Parentesen is going nunisch

Ibland behöver jag tid för att reflektera och det är sån tid jag har nu. Time off. Några trådar har blivit synliga andra behöver jag prata mer om för att förstå sammanbandet. Just nu är jag mig själv närmast och känner ingen kärlek till någon speciell. Jag tror mitt undermedvetna har tagit det beslutet åt mig. Jag behöver nämligen börja tänka på mig själv och känna efter vad som är mitt sätt leva. Tills det kommr naturligt kanske jag inte kan släppa in någon. Men jag tänker att det kanske är lika bra. Bättre att det blir bra än att det blir något halvdant förhållande som jag ska lära mig att stå ut med.

Men ibland känner jag en tomhet som inte går att beskriva och jag bara måste fylla den med något: Somethimes I miss the one thing I never had

Och det är precis det den här pausen från allt handlar om - att hitta ett sätt att hantera dessa negativa tomhetskänslorna på ett positivt sätt istället för att göra något negativt. Med negativt menar jag (meningslöst) sex, alkohol, överdriven träning. Nog försvinner känslorna ett tag, men de kommer också tillbaka i full kraft som ångest sen.

Jag tror de flesta förstår. Jag är kluven hur mycket jag ska skriva här, men jag tror att jag är ganska anonym förutom er som känner mig. På något sätt gör det mig gott att ändå skriva eftersom jag inte delat med mig så mycket tankar förut. Och det är ett viktigt steg till att börja må bättre. Dela bördor, fan tankar kan göra tusen gånger mer ont om de aldrig uttalas.