Om hon som föll

Och visst måste hon skylla sig själv
när hon blir nedklubbad till marken
För visst var det ändå hon som bestämde
sig för att flyga i din skottlinje

Hon kunde ha valt
att flyga högre
och spela icke nåbar
Hon kunde ha gillat läget
och tillåtit sig själv
att sväva på din vind

Men kanske hade hon bara
dragit ut på det hela
Kanske hade hon fallit hårdare
blivit klubbad till medvetslöshet

Hon förstår ingenting
men ändå allt
Hon var inget annat än
någon i mängden för dig
Fast din kropp
sa något helt annat
dina rörelser rörde runt
i hennes inre
smekte hennes pickande
hjärta
Din röst hindrade
hennes tankeverksamhet

Ja, hon kunde ha valt
att flyga högre
och spela icke nåbar
Hon kunde ha gillat läget
och tillåtit sig själv
att sväva på din vind

Men kanske hade hon bara
dragit ut på det hela
Kanske hade hon fallit hårdare
och ändå blivit klubbad
till medvetslöshet


"...det blir aldrig som man tänkt sig, bra är väl det kanske.
Hon minns att hon tänkte så innan hon lade huvudet på
kudden och somnade in i en sömn som skulle visa sig vara
drömlös."