Utbytbar

Kanske är den största sorgen den att man är utbytbar. Att han (och jag, men just nu han) kan gå vidare och efter en tid finns vi inte längre, vi upphör och spåren försvinner i en tidsera där ingen intresserar sig för det som varit. Jag tror att det är just det som gör mest ont i mitt hjärta nu. Att kärnan till alla tvivel, all ilska och alla tårar är vetskapen att det är så lätt att hitta någon i stället för. Någon som får dig att glömma det som inte riktigt ville sig. Någon som tar upp min plats brevid dig i livet, i soffan och sängen. Någon som fyller det tomrum som jag ändå måste ha lämnat efter mig? Utbytbar - Deal with it? Jag försöker varje dag. Jag biter hellre av mig handen än sms:ar till dig. För det är min frustration och sorg att bära och stå ut med.