Bio--->[ ledde till] fundersamhet --->oroliga drömmar --->huvudvärk--->ord

Igår var jag o E på bio på Heron city och en två rader ovanför oss satt ett par som när filmen slutade och ljuset tändes visade sig hångla på ett sånt där erotiskt sätt med sängkammarblicken! Hon halvlåg i stolen och hade jackan över knät...jävligt misstänkt! De var ett av paren som var kvar till sist.... Mystiskt. Ja det är det som hände i etern igår. Annars var det väldigt mysigt att spendera kvällen med E :) Det var min födelsedagspresent att bli bjuden på mat o bio.

På väg hem i bilen pratade vi om vänner. Vad är en bra vän och hur ska man göra när man egentligen behöver dumpa en vän men inte kan. Jag är så hård för dumpar jag då dumpar jag o då är det verkligen: Are you in or are you out? Jag pallar inget något mitt i mellan tjafs med en massa ytligt prat som aldrig blir av. Jag kan inte dem spelreglerna och blir bara sårad, för jag hoppas varje gång och ser fram emot det, sen när det aldrig blir av känner jag mig bara dum som inte fattade bättre. Man måste vara barnsligt ärlig med mig för att jag ska fatta. Därför blir det svårt.

Om jag klipper, eller om jag ska gå vidare och erkänna att vi inte är vänner längre då vill jag inte ha med den människan att göra längre. Jag vill inte ha den på msn, inte på facebook och helst vill jag inte ens stöta på henne på stan. För jag kan inte hantera det. Det är så svart eller vitt och det finns ingen gråskala. Men detta gäller bara med vänner som jag släppt in, öppnat mig själv för helt och fullt ut. Jag har några få nära vänner som är som en inre krets och sen har jag vänner i en yttre krets som också är viktiga men inte på samma sätt och sen har jag ytterligare en krets som man träffas o festar med. Vänner som jag är sammanbundna med efter en speciell händelse eller minne.

Av alla människor i min umgängeskrets förväntar jag mig att de ska bete sig schysst och med respekt för mig. Det är ingen skillnad. Men är det någon som jag släppt in i den inre kretsen som plötsligt tar avstånd eller börjar bete sig konstigt och jag inte fattar vad det är som händer då blir det svårt för mig att byta plats på den. Kanske skulle den människan aldrig blivit insläppt utan den skulle fått stanna i en av e yttre kretsarna, men det blir liksom för sent att ändra på. Platsar man inte innerst så kan man inte hoppa tillbaka ett steg utan då hoppar man ur helt.

Och jag är medveten om att det låter hårt och väldigt dumt, men det tar för mycket energi att ha kvar dem. Det är lättare att glömma dem och det är ett skydd. Ett skydd som jag egentligen inte längre vill använda mig av. Men jag vet inget annat sätt. Och just nu mår jag bara dåligt av att inte göra något åt det. Men det kanske är som R säger att det är en process och att det kommer att ordna sig. Jag vet inte. Det är bara de där speciella omständigheterna med just den här människan som gör att jag blir så ledsen. Hade det varit någon annan hade det varit enklare.