller jag på Merkurius som just nu snurrar baklänges och fuckar upp allas liv. I och för sig kanske det inte är Merkurius fel att den snurrar åt fel håll... så jag skyller på hela rymden för säkerhets skull.

Det var ju inte så att jag kunde ha bromsat i tid?!

plain måndag

Idag var jag ute på lunch och åt stans bästa nachotallrik. Av olika anledningar var det ett tag sedan jag var där och åt den och jag vart rent av chockad över hur exeptionellt god den är. Rent bokstavligt talat så tystade maten ner mig och jag njöt av varje tugga.

Jag undrar om den här nachotallriken alltid varit så här god eller om de har förbättrat den ytterligare under tiden som jag inte varit där och moffat. Hur som helst kommer det bli en kamp att hålla sig därifrån.

Jobbade över ill kl:20:00 idag så jag hann inte med min nödvändiga veckovisa aggressiva urladdning - Powerbox. Jag får kompensera med lite mer gym och löpning denna vecka. Men nu: Färjan på femman.

Vi är med i en tävling på jobbet där man i lag skall gå från malmö till berlin och stoppdatum är 081205. Så alla har fått stegräknare och det är en hysteri kring hur mycket steg man lyckas få ihop på en dag. Många har fått reda på oanad ny fakta om sig själv och sin tävlingsinstinkt. ;)

Dagens mest kloka uttalande: don't let them walk all over you, but don't shit in their faces either

Vart träffar man karlar?

Min massörska sa till mig att jag kanske ska sluta tillbringa så mycket av min tid på jobbet och på gymmet om jag ska kunna träffa någon. Hon föreslog en kvällskurs.

Förslag - utarbetade av H och mig

- salsa
Fördelar: sexigt, hett och svängigt
Nackdelar: för det mesta en paraktivitet

- Matlagning
Fördelar: inget köpa grisen i säcken här inte. Matlagningen vet man är ett intresse.
Nackdelar: Jag kanske misslyckas kolosalt, typ häller sås på nån, halkar på potatismos eller gör något annat. förresten träffade jag en kock en gång, han visade sig vara ett cockhead.

- bugg
Fördelar: finns det några?
Nackdelar: handsvett, tåtrampning, dålig musik

- jägarexamen
Fördelar: karlakarlar
Nackdelar: skjuta djur

- segling
Fördelar: vatten! vind! båt!
Nackdelar: Bom! Aj! plums!


Nån som har ett annat förslag?

Det tar en jävla massa energi

Man ska förbättra det man är bra på, inte försöka bli bra på det man är dålig på. (pappa)

Jag tror att om jag förändrar mitt sätt att tänka och inte ser en potentiell dejtare i varje man jag träffar. Så kommer jag inte heller att utstråla att jag synar honom uppifrån och ner i sömmarna om han passar in i min framtidsvision av mitt liv. Det tror jag killar blir illa till mods över. Och det är det som är att vara desperat.

Jag tror att jag då kanske är mer öppen för den riktiga käreken. Och inte bara träffar killar som vill ha ett in-ut-och-sprut-ligg och sedan tack och adjö! Men santidigt måste man ju kanske va på botten för att veta åt vilket håll toppen är. För några veckor sen kände jag mig sjukt bitter och då är man helt enkelt itne öppen för kärlek heller. Jag litade inte på någon annan än mig själv heller. Vem vill dejta en bitterfitta liksom.

Så då bestämde jag mig för att drar mig tillbaka och rå om mig själv, mina intressen och så. I alla fall för ett tag tills jag får upp hoppet om manskligheten igen. För just nu tycker jag att de flesta är miffon, oärliga miffon. Och ärligt talat så undrar jag om jag överhuvudtaget kommer bli kär igen någonsin. Känner mig så lurad och snuvad på kärlek och det är väl det som är felet kanske. För i många fall så kanske jag egentligen inte hade velat träffa dem igen heller men intalat mig själv att jag visst vill det.

Jag har kommit fram till att jag har varit desperat utan att veta om det och nu när jag vet så kan jag göra ngt åt det. Jag kan ju inte bli tillsammans med någon bara för att man ska va tillsammans med någon heller. Men samtidigt börjar jag tänka på mitt eget förfall. Kommer nån vilja ha mig om tre år när jag fått hängbröst och gropar i röven??

Min kära vän H påpekade att om tre år kommer karlarna inte heller kommer vara fit for fight längre. Flintisar, bitch titts och begynnande ölmage...sexigt?!

PANIK!

Jag har gjort en pakt med mig om jag är singel vid 30 kommer:
a) pappa få äran att gifta bort mig (svår uppgift som han vill ha betalt för)
b) Jag kommer sluta vänta och köpa lägenhet eller hyra ett litet hus själv
c) börja tänka på provrörsbefruktning
d) Överväga att frakta hem nån utlänning

Vad tycker ni om det?

NIGHTMARE!!!!

Min mardröm har besannats. det är rätt sjukt faktiskt. För jag drömde om att de inte ville laga min bil eftersom det inte skulle löna sig och jag vred och vände på mig hela natten. Sen när jag kommer hem idag på eftermiddagen har jag ett brev från försäkringsbolaget med det beskedet! Och mina första tankar var:
1. Fan vad orättvist! Första ggr man kraschar bilen...
2. Ångest, skuld och så jävla onödigt!

Så nu på eftermiddagen har jag lyssnat på hård aggressiv musik. det kändes skönt.
Allt á la G.A. :P Sen kom mamma o pappa och vi gick på rogges och käkade middag. Höll på att börja i katastrof, men slutade lyckat. Var tvungen och dricka lite vin, det var ju synd om mig. jag kanske inte får tillbaka den bästa bil jag ägt. MIN PÄRLA! :( Den enda jag ägt....

Appropå disco och svett

Kom precis hem från gymmet där jag fick mig en del förnimmelser. Ni vet spinningmusik med tung bas, gärna melodiskt och med ljus sångröst. Sådan musik som får hjärtat att dunka i takt med basen och kroppen att bli varm av allt pulserande. Det påminner om IKSU i Umeå och tiden överhuvudtaget där. En stad med möjligheter. Skit vad mycket möjligheter... ler åt minnena.



Men lilla jag gick och blev förälskad i en pojk som bodde 80 mil därifrån. Jag minns snyggingen som hjälpte att fixa till min cykel - Den gröna dbs:aren. Det var innan jag träffade pojken så jag kan inte skylla på honom att jag inte var öppen för vad livet har att ge. Det var ren skär osäkerhet och jag var helt övertygad om att han, snyggingen, absolut inte skulle tycka jag var attraktiv. Så många chanser jag missat på grund av min egen osäkerhet.

Men ändå så sprider det sig en värme i kroppen när jag tänker på vinterlandskapet där uppe, kylan som trängde in genom alla lager av kläder och tårar som blev till is på kinderna när jag cyklade hem mellan björkarna. Stjärnhimlarna där uppe var helt fantastiska. Eller förresten allt skådespel som utselade sig på himlavalvet var fashinerande. Det finns en tystand där uppe som inte finns här nere i mellansverige. En tystnad som ger männsikor möjlighet att hinna formulera sina tankar.

Love hurts

Sen i söndags har jag försökt förändra mina tankar gällande killar. Numera tänker jag att jag inte behöver en karl för att bli fulländad och lycklig. Jag måste och kan själv bli lycklig. Det finns ingen jag kommer träffa som kommer hela något hål i mig. Jag kan bara göra det själv. Mina vänner säger att när man väl börjar tänka så och därmed inte signalerar till andra att man desperat vill ha en karl så kommer kärleken lika plötsligt som den förra försvann. Så nu är jag inne på 4:e dagen!

Improvements:

1. Jag sover numera i mitten av min 160 cm breda säng.