Vilah?

Vila i beslutet. Hur gör man det när kraven knackar på och viljan att gå vidare är så stark att man dras åt olika håll? Splittrad, förvirrad och stressad. Liten och svag... och ändå fri, stark och lycklig. Men i hjärnan slår det slint och gamla spår är tryggare att gå på än nya - man kan juh gå vilse! Eller så kan man fastna i hjälplösheten och förbli hängandes upp och ner tills allt blir dimmigt och ingenting verkar som det ska. Det vill jag inte. Jag vill börja om. På nytt.