Shit pommes

Det finns så mycket att skriva om, men jag vet inte vad som är rätt att publicera på en blogg. Den är ju ändå offentlig och orka göra den privat, dessutom vill jag inte att alla inlägg försvinner.

Man kan med lugn i rösten säga att mitt liv är ganska stormigt just nu. För första gången sedan jag började mitt yrke har jag kommit till punkten där jag känner total osäkerhet inför det mesta. Det håller på att ta ihjäl mig. Men det känns som de flesta i min korridor mår skit just nu och vi turas om att gråta. Samtidigt har vi underbar stämning och skrattar mkt mitt i eländet också. Men när biatchen på åklageriet eller missnöjda kunder ruckar hela mig ur balans är det något som är knas.

Jag brukade vara stark! Ståndaktig och tålig! Jag härdade ut. Fast jag nog tog åt mig innerst inne lät jag det inte påverka mitt jobb och jag grät inte om det inne hos chefen. Något har förändrats i mig. Och det är ju positivt men fan så mkt jobbigare... - för jag kan inte fejka längre.

Just nu e jag stressed out. Sover dåligt, trött, lättstött, sjukt glömsk och helt labil. Fucked up helt enkelt. Och nu har jag bara skrivit om jobbet.

Resten är också en historia. Inspirerad av CK - ta inte skit från kompisar. Oj oj oj vad jag kört med det de senaste åren. Tyvärr är det inte lika lätt för mig idag att klippa av kontakter som det var tidigare. Även här vill jag förändras. Jag förstår ju att jag har gjort det för att skydda mig själv mot fler besvikelser, men tänk om det faktiskt är jag som har en stor benägenhet att bli besviken och inte att de har en stor benägenhet att göra mig besviken. Förstår ni tvisten? Så nu tänker jag en massa på tillfällen som liknar den här nuvarande situationen och undrar om jag verkligen gjorde rätt. Inser att jag gjort så här sedan jag var 13 år... kanske dags att inventera och förnya? Don´t you think?

Mer kommer jag inte på att yttra mig om idag. men ska försöka komma tillbaka lite till bloggandet. Just nu intresserar Internet mig inte alls. Ger ingen inspiration eller glädje, som det brukar.

peace out.