Som svärtan av din skugga som passerar mig i trappuppgången
på väg till jobbet, på jobet och på väg hem...
Varför ska det vara så jävla svårt?
Hur kommer det sig att jag registrerar
ditt tonläga så skarpt?
Jag tror mig höra brist på engagemang,
kanske beror det på tvn i bakgrunden
Och allt jag känner är mig kränkt
Vi kanske ska sluta prata
bara säga att allt är bra
kan du inte bara berömma mig
Jag behöver höra att du är stolt
Tills dess kommer jag alltid
leva i din skugga
Svärtas ner av dig
medan du glänser över halva stan
Jag kommer vara ett bihang
Jag som beundrar dig så stort och mycket
och sprider av din glans till alla
som vill lyssna
Jag är säker på att du gör detsamma med mig
Så varför gör vi inte detta till varandra?
Varför blir det bara så jävla fel?